DEBATT. Kommunägda Skellefteå Kraft, en av Sveriges största elproducenter, har tecknat privat sjukvårdsförsäkring ”för sina 650 anställda”. Just där har ett fel smugit sig in i Länsförsäkringars glada pressmeddelande. Försäkringen gäller endast fullt arbetsföra och alltså inte de som arbetar men är sjukskrivna en viss procent, något som bekräftas av ansvariga på Länsförsäkringar och på Skellefteå Kraft.
Att försäkringen enbart gäller friska medarbetare är inte alls det mest anmärkningsvärda med det nya avtalet. Försäkringsbolagen har ju en naturlig rädsla för att få in folk som höjer kostnaderna för de friska försäkringstagarna, eller som Skandias vd Frans Lindelöw resonerade på ett seminarium i Almedalen:
”Det vore djupt omoraliskt om vi tog in nån där som hade en svår cancersjukdom som kanske kostar 10 miljoner. Då får man ju skapa ett kollektiv med bara svårt cancersjuka, och då blir premierna jättehöga”.
Varför ska Skellefteå Krafts anställda särbehandlas?
Det mest anmärkningsvärda är i stället att ett kommunägt bolag, med en socialdemokratisk styrelseordförande, låter sin personal gå före i vårdkön. Hälso- och sjukvårdslagen talar om vård på lika villkor så varför ska just Skellefteå Krafts anställda ha bättre vård än alla andra? Varför ska läkare och sjuksköterskor i Skellefteå behandla detta företags anställda på ett annat sätt än övriga kommuninvånare?
Jag ringer runt och kollar. Jag talar länge med kommunstyrelsens ordförande (S), med personalansvarig på Skellefteå Kraft och med försäkringsansvarig på Länsförsäkringar. Alla påpekar att frågan är politiskt känslig men ingen har närmare reflekterat över varför. Alla menar att vanliga kommuninvånare inte alls kommer att bli förbisprungna av Skellefteå Krafts friska medarbetare.
Är det rätt att kommunägda bolag, i strid med Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, köper företräde framför övriga kommuninvånare?
Det sista är både rätt och fel. Skellefteå har än så länge inga privata vårdgivare, så Skellefteå Krafts anställda får åka till Luleå och Umeå där sådana alternativ finns. I Umeå hittar vi exempelvis Aleris Specialistvård som tar emot försäkringskunder men som även, ”inom vissa områden”, samarbetar med regioner och landsting. Som så många andra privata vårdgivare tar alltså Aleris emot två olika patientgrupper (försäkringstagare och landstingspatienter) på två helt olika villkor, och det är alltså inte Skellefteåborna utan Umeåborna och Luleåborna som Skellefteå Krafts medarbetare ska gå före i vårdkön.
Intressena göder varandra
Men, som Länsförsäkringars ansvarige påtalar i telefon, så skapar affären mellan Skellefteå Kraft och Länsförsäkringar incitament för privata vårdgivare att etablera sig även i Skellefteå. På så sätt göder försäkringsindustrin de privata vårdgivarna och vice versa. På så sätt skapas ett A- och ett B-lag inom svensk sjukvård, där vissa grupper får bättre tillgång till vård än alla andra.
Skellefteå Kraft är ett kommunägt bolag med en socialdemokratisk ordförande i en socialdemokratiskt styrd kommun. Socialdemokraterna var med och byggde den svenska välfärdsmodellen, men ändå är det förvånansvärt sällan man hör ledande socialdemokrater göra tydliga ställningstaganden kring sådant som på det mest uppenbara sätt har med den svenska välfärdsmodellens gradvisa sönderfall att göra.
Vad säger till exempel ansvarig minister Lena Hallengren: Är det rätt att kommunägda bolag, i strid med Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, köper företräde framför övriga kommuninvånare?
Av John Lapidus
Forskare i ekonomisk historia
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Premium
Premium
Premium