Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

S borde sno klimatfrågan från storstadselitens MP

S kan inte fortsätta överlåta så stora delar av regeringens klimatarbete till MP, skriver Kalle Sundin med en uppmaning till S-kongressen. Foto: ANN JONASSON
Kalle Sundin är utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet. Foto: Henrik Karlsson

Hur rimliga Januariavtalets höjda klimatavgifter än må framstå för köpstarka storstadsbor så går det inte längre att vifta bort missnöjda röster från andra delar av landet.

S behöver ta över ledartröjan i miljöfrågan från MP. Först med minskade klyftor kommer fler att ta ansvar för klimatet, skriver Kalle Sundin från tankesmedjan Katalys.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | KLIMAT & MILJÖ. Svensk klimatpolitik har länge dominerats av röststarka medelklassgrupper. De bor ofta i städer med god tillgång till välfärd och kollektivtrafik. De har under lång tid fått ta del av stora skattesänkningar och har marginal i plånboken att göra de konsumtionsval som är bra för planeten. De strider för att livsstilar som är dåliga för planeten ska bli dyrare, men är tystare om det faktum att de ekonomiska klyftorna har vuxit mer i Sverige än i något annat OECD-land.

Oron växer för omställningens pris

Nu håller ojämlikhetsperspektiven på att hinna ikapp. 

Under inledningen av 2019 har omställningens rättviseaspekter börjat få fäste i svensk debatt. Hur rimliga Januariavtalets höjda klimatavgifter än må framstå för köpstarka storstadsbor så går det inte längre att vifta bort missnöjda röster från andra delar av landet. Välfärden sviker och på många håll finns inga realistiska hållbara transportalternativ. Oron växer över att samhället inte kommer ge tillräckligt stöd när miljökraven skärps.  

Den oron är befogad. Värnskatten slopas för höginkomsttagare. Mycket tyder på att de höjda klimat- och miljöskatterna huvudsakligen kommer omvandlas till sänkta arbetsgivaravgifter och lägre inkomstskatter. Än har vi inte heller sett om det blir någon ordentlig kapitalbeskattning.

Välfärden sviker och på många håll finns inga realistiska hållbara transportalternativ.

Konsumtionsmoralen avskräcker

Utan grönt ekonomiskt-politiskt utrymme kommer vi inte ha råd med nödvändiga investeringar, så som kraftigt utbyggd kollektivtrafik i hela landet, rustade tågnät, större omställningsfonder inom industri och transportsektorerna, bättre beredskap för extremväder, satsningar för fler klimatsmarta bostäder – för att nämna några exempel. Klimatpolitiken måste bli en integrerad del av välfärdsbygget. Den måste börja i reformism, inte konsumtionsmoral. 

Två viktiga råd till S-kongressen

När Socialdemokraterna nu i helgen håller temakongress står metoder för att skapa framtidens folkrörelse i fokus. I det arbetet måste nya sätt att ta ledartröjan i klimatfrågan prioriteras. Just nu finns stora brister, både på regerings- och partinivå. 

Följande två organisatoriska uppryckningar skulle vara en bra start:

1. Utnämn en omställningsminister med placering vid närings- eller infrastrukturdepartementet. Transporter och industri står för de största utsläppen i Sverige. För att lyckas ställa om de sektorerna – med bibehållen trygghet för löntagare och verkliga alternativ för de som nu är beroende av bilen – krävs rejäla statliga resurser, politiska innovationer och ett tydligt ledarskap. S kan inte fortsätta överlåta så stora delar av regeringens klimatarbete till Miljöpartiet utan måste skapa ett eget grönt ägarskap.

2. Utlys ett folkrörelseinitiativ för att skapa en klimatpolitisk sidoorganisation. Det finns lokala S-föreningar med grön inriktning, men de behöver bli fler, samlas i ett nätverk, och sedan godkännas som en sidoorganisation – helst redan till nästa kongress 2021. Det skulle höja statusen på det lokala klimatarbetet och på allvar häfta samman klass-, jämlikhets- och landsbygdsperspektiv i det gröna policyarbetet. 

Sverige ska bedriva en offensiv klimatpolitik där fler tar ansvar för sina koldioxidavtryck. Men det går inte att blunda för att en sådan blir fullt möjlig först i takt med att vi minskar klyftorna, bygger en hållbar grön samhällsstruktur och finansierar vår gemensamma välfärd.

 

Av Kalle Sundin

Utredare vid Katalys och initiativtagare till S-idésmedjan Gröna folkhemmet