Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Samvetsklausul är det nya abortmotståndet

På tisdag inleds en rättegång där en barnmorska stämt landstinget för att hon inte får en anställning eftersom hon vägrar medverka till abortvård. Men vårdens egna etiska sammanslutningar är tydliga - vårdvägran hör inte hemma inom svensk vård.Foto: RFSU och Shutterstock

Istället för plakat på blodiga foster och krav på totalförbud mot abort försöker man genom rättsprocesser införa vårdvägran i svensk vård.

Frågan om samvetsfrihet är inget annat än abortmotstånd i nygammal tappning, skriver Kristina Ljungros.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

På tisdag inleds en rättegång i Jönköping där en barnmorska stämt landstinget för att hon inte får en anställning utifrån kravet att hon själv ska definiera vilka arbetsuppgifter hon vill utföra.

 Hon hänvisar till sitt samvete som inte tillåter henne att varken medverka till abortvård – inte ens efter en våldtäkt – eller till att sätta in en spiral.

Det kan vid en första anblick framstå som försåtligt – vem vill se ett samhälle med samvetslösa personer. Men syftet här är inte att värna enskild person, utan att inskränka aborträtten genom att paketera frågan i ett nytt mer sofistikerat omslag. Detta är inget annat än abortmotstånd i nygammal tappning.

Rättegången sammanfaller ironiskt nog med internationella dagen för säkra och tillgängliga aborter, i morgon den 28 september. En fråga om en livsavgörande rättighet. Globalt sett dör 47 000 personer i direkta sviter av osäkra aborter, ännu fler skadas för livet.

I Sverige har vi inte den situationen i dag. Men vi kunde ha varit där om inte opinionen och professionen tog fasta på abortförbudets allvarliga konsekvenser och drev fram vår abortlagstiftning för drygt 40 år sedan.

 

Perspektivet hos de som driver införandet av samvetsklausul har en märklig förskjutning. Det går från patientens rätt till vård, rätt att mötas med värdighet, respekt och integritet till den enskilda yrkesutövares moralism som grund för rätten att slippa ge vård. Ett sådant godtycke är förödande och kan aldrig vara en personalrättighet.

Denna vårdvägran som praktiseras i många länder förvägrar, fördröjer och försvårar på smygande sätt, personer att få sin lagstadgade rätt till abort utförd. Förnedrande!

Under de två år som fallet Ellinor Grimmark har pågått i har det blivit tydligt att kravet på att införa vårdvägran inte är en önskan från vårdens professioner och deras fackförbund, utan att det drivs av ett fåtal organisationer och personer som på detta sätt driver abortförbud. Vårdvägran hör inte hemma inom svensk vård.

Det är bara att titta på utvecklingen i många länder där samvetsklausul tillämpas. Förutom att aborträtten urholkas så finns risk för konsekvenser inom andra områden och yrkesutövare. Ska en sjuksköterska kunna neka till att utföra blodtransfusion och farmaceuten att expediera akut-p-piller?

 

Ett visst abortmotstånd har alltid funnits, skillnaden är dess strategier.

Istället för plakat på blodiga foster och krav på totalförbud mot abort så försöker man genom juridiken, rättsprocesser med koppling till mänskliga rättigheter, införa vårdvägran i svensk vård. Men krav på samvetsklausuler har abortmotståndare lyft vid flera tillfällen i motioner till riksdagen under de senaste 40 åren.

Samtliga har med mycket bred majoritet röstats ned. Idag är det endast SD som parti som driver frågan tillsammans med att minska antalet veckor för fri abort.

När abortlagen skrevs för 40 år sedan valde man aktivt att inte införa samvetsklausuler i svensk vård.

Lagstiftaren var tydlig - det finns bara en person som kan fatta beslut om att avbryta en oönskad graviditet och det är den gravida personen. Samtidigt beslöts även att vårdpersonal inte ska lägga personliga betänkligheter i sitt yrkesutövande. Om detta är definitionen på samvetslöshet så låt det så förbli.

Vi har nu haft 40 år av dagens abortlag och därmed 40 år utan dåligt samvete för att kvinnor själva får fatta beslut om sina egna kroppar.

 Att ge enskilda yrkesutövare rätt att inskränka det som samhället står bakom är en mycket uppseendeväckande ståndpunkt. Ingen tvingas att utbilda sig till barnmorska, sjuksköterska eller läkare och utföra aborter, det är högst frivilligt. Men då ingår det också att utföra det som ingår i yrket.

 

Kristina Ljungros

Förbundsordförande RFSU