SD: Det är dags för M att bekänna färg

Charlie Weimers, Europaparlamentariker (SD).
Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson (SD).

Moderaternas migrationspolitiska åtstramning på hemmaplan är välkommen, men i dagsläget driver partiets delegationsledare Tomas Tobé en annan linje i Bryssel. För att minska invandringen krävs det att Moderaterna ändrar sin politik även i Europaparlamentet, skriver Sverigedemokraternas Ludvig Aspling och Charlie Weimers.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Vid en blågul valseger krävs en omläggning av migrationspolitiken. Under första halvåret i år har Sverige beviljat fler uppehållstillstånd än under migrationskrisen. För att vända utvecklingen räcker det inte att minska de välfärdsförmåner som erbjuds migranter eller att lägga asylpraxisen på miniminivå. Moderaternas migrationspolitiska åtstramning på hemmaplan är välkommen, men för att detta skall bli verklighet krävs att partiets linje i Europaparlamentet också ändras.

Moderaterna är otydliga

EU:s institutioner arbetar just nu febrilt för att ta makten över migrationspolitiken. De flesta svenska partier bejakar detta. Moderaterna är otydliga. Deras europapolitiska talesperson Jessica Roswall driver linjen att det vore ”önskvärt” att asylprövningen skall avgörs antingen vid EU:s yttre gräns eller i tredje land (i praktiken Nordafrika eller Mellanöstern). ”Det är det vi strävar efter” säger hon i ett försök att kommunicera att de önskar en stram migrationspolitik även i EU. 

Moderaternas delegationsledare Tomas Tobé driver en annan linje i Bryssel. Han samarbetar i praktiken med migrationskommissionär Ylva Johansson (S) för att etablera en gemensam överstatlig migrationspolitik. Enligt förslaget till EU:s Asyl- och migrationspakt skall de länder som inte önskar ta emot asylsökande straffas ekonomiskt. 

I praktiken innebär detta en historisk förskjutning av makten över migrationsvolymerna från medlemsstaterna till Bryssel. Vidare vill Johansson ersätta Dublinprincipen om att bevilja asyl i första land med en omfördelning baserad på anknytning. Tobé som ansvarar för att förhandla frågan för Europaparlamentets räkning har förvisso försökt att skademinimera, men har i realiteten accepterat de bärande delarna av Johanssons föreslag.

Moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet, Tomas Tobé (M).
Foto: FREDRIK PERSSON / TT

Dåligt för Sverige

För Sverige, som tagit emot många migranter och har en stor utländsk diaspora, vore anknytningsprincipen för omfördelning mycket ofördelaktig. En migrant med en släkting i Sverige som tar sig några kilometer från det turkiska fastlandet till den grekiska övärlden skulle flygas till Sverige och därmed bli vårt ansvar. 

Migrationsministrarna beslöt nyligen om ett stort steg mot en gemensam migrationspolitik som innebär att EU skall omfördela migranter från Medelhavet till övriga EU-länder på frivillig basis. Detta är ett första steg mot mer långtgående förslag och en permanentad omfördelning.

Sådan omfördelning kommer stärka incitamenten att migrera. Redan i dag visar undersökningar från IPSOS och Franska myndigheter att 500 miljoner vill migrera till Europa om chans ges. Om endast en liten andel av dessa söker asyl, och en liten andel beviljas, så kommer så många att det förändrar Europa för all framtid. 

Behöver skydda verkliga flyktingar

Migrationstrycket på Europa kräver en ansvarsfull migrationspolitik. EU borde därför anamma den modell som drivs av den konservativa regeringen i Storbritannien och den socialdemokratiska regeringen i Danmark. Dessa länder avser att flytta asylprövningen till tredje land och att de sökande som beviljats asyl skall stanna i samma land. Detta gör att verkliga flyktingar skyddas samtidigt som incitament för ekonomisk migration försvinner. När Australien införde denna modell stoppades döden på haven helt. Och, eftersom ingen skulle få asyl på europeisk mark skulle även människosmugglarnas affärsmodell undermineras och framtida hybridattacker förebyggas.

Om EU vägrar denna lösning måste Sverige - likt Danmark - säkra ett permanent undantag från EU:s rättsliga och migrationspolitiska samarbete genom att lägga veto mot att flytta kontrollen över migrationsvolymerna från riksdagen till Bryssel. Då kan vi själva införa den dansk-brittiska modellen och visa vägen för resten av Europa.


Av Ludvig Aspling

Migrationspolitisk talesperson (SD)

Charlie Weimers

Europaparlamentariker (SD)