Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sa du pandemi, Löfven? Det heter demokrati

Under måndagen begärde Stefan Löfven att entledigas som statsminister.
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Adam Bäckström, fil mag. statsvetenskap.

Det stora demokratiska problemet är att riksdagen saknar förtroende för Stefan Löfvens politik och ledarskap – inte att Löfven kan tvingas bort från makten under en pandemi. 

Den avgående statsministern bör avhålla sig från poänglös pandemiretorik under den politiska process som Sverige nu går in i, skriver statsvetaren Adam Bäckström.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Ställd inför faktumet av ett politiskt nederlag kan förloraren agera på två sätt. Den är antingen stor i stundens nederlag, eller pekar den snabbt på vinnarens brister i både valet av tidpunkt och trovärdiga argument.

Stefan Löfven valde efter måndagens historiska omröstning det sistnämnda alternativet. I sitt avgångstal fortsatte statsministern att använda pandemin som slagträ och moralkaka i den politiska debatten. 

Försöken att försvaga sina politiska motståndare med hänvisningar till pandemin tog vid direkt när den nu frånträdda statsministern insåg att en misstroendevotering väntade. I presskonferensen för drygt fjorton dagar sedan uppmanande han oppositionen till eftertänksamhet i denna svåra tid:

”Sverige befinner sig i ett allvarligt läge, vi är fortfarande i en pandemi. En pandemi som prövat landet hårt. Som en konsekvens av pandemin genomgår vi också en ekonomisk kris. Människor har mist sina jobb, andra har sett sina livsverk gå i konkurs. Att kasta in Sverige i en politisk kris i detta svåra läge för landet är inte ansvarsfullt.

Avgångstal 

När det visar sig att parlamentarismens processer inte gör avkall för hälsokriser och pandemier fortsätter Löfven att använda pandemin som skrämselhicka när han talar till folket:

”Sverige hanterar fortfarande den allvarligaste hälsokrisen på generationer, och också de ekonomiska effekterna utav den hälsokrisen. Och trots en framgångsrik vaccinationskampanj vet ingen hur smittan kommer att utveckla sig.” 

När Stefan Löfven i dag avgick som statsminister var hans politiska avgångstal fyllt med pandemihänvisningar. I första skedet pratade han om regeringens betydelsefulla åtgärder under pandemin, sedan övergick han till budskapet att många tycks glömma bort pandemin. Slutligen varnade han även för att en negativ pandemiutveckling inte kan uteslutas.

Hur vore det om Stefan Löfven vände blicken inåt? Är den regering som konsekvent gjort avkall på sin makt – och satt Folkhälsomyndigheten i förarsätet – verkligen bäst lämpad att fortsätta sitt arbete? Bör exakt den regering som kritiserats av ett enigt konstitutionsutskott och mottagit svidande kritik från Coronakommissionen styra Sverige fram tills nästa val?

14 000 svenskar

Under denna mandatperiod har mer än 14 000 svenskar dött med covid-19. Sverige har haft en av Europas högsta överdödligheter under år 2020. Enbart tio länder i världen har, i jämförelse med Sverige, en högre andel av befolkningen som smittats av viruset.

Pandemin tar inte hänsyn till vilken regering Sverige styrs av. På samma sätt tar parlamentarismen inte hänsyn till en pandemi. Att deras vägar korsas är inget demokratiskt problem, tvärtom: Det visar på demokratins styrka och Sveriges fungerande statsskick.

Det stora demokratiska problemet är att riksdagen saknar förtroende för Löfvens politik och ledarskap. Inte att Löfven kan tvingas bort från makten under pandemi. Den avgående statsministern bör därför avhålla sig från poänglös pandemiretorik i fortsättningen av den politiska process som Sverige nu går in i.


Av Adam Bäckström

Fil mag. statsvetenskap