SLUTREPLIK. Förra fredagen debatterade jag och övriga rättspolitiska talespersoner påskkravallerna i riksdagen. Sverigedemokraterna anklagade alla andra partier för att sakna viljan att göra det som krävs.
Samma tema går igen i Katja Nybergs svar på min artikel. Nyberg konstaterar att jag har rätt om att polisen inte ska behöva backa, men jag anklagas ändå för att ha en ”mjukislinje” och att se brottslingar som offer. Detta trots att jag i den text Nyberg svarar på tydligt markerar vikten av att de skyldiga stenkastarna möter kännbara straff.
Förbluffande brist på förståelse
Det som skaver för Nyberg verkar vara att jag vill se ”långsiktiga satsningar på en stark och likvärdig skola”, ”städer som ska byggas ihop” och ” arbetslöshet och fattigdom som ska minska”. I Sverigedemokraternas värld innebär detta tydligen ursäktande av kriminalitet?
Bristen på förståelse för skillnaden mellan individuellt ansvar och strukturella faktorer är förbluffande. Om vi med förebyggande åtgärder minskar uppenbara riskfaktorer minskar också kriminaliteten. Det går utmärkt att göra samtidigt som man också ingriper mot och lagför brott.
Förklaringen till förvirringen finns sannolikt i Sverigedemokraternas syn på problemen. Områden stämplas som ”kulturellt belastade” och lösningarna som föreslås riktas ofta mot alla dem som bor där snarare än enbart mot dem som faktiskt begick de avskyvärda brott vi såg under upploppen.
Sätt in militären. Utvisa familjer. Utegångsförbud. Visitationszoner. Identifikationsplikt. Och så vidare.
Alla försök ses som eftergifter
Med världsbilden att hela områden, eller befolkningsgrupper är ”Sverigefientliga” och ska ”kuvas” och ”dominans” ska återetableras blir alla samhällsbyggande insatser i de utsatta områdena lätt till någon sorts eftergifter.
Nyberg nämner att de flesta barn som har svåra förutsättningar inte begår brott. Det gäller även i utsatta områden. Jag har som polis mött mängder med barn som kämpar på i skolan trots svårare förutsättningar. Det kanske farligaste med den politik Sverigedemokraterna företräder är att den stämplar dessa barn och deras föräldrar som problem eller kriminella. Det är inte bara djupt oetiskt, det skulle också förvärra de problem man påstår sig vilja lösa genom att ge bränsle åt en nedåtgående spiral av ökat utanförskap, mer kriminalitet och grövre våld.
Låt oss inte gå den vägen. Det är brottsligheten vi ska bekämpa, inte hela områden och de människor som bor i dem.
Slutligen, Nyberg kritiserar Miljöpartiet för vår historia. Det bör man kanske vara försiktig med när man företräder ett parti sprunget ur högerextremism.
Av Martin Marmgren
Polis i Järva
Riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson (MP)
