Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Islamistisk extremism har ostört fått breda ut sig

Sofie Löwenmark, Magnus Sandelin och Johan Lundberg är tre av personerna bakom Stiftelsen Doku, som ska granska islamistisk extremism.
Hundratals personer från Sverige har tagit värvning i IS , skriver debattörerna. Foto: MARTIN KÄLLSTRAND / MARTIN KÄLLSTRAND

Det finns tusentals radikala islamister i Sverige – och hundratals har tagit värvning i IS. De två senaste regeringarna bär ett stort ansvar för att extremistisk islamism har kunnat breda ut sig, skriver debattörerna från stiftelsen Doku.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | EXTREMISM. Att vi har startat en insamlingsstiftelse för kontinuerlig journalistisk granskning av extremistisk islamism beror på att offentlig kartläggning av jihadistiska miljöer i Sverige länge varit eftersatt. 

Detta har skapat samhällsproblem genom att extremistisk islamism har kunnat breda ut sig förhållandevis oproblematiskt. Som framgår av bland annat Hanna Gadbans bok Min jihad har salafistiska organisationer under flera år på svenska gator och torg bedrivit rekrytering inte bara till extremistiskt inriktade församlingar utan även till terrororganisationen IS.

Hundratals personer har värvats av IS

De två senaste regeringarna bär till stor del ansvaret för att tillväxten av militanta extremister har kunnat fortgå relativt ostört till de nivåer de ligger på i dag – med flera tusen sympatisörer och hundratals personer som tagit värvning i IS.

Nedan listas några av de initiativ som regeringen har tagit till verksamheter som bidragit till att arbetet mot radikal islamism försvårats.

1. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Alltsedan Mona Sahlin av den borgerliga regeringen utsågs till samordnare har arbetet präglats av ineffektivitet. Vid sidan av en dåligt fungerande nationell telefonlinje, initierades ett projekt med så kallade kunskapshus. Då det utvärderats efter ett år, 2017, visade sig de anställda sakna kunskap om våldsbejakande extremism. Kunskapshusen var inte heller samordnade. När Mona Sahlin 2016 avgick, efter avslöjanden om ekonomiska oegentligheter, ersattes hon av en filosofie doktor i franska, Anna Carlstedt som utmärkte sig genom märkliga uttalanden, till exempel att frågan om varför så många från Vivalla och Angered anslutit sig till IS var en ”miljondollarfråga” samt att arbetet för ”ett hyfsat jämlikt samhälle” var ett bra sätt att stävja extremism. Carlstedt gavs inte förnyat förtroende efter att hennes förordnande gick ut.

2. Kulturministerns bristfälliga kunskaper om jihadistisk extremism. 

Detta blev tydligt i en intervju i SVT:s Agenda där hon framhöll återvändandeverksamheten i Umeå som exempel på ett framgångsrikt arbete mot våldsbejakande extremism. Dock visade det sig att man i just Umeå inte tagit emot någon återvändande terrorist. Efter det förlorade kulturministern ansvaret för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Kritisera svensk terrorlagstiftning

3. Initiering av stora forskningsprojekt ledda av forskare som systematiskt förringat problem med extremistisk islamism.

I Uppsala har Mattias Gardell fått speciella medel från regeringen för att bedriva forskning mot rasism. Gardell har varit engagerad i Charta 2008, en organisation vars verksamhet gått ut på att kritisera svensk terrorlagstiftning generellt samt att bedriva opinionsarbete till stöd för personer som Säpo utpekat som islamistiska terrorister. I Charta 2008:s verksamhet var även ett par statsråd i Stefan Löfvens regering 2014, Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan, tidigare involverade.

Medan forskare som Gardell har kunnat bygga upp ett forskningscenter tillsammans med likasinnade, har inga motsvarande verksamheter initierats för forskning som pekar i motsatt riktning: som utgår från att islamistiska terrorister är islamistiska terrorister.

4. I integrationsarbetet har tillit satts till myndigheter som betalat ut enorma belopp till ”civilsamhället”, däribland det så kallade muslimska civilsamhället. Utan kunskaper om islam har man låtit sig duperas om att organisationer som bjudit in homofoba och antisemitiska predikanter är representativa för Sveriges muslimer.

Islamister med tvivelaktiga agendor

Detta har gjort att islamister med tvivelaktiga agendor fått plattformar från vilka de utmålat kritik mot islamistiska verksamheter i Sverige som uttryck för islamofobi och rasism. Därmed har de försvårat arbetet med en mer effektiv lagstiftning när det gäller rekrytering till och återvändande från IS.

Som en följd av de två senaste regeringarnas politik har arbetet mot radikal islamism alltså på flera plan försvårats. Detta har återspeglats inom journalistiken, som var sen med att ta sig an de växande islamistiska extremistnätverken. Vi tror att tiden nu är mogen för ett effektivt engagemang mot islamistisk terrorism, såväl politiskt och polisiärt som journalistiskt. Det är med förhoppning om att kunna utveckla det senare som vi startat stiftelsen Doku.

 

Av Sofie Löwenmark

Journalist, krönikör på Expressen ledare 

Magnus Sandelin

Journalist och författare till flera böcker om politisk/religiös extremism

Johan Lundberg

Författare och docent i litteraturvetenskap

Peter Gustavsson

Advokat

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!