Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Så slipper vi ilskan mot vindkraften

Grön elproduktion är bra, men inte vid mitt hus. Eller?
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT
John Gustavsson, filosofie doktor i nationalekonomi.

Om vindkraften ska kunna utgöra en signifikant andel av Sveriges framtida energikällor, så måste vi komma runt ”not in my backyard”-problematiken. Det bästa sättet vore att auktionera ut vindsnurrorna, skriver nationalekonomen John Gustavsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Med ständigt stigande elpriser så har diskussionen kring energiomställningen tagit fart. Vindkraften är i det sammanhanget ett ofta återkommande ämne. De flesta svenskar är enligt mätningar positiva till vindkraft, men få vill ha vindkraftverk precis där de själva bor. Vindkraftverk är faktiskt något som mer än kanske något annat triggar svensk NIMBY-ism, ”Not in my backyard”, vilket är förståeligt inte minst eftersom vindkraftverk har en kraftigt negativ effekt på bostadspriser. 

Om vindkraften ska kunna utgöra en signifikant andel av Sveriges framtida energikällor, så måste vi dock komma runt detta problem. Det bästa sättet vore genom att auktionera ut vindkraften.

Ekonomisk kompensation

Hur skulle en sådan auktion gå till? Låt oss säga att ett elbolag vill bygga en vindkraftspark, och att man letat upp två för ändamålet passande platser där parken skulle kunna placeras. Bolaget får då ge ett anbud till de som bor i närheten av de tilltänkta platserna, alltså till de som skulle störas av vindkraftsparken: Vi kompenserar er med en viss summa per person för att få bygga vindkraftsparken i ert närområde. Om ni tackar nej, och folket i det andra området där vi också kan tänka oss att bygga vindkraftsparken tackar ja, så bygger vi bara där i stället och ni går miste om pengarna.

Genom att på det här viset införa maximal lokal demokrati i vindkraftsfrågan kan vindkraftsförespråkare och motståndare förhoppningsvis försonas.

Om en majoritet i ett av områdena antar erbjudandet, så kan erbjudandet anses accepterat, och elbolaget kan sätta i gång att bygga parken i det området. Om invånarna i båda områdena tackar ja, så kan elbolaget välja endera. Om båda däremot tackar nej, så måste elbolaget antingen höja budet tills minst ett av områdena accepterar det, eller hitta en annan plats att bygga vindkraftsparken. 

Som boende kan man alltså visserligen rösta nej i hopp om att få ett ännu bättre bud, men då riskerar man samtidigt att de som bor i det andra området tackar ja till erbjudandet, och då blir man utan. Givetvis kan det i verkligheten röra sig om fler än två områden som är ”kandidater”, samt fler än en vindkraftspark som ska placeras någonstans.

Färre kommer störa sig

Ett system som detta skulle ge incitament att dels bygga vindkraftverk så långt bort ifrån människor som möjligt så att det är färre som elbolagen behöver kompensera, och dels att bygga i områden där folk inte stör sig så mycket på vindkraftverken och därmed inte kräver lika mycket kompensation av elbolagen. 

Ingenting förhindrar ju elbolagen från att göra preliminär marknadsforskning för att på förhand få en fingervisning om i vilka områden som vindkraftverken är (förhållandevis) välkomna, och tvärtom i vilka områden invånarna inte skulle kunna tänka sig bo granne med ett vindkraftverk för alla pengar i världen. 

Låt oss vända blad

Genom att på det här viset införa maximal lokal demokrati i vindkraftsfrågan, där de berörda invånarna och inga andra – vare sig stat eller kommun – får bestämma om vindkraft skall byggas i deras område och i så fall mot vilket pris, så kan vindkraftsförespråkare och motståndare förhoppningsvis försonas, och vi som land kan då vända blad. Det vore verkligen bra för klimatdebatten.


AV John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi

Tidigare politiskt sakkunnig för SD i EU-parlamentet