Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ryssland kommer göra allt för att säkra Belarus

Rysslands president Vladimir Putin och Belarus president Aljaksandr Lukasjenka.Foto: ALEXEI DRUZHININ / AP RIA NOVOSTI KREMLIN
200 000 demonstranter samlades under söndagen i Minsk för att kräva Lukasjenkas avgång.Foto: TASS / NATALIA FEDOSENKO

För Ryssland är Belarus av existentiell betydelse och länderna har ett omfattande militärt samarbete.

Forskare vid UI och FOI anser att Sverige och EU nu bör förändra sitt säkerhetspolitiska arbete.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den största manifestationen för demokrati och mänskliga rättigheter i svenskt närområde sedan Baltikums frigörelse 1989–91 äger rum i Belarus. Sedan ett iscensatt val arrangerades den 9 augusti för att bekräfta den sittande diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas maktinnehav, har protesterna bara ökat. De har ett kvinnligt ansikte. Runt om i landet demonstrerar hundratusentals människor, med krav på rättvisa val och ett slut på det politiska förtrycket.

Bland demonstranterna återfinns inte enbart studenter och politiskt aktiva medborgare, utan även industriarbetare, anställda inom transport och offentlig sektor – de invånare som under årtionden utgjorde regimens bas. Det som nu sker är en frigörelse av en belarusisk nationell identitet, människors rädsla för makten har försvunnit. Att det riggade valet skulle resultera i ökade spänningar noterades bland annat i en FOI-rapport i juni. 

Händelserna i Belarus är därför av stor säkerhetspolitisk betydelse.

Empirisk erfarenhet lär oss att auktoritära styren är svåra att förändra. Otaliga rapporter om systematiska övergrepp mot demonstranterna är en indikation på att landets styrande eliter inte kommer att ge sig frivilligt. Tvärtom har Lukasjenka under de senaste dygnen låtit antyda, att han är beredd att bjuda in rysk militär för att behärska situationen och garantera landets ”stabilitet och säkerhet” (läs: hans egen position).

Det är svårt att se hur Lukasjenka ska kunna styra med fortsatt legitimitet. Han är i stort behov av hjälp från Ryssland. Händelserna i Belarus är därför av stor säkerhetspolitisk betydelse. Landet gränsar till flera länder i Sveriges närområde som vi har nära utrikes- och försvarspolitiska samarbeten med. För Ryssland är Belarus av existentiell betydelse, och länderna har ett omfattande militärt samarbete. 

Ryssland kan använda alla tillgängliga medel för att säkra Belarus, något som inkluderar politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt, och militärt engagemang. Ett scenario där rysk militär sätts in i Belarus kan inte uteslutas, även om det för närvarande inte förefaller troligt. Ryssland har i många år krävt en flygbas i Belarus, något Lukasjenka motsatt sig. Nu har han inget val om Ryssland skulle förnya sina påstötningar. 

Samtidigt är de belarusiska eliterna starkt sammanvävda med det ryska systemet. Belarusiska kraftministerier, såsom försvars- och inrikesministeriet, säkerhetstjänsten, KGB, har många länkar till sina ryska motsvarigheter. Flera belarusiska ministrar har erhållit sin högre utbildning i Ryssland, exempelvis premiärministern, försvarsministern, chefen för presidentadministrationen och inrikesministern – för att nämna några.

Normal anständighet och sunt förnuft lär oss att tidigare politik inte längre kan anses fungera.

En rysk forskare har redan förklarat att ”Ryssland har förlorat Belarus” och att vad Belarus behöver är ”ett normalt samhälle.” Det klingar från förr när Sovjetunionen upplöstes och det över hela det sedermera postsovjetiska territoriet hördes krav på ett normalt liv. Händelserna i Belarus visar att de faktorer som ledde till Sovjetunionens fall fortfarande är starka.

Utrikesminister Ann Linde (S).Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

För Sverige och övriga EU finns inga enkla lösningar eller alternativ. Men normal anständighet och sunt förnuft lär oss att tidigare politik inte längre kan anses fungera. Det bistånd från väst som gått till belarusiska myndigheter bör omdirigeras till offren för repressionen. I särskilda fall kan det då bli nödvändigt att evakuera aktivister som riskerar förföljelse i Belarus till EU.

Sverige har tillsammans med flera grannländer goda erfarenheter från de baltiska staternas frigörelse från Sovjet.

Utan att ge avkall på våra egna värderingar bör EU intensifiera de diplomatiska relationerna med Belarus, för att stödja ett omval under oberoende valobservatörers insyn och en fredlig lösning på Lukasjenkas konflikt med sin egen befolkning. Om EU menar allvar med att valet var illegitimt kan hans styre inte heller fortsätta. Riktade sanktioner mot dem som ansvarar för valfusket och repressionen mot den egna befolkningen kan utgöra påtryckningsinstrument, men den enda lösningen är den som bygger på dialog, förhandlingar och diplomati. Sverige har tillsammans med flera grannländer goda erfarenheter från de baltiska staternas frigörelse från Sovjet. Det är viktigt att utnyttja dessa erfarenheter i dag.

 

Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet.

Gudrun Persson, docent, fil dr, arbetar till vardags som forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Jakob Hedenskog, fil. mag., arbetar till vardags som forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Martin Kragh.Foto: UI
Gudrun Persson.Foto: FOI
Jakob Hedenskog.Foto: FOI