DEBATT. Nu slutar Annie Lööf som partiledare för Centerpartiet efter mer än elva år i rollen. Till skillnad från sina borgerliga kolleger höll hon sitt löfte om att inte ge Sverigedemokraterna politiskt inflytande. För den delen av hennes politiska arv förtjänar hon stor respekt.
Men även om Lööf sett till att hålla gränsen mot främlingsfientlighet och högerpopulism i regeringsfrågan har hon dessvärre varit mindre intresserad av att bekämpa Sverigedemokraternas grogrund.
När Lööf tillträdde som C-ledare hade Jimmie Åkesson precis fått ett valresultat på 5,7 procent. När hon nu avgår leder han det näst största partiet med 20,54 procent av väljarstödet.
Anledning till självkritik
Ansvaret för det vilar så klart på en rad politiska ledare, men Lööf har definitivt anledning att vara självkritisk. Under två av de tre senaste mandatperioderna har hon varit en av dem som haft mest inflytande över Sveriges riktning, först som en del av alliansen fram till 2014 och sedan som part i Januariavtalet efter valet 2018.
Den iskalla högerlinje som Annie Lööf företrätt i ekonomisk-politiska frågor bidrog starkt till det missnöje med samhället som Jimmie Åkesson kapitaliserat på.
En uppmärksammad studie har visat att Sverigedemokraterna vann stora väljarströmmar bland de grupper som drabbades hårdast av alliansens åtstramningar i socialförsäkringen och a-kassan. Utsatta delar av arbetsmarknaden fick möta finanskrisens effekter med bantade trygghetssystem, vilket forskarna pekat ut som en viktig förklaring till SD:s framgångar.
Något sådant socialliberalt uppvaknande fick tyvärr aldrig Annie Lööf.
Samtidigt fick höginkomsttagare och grupper med kapitaltillgångar stora skattesänkningar. Lööf tog uppenbarligen inte intryck av hur detta splittrade Sverige. Om så vore fallet hade hon inte sedan tvingat på Stefan Löfven ytterligare skattesänkningar och försämrade skyddsnät för arbetare när Januariavtalet slöts.
Under Annie Lööfs tid som C-ledare har partikulturen bitvis varit hatisk i relation till arbetarklassen och arbetarrörelsen.
När Centerpartiets ungdomsförbund fick för sig att utmåla en fiende under förra mandatperioden blev det ”Britt-Marie”, en löntagare som ”suttit kvar i fikarummet i flera år” (ett inlägg i debatten om lagen om anställningsskydd).
Högermiljö internt
När Centerstudenter under 2020 delade ut utmärkelsen ”Årets centerparlamentariker” till partiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl fick han en tavla som föreställde en brinnande LO-borg.
Den sortens instinktiva uttryck avslöjar vilken högermiljö som frodats internt bland företrädarna, vilket omöjliggjort en konstruktiv allians mellan liberaler och arbetarrörelsen. Resultatet har missgynnat båda parterna – välfärden har försämrats och samhällsutvecklingen har blivit mer auktoritär.
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har beskrivit hur finanskrisen blev en vändpunkt där han övergav sin benhårda marknadsliberalism till en position mer åt vänster. Något sådant socialliberalt uppvaknande fick tyvärr aldrig Annie Lööf. Det är synd. Det hade kunnat bidra till reformer i Januariavtalet som gynnat flertalet – och inte minst den grupp arbetare och boende utanför storstäderna som i höstens val vände sig bort från den rödgröna sidan och gav segern till Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.
Möjlig ånger
Möjligen ser vi nu en tillstymmelse till ånger i de intervjuer som Lööf gjort i samband med sin avgång där hon förklarat att hon borde ha gått Vänsterpartiet till mötes i frågan om fri hyressättning i nyproduktion för att undvika den regeringskris som fällde Stefan Löfven 2021. Men det är så dags nu.
Kan det i stället bli Lööfs efterträdare Muharrem Demirok som får Centerpartiet att släppa den ekonomisk-politiska högerflanken? Hans uttalanden om att partiet måste ändra uppfattning i frågan om marknadsskolan bådar gott i det avseendet. Den nya högerregeringen har inlett uselt med låga förtroendesiffror.
Kristersson lutar sig handlöst mot Sverigedemokraterna som dikterar det mesta av regeringens politik och framtoning. Sverige har gått in i en lågkonjunktur och ännu en gång är risken stor att de ekonomiska konsekvenserna av denna dumpas i knät på arbetsmarknadens mest utsatta. Tiden är åter mogen för ett seriöst socialliberalt parti i svensk politik. Är du beredd att leda Centerpartiet till den positionen, Demirok?
Av Kalle Sundin
Utredare vid fackliga idéinstitutet Katalys
