Övervikt och fetma blir allt vanligare. Fetma är förknippat med individuellt lidande och medför i förlängningen stora kostnader för samhället. För att motverka denna utveckling har forskare föreslagit att socker och fett bör beskattas.
Storbritannien införde tidigare i år skatt på läsk och söta drycker och just nu diskuteras det flitigt huruvida Sverige bör införa liknande sockerskatt. Med tanke på hur vi ständigt uppmuntras till överkonsumtion av energirik föda behövs det motverkande åtgärder.
Vi lever i ett samhälle där vi har tillgång till obegränsad energirik föda dygnets alla timmar. Det finns också många som tjänar pengar på vår konsumtion och lockar därför ständigt med just de onyttiga varorna eftersom de är så svåra att motstå.
För att maximera sina vinster är till exempel matbutikerna uppbyggda på ett sätt som gör att vi ofta får med oss en påse godis hem, även om det inte stod med på inköpslistan. För vissa människor är detta inget problem.
Vissa kan motstå överkonsumtion trots dessa ständiga frestelser. För andra är det omöjligt. Resultatet blir att man skyller fetma på att vissa människor har ”dålig karaktär”. Man lägger över skulden på den enskilda individen och stigmatiserar övervikt och fetma. Men det är naturligtvis inte individer som bär skulden för den så kallade fetmaepidemin. Den beror på vår miljö. Om man vill motverka denna utveckling måste man därför påverka miljön.
LÄS MER: Dags att dubbla priset på plockgodis
Tobaksskatt är ett oerhört effektivt sätt att minska rökandet och därmed förbättra folkhälsan. När det gäller tobaksskatt är mönstret tydligt – ju högre skatt desto färre rökare. När det gäller fett- och sockerskatt är resultaten inte lika tydliga. Och även om sockerskatt kan vara betydelsefullt finns det många andra åtgärder som också kan motverka fetma, utan att lägga allt ansvar på individen.
Något som jag tror skulle vara mer effektivt än sockerskatt är om matbutiker faktiskt gjorde något så kontroversiellt som att sälja mat, alltså inte till hälften var fyllda med godis, chips och läsk. I stället skulle godis, chips och läsk finnas i separata butiker.
Denna typ av uppdelning skulle inte innebära någon begränsning i individens möjligheter att konsumera dessa varor. Men det skulle motverka en del oplanerad konsumtion.
Som småbarnsförälder skulle det vara särskilt uppskattat när man springer in för att köpa mjölk efter att ha hämtat på förskolan. Man skulle inte behöva oroa sig för tjatande barn som lägger sig på golvet mellan godishyllan och glassdisken och gråter.
LÄS MER: Dags att dubbla priset på alkoholen, eller?
Att försiktigt knuffa individer mot hälsosamma val har föreslagits vara bättre än både piska och morot. Just nu knuffas vi ständigt mot maximal konsumtion genom godispåsar som snarare liknar godissäckar och genom att placera de onyttigaste produkterna närmast kassorna.
Bara genom att minska storleken på godispåsar eller ändra placeringen i matbutiken skulle man kunna få människor att äta nyttigare.
Många som kritiserar förslag om sockerskatt eller andra politiska åtgärder för att minska fetma anser att dessa åtgärder inkräktar på individens rätt till självbestämmande. Men vad är egentligen självbestämmande? Är det att gå till matbutiken med en inköpslista men komma hem med en kasse full av saker som inte stod på listan?
Vi påverkas ständigt av de som vill maximera sina vinster genom att få oss att överkonsumera onyttiga livsmedel. Och det behövs åtgärder för att motverka detta.
Man ska inte begränsa individers möjlighet att välja att konsumera energirik mat. Däremot bör man försöka främja ett samhälle där vi inte ständigt måste motstå lättillgängliga chokladkakor när vi står vid kassan för att betala vår mat, samtidigt som barnen tjatar och svetten rinner.
Emma Frans
Doktor i medicinsk epidemiologi