I Italien har den maktfullkomlige Silvio Berlusconi och hans högerextrema vänner infört fingeravtryckstvång för romer som inte har ett giltigt identitetskort från Italien eller något annat EU-land. Åtgärden sägs vara till för att stävja kriminaliteten i landet, och Berlusconi kallar romerna för "ondskans armé". Han möter inget större motstånd från landets parlamentariker eller från EU-parlamentet - tvärtom får han mer eller mindre härja fritt med sin smutskastning. Lustigt nog anklagar han ett helt folk när han i samma veva lagfäster en total immunitet för sig och sin regering. Han gör sig själv fridlyst och kan därför styra landet med järnhand, med maffian bakom ryggen och fri från kritik och protester. Tala om gangstermetoder.
Men Berlusconi är långt från ensam med sina rasistiska utspel. Politiker som exempelvis ledaren för rasistiska Lega Nord, lovar att jaga romerna ur landet. Om så behövs med skjutvapen, lär han ha sagt.
Gianni Alemano som ses som en ny il Duce har som Roms nyvalde borgmästare lovat skövla alla romska läger. Dessa herrar sprider en hatkampanj som är fylld med fördomar och klichéer, allt för att bejaka och befästa folks avsky mot allt vad romer heter.
Jag vill inte på något sätt försvara eller ursäkta de romer som är kriminellt belastade, de ska naturligtvis sona sina brott. Men att svartmåla ett helt folk som tjuvar och banditer är sataniskt och rent kriminellt. Antiziganismen sprider sig som en farsot och exempelvis i Neapel har hundratals romer fördrivits av lynchhungriga människor. Även romer som vistats i landet i generationer drabbas av den brutala propagandan.
Hitler och hans gäng lyckades med Förintelsen av romer och judar, mycket på grund av att vanliga Gudtrogna människor, goda föräldrar och djurvänner, underlättade för nazisterna att förverkliga sin förintelsestrategi.
Med förtjusning såg dessa så kallade samvetsgranna, sansade och humana invånare hur romer, judar och andra icke önskvärda människor forslades bort på lastbilar och tåg till förintelselägren i Tyskland och Polen. Hatpropagandan som bland annat Hitlers medieprofet Joseph Goebbels stod för hade nämligen lyckats.
I dag undrar fortfarande många hur en så avskyvärd och barbarisk ideologi kunde få fotfäste i Europa. Hur kunde så kallade intelligenta och civiliserade människor låta detta ske utan protester eller försök att stoppa idiotin? Ja, det kan man undra. Men historien upprepas ännu, i en annan skepnad och med kamouflerade och förfinade metoder. En systematisk social och kulturell förintelse på romer pågår mitt framför ögonen på Europas makthavare, däribland Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesministern Carl Bildt. De är lika frånvarande med kritik mot hur romer behandlas som Sveriges regering var fram till 1943 då vindarna vände för Hitler och hans politik.
Ska det behöva gå så långt att tusentals romer ska få sätta livet till innan våra makthavare och politiker inser vad som händer? Hur länge kan politiker sitta tigandes med armarna i kors och se på när människor diskrimineras och förtrycks på grund av utanförskap och brist på utbildning?
Varje land MÅSTE ta sitt ansvar för sina invånare, det är fullständigt oacceptabelt att undanhålla vissa folkgrupper grundläggande mänskliga rättigheter. Det här ingen romsk fråga, det är i allra högsta grad en europeisk samhällsfråga, som måste behandlas och nötas på hög politisk nivå. Och det är bråttom, klockan är fem i tolv.
Det som nyligen hände vid en badstrand strax utanför Neapel då fyra romska flickor kämpade för sina liv, utan att någon kom till deras undsättning, talar sitt tydliga språk. Nu försöker man i Italienska medier förmildra den kritik som uppstått gentemot badgästernas brist på empati och civilkurage. Men för mig är det inträffade inget ovanligt eller chockerande. Miljoner romer och andra folk som utsätts för rasism har i alla tider varit offer för folks likgiltighet och brist på empati. Själv blev jag drabbad av denna likgiltighet och brist på civilkurage den 24 oktober 1974, på FN-dagen då jag blev inbjuden att tala om mänskliga rättigheter och mot rasism i en kyrka i centrala Stockholm. När jag var på väg därifrån och klev på tunnelbanan fick jag höra högljudda röster säga "Öh en svartskalle, honom ska vi slå ihjäl" Jag kastade snabbt ett öga åt vänster i vagnen och såg sex ilskna ljushyade ungdomar.
Tåget satte i gång och jag hade inte en chans att hoppa av. Jag satte mig längst bort i vagnen som var halvfull med resenärer. Det tog inte många sekunder förrän jag var omringad av ungdomarna som slet i mina kläder, drog mig i håret, spottade på mig och skrek rasistiska slagord.
Allt gick väldigt fort men jag hann kasta en vädjande blick mot mina medpassagerare, som plötsligt verkade vara mer intresserade av utsikten eftersom samtliga tittade ut genom fönstren trots att det var beckmörkt ute. Ingen vågade eller brydde sig om att komma till min undsättning. Det skulle ta över 20 år till nästa gång jag vågade åka tunnelbana, och fortfarande gör jag det inte på kvällstid ensam. Rädslan finns kvar inom mig.
Hans Caldaras
Författare, sångare och föreståndare för Romskt Kulturcentrum.
