Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

SD kommer aldrig bli ett femte alliansparti

Helena Trotzenfeldt
Foto: Christian Örnberg

Den åtstramning vi inom moderaterna ställt upp på under det senaste året är en anpassning till en extrem situation - inte till SD:s politik, skriver debattören Helena Trotzenfeldt. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Är SD ett parti som går att samarbeta med?

 Frågan diskuteras inte minst bland oss moderater. Det finns en viss förvirring runt själva ordet, som gör frågeställningen onödigt binär: “Samarbeta eller icke samarbeta?”

“Samarbete” på formen “diskutera i utskotten”, och möjligen anpassa sina förslag för att få igenom dem, har skett från båda blocken sedan 2010.

Kommer SD i framtiden att bjudas in till de blocköverskridande samtal som i dag förs på flera områden mellan regeringen, V och alliansen? Det är möjligt att den dagen kommer, och det lär bero på hur de agerar framöver.

Jag delar Anna Kinberg Batras uppfattning om att det är omöjligt att säga att detta “aldrig” kommer att ske - bara att det inte är aktuellt.

Däremot ser jag det som uteslutet att SD deltar i ett mer formaliserat samarbete som en sorts femte alliansparti, och alla former av samregerande är helt omöjliga. Deras politik och värderingar ligger mycket långt från övriga alliansens.

 

LÄS MER: Nu börjar kampen om borgerligheten 

 

Sedan ett inslag i Agenda den 28 augusti har debatten handlat om huruvida de kan kallas “rasister”.

Jag anser liksom Klas Bergström (M) att det är en sakligt korrekt benämning. Även om vi skulle förlåta dem för deras nazistiska förflutna är de fortfarande rasister baserat på partiprogrammet som hänvisar till människors “nedärvda essens”.

Många av deras förslag är direkt främlingsfientliga, om än inte “rasistiska” enligt ordets äldre betydelse, och deras företrädare ertappas gång på gång med att uttrycka sig grovt rasistiskt.

Det för mig mest graverande är dock hatet mot muslimer som de delar med systerpartier runtom i Europa och som är det värsta vi i västvärlden sett i det häradet sedan judehatet under förra seklets början och mitt.

Sverigedemokrater och SD-vänliga moderater anser att vårt parti nu “vänt” i så många frågor att vi borde “erkänna” att vi “haft fel”.

Till och med Johan Forsell, migrationspolitisk talesman, kallade moderaternas nya politik för en “180-graderssväng”.

Det är en trist retorik. Det som sker i dag är snarare en vidareutveckling av den väg alliansen slog in på med Nyamko Sabuni (dåvarande FP) 2006, även om många förslag inte genomfördes.

 

Under Alliansregeringen genomdrevs en stärkt möjlighet till arbetskraftsinvandring. Det är där vår syn skiljer sig enormt från SD:s. Att söka sig till ett annat land för att jobba eller studera är bra för både landet och migranterna anser vi, medan SD vill motarbeta den invandringen så att bara “spjutspetskompetens” får komma.

För flyktingar och skyddsbehövande skapade alliansen etableringsreformen med starkt fokus på integration, som är en klar förbättring mot hur integrationen bedrevs tidigare. Den som beviljats asyl eller skyddsstatus möts inte längre av Socialtjänsten, utan får en plan med studier och praktik och en väg in i samhället.

Alliansen gjorde upp om migrationspolitiska förändringar med Miljöpartiet under sin andra mandatperiod. Dessa har kritiserats mycket, oftast på grund av okunskap.

Det man faktiskt ändrade var att ge papperslösa formell rätt till vård som inte kan anstå och deras barn rätt till skola, vilket tidigare varit upp till kommuner och landsting. 

Jag menar att vi borde sträcka på oss och stå upp för det vi genomfört. Den åtstramning vi ställt upp på under det senaste året är en anpassning till en extrem situation - inte till SD:s politik.

 

Sverigedemokraterna har en grovt främlingsfientlig retorik, de saknar integrationspolitik, deras ekonomiska politik ligger till vänster om allianspartierna och de säger nej till Europa. De vinglar dessutom omkring i viktiga värdefrågor som aborträtt och likabehandling av hbtq-personer. Företrädare uttrycker sig dessutom ofta direkt kvinnofientligt. Det finns därför inga vare sig värderingsmässiga eller ens praktiska skäl till att närma sig dem.

Att inte vilja samarbeta med dem handlar inte om “beröringsskräck” utan om etik, empati och sunt förnuft.

Jag hoppas och tror att mitt parti även i framtiden står upp för ett öppet och tolerant samhälle genom att hålla SD borta från politiskt inflytande så långt möjligt.

 

Helena Trotzenfeldt

författare, debattör och medlem i Moderaterna

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!