DEBATT. Sverige ska självklart ta emot flyktingar från det fasansfulla kriget i Ukraina. Det är en nationell angelägenhet som berör alla samhällssektorer. Men det är farligt att ta finansieringen från områden såsom det civila samhällets biståndsinsatser, eller anslagen för demokrati- och klimatbistånd. Välplanerade insatser genom långsiktiga partnersamarbeten kommer att förstöras och signalen som sänds ut är att svenska löften inte är att lita på. Dessutom ger regeringens agerande legitimitet åt de riksdagspartier som arbetar för en permanent sänkning av biståndet efter valet.
Klimatflyktingarna kommer att fördubblas
Att offra röstsvaga grupper i världens fattigaste länder kan framstå som ett lågt risktagande om horisonten är riksdagsvalet den 11 september. Om det däremot ses i perspektivet 2030 eller 2050 är det en annan sak. Detta sagt ur ett samhällsperspektiv, utan hänsyn tagen till det omoraliska i att styra om pengar från världens fattigaste till svenska kommuner. FN:s flyktingorgan flaggar för en fördubbling av antalet människor som behöver akut hjälp på grund av klimatrelaterade katastrofer till 2050. Bara de närmaste åtta åren riskerar 100 miljoner att hamna i extrem fattigdom på grund av klimatförändringarna. Samtidigt har pandemin gett enorma bakslag för hållbarhetsmålen i Agenda 2030.
När matpriserna skenar i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina skulle vi behöva kraftsamla för ökad matsäkerhet, inte lägga ner viktiga insatser.
Svenska missionsrådet har som strategisk partnerorganisation till Sida precis sammanfattat fem år av långsiktiga insatser. Rent vatten, hållbara odlingsmetoder, skolgång, sexualundervisning, mödrahälsovård och stöd till människorättsförsvarare har gett utdelning i form av minskad fattigdom, ökad jämställdhet och förbättrade levnadsvillkor. Vi är experter på långsiktighet.
Långt före den svenska biståndsmyndigheten bildades hade våra medlemmar skolor och vårdcentraler på plats runtom i världen. Kyrkorna och de trosbaserade organisationerna har en lång historia av insamling och än i dag arbetar våra medlemmar till mer än 60 procent på egna insamlade medel, vana att vända på varje krona, effektivisera, följa upp och utvärdera.
Goda statsfinanser
Kombinationen av egna insatser och stödet från Sida har varit en framgångsfaktor som gett betydligt större utväxling än någon av oss kunnat åstadkomma på egen hand. Att regeringen nu, trots rapporter om goda statsfinanser, inte anser det värt att upprätthålla sin del sänder mycket dåliga signaler. Inte bara till oss utan framför allt till dem vi samarbetar med runtom i världen.
Våra satsningar på klimat, miljö och resiliens riskerar nu att skjutas på framtiden. Företagande i Kenya, Uganda, Burkina Faso, demokratiarbete och ungas deltagande i Nepal och Östeuropa, satsningar på religions- och övertygelsefrihet i Asien, allt är hotat. Hela organisationer i våra partnerländer riskerar att falla samman.
Matpriserna skenar
När matpriserna skenar i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina skulle vi behöva kraftsamla för ökad matsäkerhet, inte lägga ner viktiga insatser. De krafter som drar i motsatt riktning kommer däremot inte att ta paus och i takt med att opposition tystas, konflikter eskalerar, nationalism, splittring och polarisering breder ut sig, minskar våra chanser att nå målen både i Agenda 2030 och Parisavtalet.
För inte så länge sedan kallade biståndsministern tilltron till det internationella samarbetet ”ett signum för Sverige”. Vi uppmanar svenska politiker att inte kasta bort det förtroende som byggts upp över decennier. Regeringen måste stå upp för sina löften till världens fattiga och övriga riksdagspartier måste reagera. Framtida kriser får sällan plats i en valrörelse men vår bästa chans att klara de utmaningar världen står inför är att tänka långsiktigt – det borde vara ett enkelt val.
Av Charlotta Norrby
Generalsekreterare Svenska missionsrådet
Hanna Mellergård
Enhetschef Svenska missionsrådet
Niklas Eklöv
Enhetschef Svenska missionsrådet
