Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så rånas bönderna på sin värdefulla jord

Förlorarna är bönderna som tvingas sälja sin mark till väldigt mager ersättning och dessutom får se nästan hela markens riktiga värde bli vinst i någon annans plånbok, skriver Helena Lindahl. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Helena Lindahl är näringspolitisk talesperson för Centerpartiet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Just nu pågår en moraliskt mycket tvivelaktig växelverkan mellan statens myndigheter och de entreprenörer som anlitats.

Så här borde det inte få gå till i ett land som har äganderätten inskriven i grundlagen, skriver Helena Lindahl (C).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När Trafikverket löser in åkermark är det en mycket lukrativ affär. Tyvärr inte för bönderna, som bara får smulor av markens verkliga värde. Istället är det Trafikverkets anlitade entreprenörer som, direkt efter att marken klassats om till vägmark, bokstavligen kan skrapa bort stora ekonomiska värden från böndernas mark genom att sälja matjorden från den. Det är naturligtvis en moraliskt mycket tvivelaktig hantering mot markägarna.

Under det senaste året har Sverige haft en omfattande diskussion om äganderätten. I centrum för diskussionen har ägare av fjällnära skog stått sedan Skogsstyrelsen nekat dem såväl rätt att avverka som rätt till ersättning. Myndighetens agerande har kritiserats – bland annat av mig – för att man i praktiken tar ifrån skogsägarna rätten att äga och bruka sin egen skog.

Markägare behandlas illa

Tyvärr drabbas också andra markägare – även de som faktiskt får betalt. Det senaste exemplet på hur irrationellt och illa svenska markägare kan behandlas på kommer från Umeå i Västerbotten där vägbygget av Västra Länken fått fullkomligt bisarra konsekvenser. När bönders mark blir inlöst så tillfaller de stora värdena inte bönderna, utan de entreprenörer som Trafikverket anlitat. Grovt förenklat går det till så att Trafikverket löser in stora mängder mark från exempelvis jordbrukare. Då klassificeras ytan som åkermark och betingar normalt ett värde på omkring 50 000 kronor per hektar. Det låga priset beror på att ersättningen baseras på lönsamheten i den pågående markanvändningen – som alltså är jordbruk.

Värdet är fem gånger högre

Som de flesta vet är jordbruk i dagsläget inte en lukrativ verksamhet och ersättningen blir följaktligen väldigt låg. Markens verkliga värde är dock betydligt mycket högre.

Det övre skiktet av marken, alltså matjorden, bedöms av LRF Västerbotten ha ett värde på det nästan femdubbla – alltså 250 000 kronor per hektar. Problemet är att jordbrukarna har försvinnande små möjligheter att ta vara på sin värdefulla matjord. För att det ska vara möjligt krävs ett täkttillstånd hos Länsstyrelsen och det beviljas man med största säkerhet inte så länge prima matjord ligger på mark som är klassad som jordbruksmark. Det ligger lite i sakens natur. 

Plötsligt kan entreprenörerna sälja vidare matjord som man själva inte ens köpt.

Så snart Trafikverket disponerar marken och vägplanen vunnit laga kraft så öppnas dock helt nya möjligheter. Då klassas marken som vägmark och med ens är det fullt möjligt att ”skrapa bort” matjorden för försäljning. Någonting som också sker utanför Umeå. Plötsligt kan entreprenörerna sälja vidare matjord som man själva inte ens köpt. Dessutom för uppåt fem gånger så mycket som jordbrukaren som berövats sin mark och matjord fick i ersättning. Entreprenörerna, vars huvudsakliga uppgift är att utföra vägarbetet, får därmed hjälp av staten att tjäna grova pengar på att sälja någon annans avskrapade mark som man själv aldrig ägt, vårdat eller investerat en krona i. 

Tvivalaktigt av staten

Även staten via Trafikverket gör en lysande affär då man kan kapa åt sig mark till låga priser och sannolikt har ganska lätt att hitta prisvärda entreprenörer som vill skyffla upp stora värden från marken. Förlorarna blir naturligtvis bönderna som tvingas sälja sin mark till väldigt mager ersättning och dessutom får se nästan hela markens riktiga värde bli vinst i någon annans plånbok.

Det är en moraliskt mycket tvivelaktig växelverkan mellan statens myndigheter och de entreprenörer som anlitats av myndigheten.

Så här borde det inte få gå till i ett land som åtminstone på pappret har äganderätten inskriven i grundlagen.

 

Av Helena Lindahl (C)

Näringspolitisk talesperson