Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så motarbetar EU att vi räddar liv på Medelhavet

Foto: Martina Svensson, Luwam Bede och Astrid Börjesson är fältarbetare för Läkare utan gränser.
Foto: Maud Veith/SOS Méditerranée / MSF

Italien och andra EU-länder har attackerat och misstänkliggjort vår insats på Medelhavet. 

De har dessutom avskräckt kommersiella fartyg från att undsätta människor i nöd, skriver tre fältarbetare från Läkare utan gränser.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | FLYKTINGKRISEN På Läkare utan gränsers räddningsfartyg på Medelhavet mötte vi kvinnor, män och barn som hade lyckats fly från en tillvaro präglad av våld, utpressning och tvångsarbete i Libyen. De drömde alla om ett liv i trygghet och fruktade att återvända till Libyen. Nu finns inga räddningsinsatser kvar – vad kommer då att hända med dessa människor? 

Hindrar flyktingar att ta sig till Europa

Läkare utan gränser tvingades nyligen att avsluta fartyget Aquarius sök- och räddningsverksamhet på Medelhavet. Italien och andra EU-länder har motarbetat, attackerat och misstänkliggjort insatsen – allt med slutmålet att hindra flyktingar och migranter att ta sig till Europa. Till slut fanns inget annat val än att avsluta arbetet.

 

LÄS MER: Därför behöver vi de nyanlända

 

Vi som undertecknar den här texten har alla arbetat på Läkare utan gränsers räddningsfartyg. Varje dag mötte vi människor som hade flytt en hemsk tillvaro i Libyen. Människor med djupa ärr, både fysiskt och psykiskt. 

Tvingades till prostitution

Som Precious, en 18-årig tjej från Nigeria. Hon överlevde den fruktansvärda flykten genom öknen och hamnade i Libyen. Där blev hon tillfångatagen och satt i förvar tillsammans med andra kvinnor och barn. Förvaret var överfullt och de fick knappt mat och vatten. Kvinnorna hade ingen chans att kommunicera med omvärlden och där fanns inga män förutom vakterna.

En sjöoduglig gummibåt

I förvaret i Libyen tvingade vakterna Precious att prostituera sig, men hon vägrade. Då förde de i väg henne, misshandlade och våldtog henne. Detta upprepades kväll efter kväll. Efter ett tag lyckades hon ta sig ut på Medelhavet i en sjöoduglig gummibåt. Hon räddades av Aquarius och ombord fick hon stöd och medicinsk vård.

Ärr från misshandel och tortyr

Precious är inte ensam om sin berättelse. Vi träffade dagligen tjejer som utnyttjats och våldtagits. Vi träffade män med fruktansvärda ärr från misshandel och tortyr och som utsatts för tvångsarbete. De hade en sak gemensamt: de var livrädda att behöva återvända till Libyen. Även om flykten över Medelhavet också innebar livsfara var de alla överens om att det var värt risken.

Kommersiella fartyg avskräcks

Trots försök från andra hjälporganisationer finns det nu knappt några dedikerade räddningsinsatser på centrala Medelhavet. Samtidigt fortsätter människor att drunkna. EU-ländernas agerande har dessutom avskräckt kommersiella fartyg från att undsätta människor i sjönöd, trots att det är deras skyldighet. 

Sätts återigen i förvar

Istället stöder EU den libyska kustbevakningen som i år beräknas ha stoppat 14 000 människor till havs och skickat dem tillbaka till Libyen. Där sätts de återigen i förvar och fastnar i en ond spiral av tvångsarbete, prostitution och våld. Vad människor som Precious, som vi tidigare kunnat rädda, nu riskerar att utsättas för känns helt fruktansvärt att föreställa sig. 

 

LÄS MER: Flyktingvågen har blottlagt det orimliga i vår lagstiftning

 

Målas upp som kontroversiellt

Mitt i allt detta motarbetas Läkare utan gränser och andra hjälporganisationer som försöker hjälpa flyktingar, migranter och asylsökande. Att ingripa om en annan människas liv är i fara målas i dag allt oftare upp som något kontroversiellt. 

För oss spelar det ingen roll om den drunknande personen vi drar upp ur vattnet mellan Libyen och Italien klassas som migrant eller flykting. De som försöker ta sig från Libyen är inte bara statistik – de är människor som du och jag. Vi har lyssnat till deras öden, gett dem det stöd vi kan. Vi har vårdat deras skador från grovt våld och övergrepp. 

Godtycklig fångenskap

Ingen människa förtjänar att dö på Medelhavet, eller att plågas i godtycklig fångenskap i Libyen. Vi kommer att fortsätta berätta om det fruktansvärda vi sett och hört under vår tid på Medelhavet för att få länder att ta ansvar för konsekvenserna av sin politik – och att sluta blockera livräddande arbete.

 

Av Martina Svensson

Sjuksköterska och fältarbetare för Läkare utan gränser

Luwam Bede

Kulturtolk och fältarbetare för Läkare utan gränser

Astrid Börjesson

Barnmorska och fältarbetare för Läkare utan gränser

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!