Per-Erik Nilsson ser likheter mellan Nationella fronten i Frankrike och Sverigedemokraterna i Sverige. Foto: Privat och Etienne Laurent/EPA/TT
Per-Erik Nilsson ser likheter mellan Nationella fronten i Frankrike och Sverigedemokraterna i Sverige. Foto: Privat och Etienne Laurent/EPA/TT

SD inte längre enbart ett missnöjesparti

Publicerad

Den svenska borgerlighetens flirtande med SD:s väljarkår påminner om situationen med Nationella fronten i Frankrike.

Att tro att det är en utveckling som ingen egentligen vill ha är att blunda för vår politiska samtid, skriver forskaren Per-Erik Nilsson.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverigedemokraterna (SD) har under det senaste decenniet gjort en remarkabel entré på den politiska arenan. En anledning till detta är partiets normalisering.

Normaliseringen kan förstås som en medveten strategi där antisemitism klätts om till antimuslimsk retorik, nationalism till integrationskritik och antifeminism till socialkonservatism. Den kan också förstås som ett erkännande av SD:s politiska linje, en måhända smärtsam insikt, men likväl.

Uppseendeväckande händelser som svingande med järnrör, rasistiska utspel och misogyna uttalanden har inte rubbat partiets väljarförtroende, tvärtom.

Det förefaller som om SD:s normalisering har en dubbel funktion. Å ena sidan försäkrar den en mer moderat väljarkår om att partiet bär sin nya skrud med stolthet, å den andra försäkrar det iögonfallande våldet en mer reaktionär väljarkår om att partiets rötter inte så lätt rycks upp.

Att europeiska partier som ges epiteten ”högerextrema”, "högerpopulistiska” eller ”nyfascistiska” rör sig mellan dessa två poler är långt ifrån en nyhet.

 

Ett av de nu största partierna av detta slag, den franska Nationella fronten (NF), är inget undantag. Ledaren Marine Le Pens normaliseringsprocess har inneburit en radikal omformulering av partiets tal. Republikanskt klingande slagord som sekularism, jämställdhet och mänskliga rättigheter är numera en del av partiets vokabulär – slagord som NF förknippade med motståndarlägret för blott fem år sedan.

Marine Le Pens normaliseringssträvan har till och med inneburit att NF:s grundare Jean-Marie Le Pen, hennes egen far, har sparkats ut ur partiet. Den senare har med sina ständigt provokativa uttalanden och den öppna kritiken mot den nya ledarens närkrets passerat partitoleransens tröskel.

Fadermordet och det normaliserade språkbruket får framstående franska forskare att tala om hur partiet har kidnappat, falsifierat och manipulerat republikanska grundvärderingar.

 

Den här idén har gehör i den politiska mittfåran. Republiken framställs återkommande som något essentiellt gott. Dreyfusaffären, Vichy-regimen och det franska koloniala imperiet ses som historiska snedsteg, som något egentligt icke-franskt.

I denna logik framställs NF som en sjukdom som drabbat en annars välmående samhällskropp. NF får bära den egentliga skulden för Republikens hårdföra migrationspolitik och idoga vilja att institutionalisera ”franskhet”.

Men det är inte NF som de senaste 30 åren suttit i regeringsställning och dominerat i det franska parlamentet, det är inte NF som skapat Republikens socioekonomiska klyftor och det är inte NF som via lagstiftning kommit att stigmatisera franska muslimer.

Det är som om den sittande politiska makten stått handfallna inför den politiska utveckling de själva drivit i rädslan att ge makten till ett parti som skulle driva en liknande politik

 

Finns här inte en lärdom att dra? För de som ser SD:s normalisering och ökade inflytande som en fara räcker det inte att påpeka att partiets politik egentligen är rasistiskt eller nyfascistiskt och tro att sista ordet sagts – som om ”svenskens” essentiella godhet skulle interpelleras. Rasism och nyfascism är ideologiska konstruktioner som finner legitimering i alltifrån ekonomistiska analyser till rasbiologi och kulturessentialism - och det är konstruktioner som i sig själva på inget sätt är inkompatibla med "svenskhet”.

SD går från att vara ett missnöjesparti till ett reellt politiskt alternativ. Den svenska borgerlighetens flirtande med SD:s väljarkår påminner om situationen i Frankrike. Det gör också socialdemokratins och vänsterns misslyckande att formulera politiska alternativ som väljare kan och vill identifiera sig med.

Dörrar öppnas för en reaktionär och illiberal framtid. Att tro att det är en utveckling som ingen egentligen vill ha är att blunda för vår politiska samtid.

 

Per-Erik Nilsson, forskare vid Institut d’études politiques, Aix-en-Provence och the Impact of Religion, Uppsala universitet

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag