Schymans syn på Putin är en gåta

Gudrun Schyman.
Foto: Sven Lindwall

Alla som vill rösta på Gudrun Schyman ska göra det, men berätta för mig  vad det är ni egentligen röstar på, skriver Maria Abrahamsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vi tror inte att ryssen kommer. Det är ett förlegat tankemönster. Så lyder Gudrun Schymans svar i Dagens Industri (2/5) på frågan om hur hon och Feministiskt initiativ bedömer hotbilden efter att Ryssland har annekterat Krim.

Jag läser Gudrun Schymans svar igen, försöker förstå hur hon resonerar. För Putin har ju i strid med folkrätten lagt beslag på en bit av det självständiga Ukraina. Putin har tidigare gjort samma sak i Georgien. Helikoptrar skjuts ner, människor dödas och ryska trupper samlas vid Ukrainas gränser. Varhelst ryska intressen hotas har Ryssland enligt Putin rätt att ingripa, även med vapenmakt.

Ett förlegat tankemönster att ryssen kan komma? Nej, men en välvillig förklaring till Schymans tankevurpa är att Fi-ledarens parti, som kan vara på väg in i både Europaparlamentet och riksdagen inte har tid att hänga med i utrikespolitiken. Schyman reser så flitigt och gör dundersuccé med sin homepartyrörelse. Hon talar och reser, talar och reser, eldslågorna sprutar ur munnen och applådåskorna dånar vart hon än kommer. Och gud i himlen vad bra hon är!

Jo, jag vet, för jag lät mig själv förhäxas av Schyman när hennes trollspö ven över Vänsterpartiets kongress 2002. Där hörde jag den forna vänsterdrottningen hyperartikulera fram passusen som skulle göra hennes tal historiskt:

Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas såväl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.

Den gången gick Schyman till storms mot att kvinnor tjänade 82 procent av mäns löner, en klyfta som enligt Schyman dessutom ökade. Tolv år senare går Schyman på som om ingenting har hänt. Låt mig därför kort upplysa om att 2013 landade löneskillnaden mellan kvinnor och män på 6 procent, enligt Medlingsinstitutet.

Jo, i beräkningen måste man göra sig omaket att väga in faktorer som olika ålder, att män och kvinnor gör olika yrkesval, jobbar i olika sektorer och utbildar sig olika länge (av någon anledning är kvinnor mer överutbildade än män). Visst, 6 procent är fortfarande en skillnad som ackumulerad under ett yrkesliv ger en stor oförklarad fördel åt männen.

Men skillnaden stannar vid ungefär 870 000 kronor, inte 3,6 miljoner som ständigt men felaktigt åberopas i debatten av inte minst Schyman, biståndsminister Hillevi Engström, mitt partis talesperson i jämställdhetsfrågor (Aftonbladet 2/5) och nu senast s-ledaren Stefan Löfven (SVT 4/5).


Maria Abrahamsson.

Schyman är skicklig på att blixtbelysa budskap som passar hennes affärsidé, som att löneskillnaden mellan könen har inte minskat på 40 år. Och lika briljant som Schyman är på den typen av oneliners, lika dunkelt ovetande är hon om politikens vardagliga tröskande om sådant som tillväxt- och exportfrämjande reformer, flyktingmottagande och öppna gränser, rättssäkerhet i skatteförfarandet, handelsavtalsförhandlingar mellan EU och USA med mera.

Glömde jag säga att Fi vill se en total nedrustning av försvaret? En aningslös politik som borde få väljarna som nu strömmar till partiet att tänka ett varv till. För hur trovärdigt är Fi i arbetet med andra angelägna samhällsfrågor som våld mot kvinnor och osakliga löneskillnaderna, när man rycker på axlarna åt Putin och vill skapa ett farligt maktvakuum mellan väst och öst? Vilka andra viktiga förändringar här hemma och i vår omvärld de senaste 12 åren dömer Schyman och Fi ut som förlegade tankemönster?

Alla som vill rösta på Gudrun Schyman ska göra det, men berätta för mig vad det är ni egentligen röstar på.


MARIA ABRAHAMSSON, M,

är ledamot i riksdagens skatteutskott