DEBATT. När SD:s Richard Jomshof nyligen skulle hålla föredrag vid Göteborgs universitet anordnades en namninsamling för att stoppa föreläsningen. Cirka 150 akademiker, studenter och kulturarbetare skrev på uppropet. Det protesterades även under föredraget och en åhörare måste ledas ut.
Detta är oroväckande. Det vi inte vill ha i Sverige är en situation liknande den i Kanada eller USA, där det på många håll inte längre går att bjuda in kontroversiella föredragshållare utan att aktivister saboterar föreläsningarna. Vi är inte där än, men vi börjar tyvärr se samma mönster.
Jomshof-affären är inte unik
Jomshof-affären är nämligen inget unikum. En föreläsning om biologiska könsskillnader ledde till att professorn utreddes för diskriminering. En muslimsk student anmälde en föreläsning, utgående från J S Mills skrifter, om religion som socialt fenomen. Nyligen ville en grupp psykologistuderande stoppa en kursdel om maskulint kontra feminint.
Även i Sverige utgår protesterna från ämnen och högskolor med stort kvinnligt deltagande. Underskrifterna kom främst från genusvetenskap, sociologi, socialantropologi, konstvetenskap, kulturvetenskap och globala studier. Göteborgs universitet, Södertörns högskola och Konstfack utmärker sig. Två tredjedelar av undertecknarna är kvinnor. I fallen ovan var alla anmälare kvinnor.
Vi kan inte längre blunda för att kvinnor i genomsnitt har en större benägenhet än män att vilja förbjuda yttranden. Samtidigt ökar det kvinnliga deltagandet vid våra högskolor, bland såväl lärare som studenter. Andelen kvinnliga studenter är nu generellt 60 procent men på vissa högskolor mycket högre.
Rädsla och oro får styra
Varför kvinnor i genomsnitt har denna tendens verkar inte klarlagt, men överväganden som Riksrevisionen (RR) gör i en aktuell studie (av mäns och kvinnors sjukfrånvaro) är relevanta (RiR, 2019:19, sid. 58).
”Psykologisk forskning om personliga egenskaper (femfaktorteorin) visar att män och kvinnor i genomsnitt skiljer sig åt i flera avseenden”, skriver RR. En skillnad är ”att kvinnor i genomsnitt uppvisar … en större benägenhet för depressiva reaktioner och känslor som stress och ångest”.
Vi går mot en tid där det blir allt svårare att lägga fram tankar som vissa vid högskolorna inte kan hantera.
I en intervju i Expressen säger Mia Liinason, professor i genusvetenskap i Göteborg, symptomatiskt att protesterna mot Jomshof springer ur ”rädsla och oro”. Samma sak skriver flera kvinnor i ett debattinlägg i DN. ”Kvinnor tenderar också att vara mindre riskbenägna än män”, slår RR fast, vilket kan förklara att de inte vill ta risken att bjuda in personer som orsakar negativa känslor.
Vi går alltså mot en tid där det blir allt svårare att lägga fram tankar som kanske är sanna men som vissa, allt starkare grupper, vid högskolorna inte kan hantera.
Bemöt med argument – inte förbud
I USA har detta lett till olika initiativ till yttrandefrihetens försvar, varav det mest kända är den s.k. Chicago-deklarationen. I grunden är det enligt deklarationen bara olagliga yttranden (förtal osv.) som måste förbjudas. Allt annat ska vara tillåtet.
Deklarationen tar avstånd från ”deplatforming” av den typ som vissa akademiker och studenter nu ägnar sig åt. Tvärtom ingår det i det bredare utbildningsuppdraget att lära studenter hantera andra uppfattningar med argument och inte med förbud eller störande aktiviteter.
Universiteten och dess parter bör nu agera proaktivt innan situationen förvärras och sluta upp kring yttrandefriheten, utan vilken det intellektuella livet på våra högskolor förtvinar och samhället i förlängningen stagnerar.
Av Ann Heberlein
Teologie doktor i etik, författare, borgerlig opinionsbildare
Guy Madison
Professor i psykologi vid Umeå universitet
Erik J Olsson
Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet
Magnus Zetterholm
Docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet
Premium
Premium
Premium