Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Riksbanken behöver duvor med integritet

För gammal? Det vore pinsamt att neka Lars E O Svensson förnyat förtroende av åldersskäl, skriver Villy Bergström.
Foto: Annika Af Klercker

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Under det förflutna seklet har penning-politiken i vårt land lagts om ungefär vart 20:e år. Vi har haft guldmyntfot, prisnivåmål, dollaranknytning och flytande växelkurs och nu, ett inflationsmål med flytande växelkurs.

Det händer nu saker i centralbanksvärlden igen, efter ett par decennier med självständiga banker och inflationsmål. Som en följd av krisen på finansmarknaderna 2008 åläggs centralbankerna nya uppgifter såsom ansvar för finansmarknadernas stabilitet och övervakning av finansiella institut. Detta är mer komplicerat och diffust än att sköta prisstabilitet. Det är tveksamt om uppgiften passar tjänstemän i självständiga centralbanker.

Nu hotas också självständigheten för Federal Reserve i USA, som en del republikaner vill underordna politikerna eller till och med avskaffa genom att återinföra fri sedelutgivningsrätt. I Japan har den nya premiärministern Abe tvingat centralbanken till "Quantitative Easening", ungefär som den Fed, ECB och Bank of England har bedrivit.

ECB ser ut att få nya maktpåliggande uppgifter inom ramen för den planerade bankunionen i EU, uppgifter som rim- ligen inte bör läggas på tjänstemän, som inte har ett politiskt mandat. Det kan ju röra sig om att dra in banktillstånd eller att påföra privata bankinstitut höga kapitalkrav och utlåningsbegränsningar.

Även för den svenska Riksbanken resoneras om nya uppdrag. Men hotet mot Riksbankens självständighet är mer påtagligt än eventuella uppgifter att reglera finansmarknadernas institut. Det gäller den förnyelse av Riksbankens direktion som skall ske i vår. Förordnandet för två ledamöter löper ut, nämligen för Lars E O Svensson och Barbro Wickman-Parak. Svensson har tillsammans med Karolina Ekholm bedrivit en egen linje i direktionen, där han gång efter annan påtalat att med en arbetslöshet på cirka 8 procent och en inflation långt under målet är det klockrent upplagt för en räntesänkning. Svensson menar att räntan sedan sommaren 2010 legat i genomsnitt ungefär 1,5 procentenheter för högt, med hänsyn till Riksbankens mål. Det har medfört att över 50 000 personer mist jobben i onödan.

Mellan raderna i direktionens protokoll märks spänningen. Svensson är visserligen lågmäld men på akademiskt vis skarp och kompromisslös. Bemötandet av Svensson och Ekholm från direktionens majoritet har varit mindre stringent än akademiskt. Majoriteten har hänvisat, helt relevant, till risken för snabb och hög skuldsättning bland hushållen.

Men även där har Svensson starka argument. Han menar att räntan är ett alltför trubbigt och ett för samhällsekonomin alltför kostsamt instrument mot hög skuldsättning. Räntehöjningar för att få ner skuldsättningen medför minskad produktion och sysselsättning och han underbygger sina argument med relevant statistik. Majoriteten går mer på intuition, en inte ovidkommande egenskap i centralbankspolitik, som på engelska kallas "the art of central banking", inte "the science". Konflikten är uppenbar.

Men hela poängen med en direktion om fem personer är att argumenten skall anföras för olika synsätt. Svensson och Ekholm behövs i direktionen för att skärpa argumenten och renodla olika perspektiv.

Det har antytts av Sven-Erik Österberg, S, vice ordförande i Riksbanksfullmäktige, som utser direktionens medlemmar, att Svensson kanske är för gammal för förnyat förordnande. Och ordföranden i fullmäktige, Johan Gernandt, har tidigare sagt att fullmäktige söker kandidater till direktionen som delar majoritetens synsätt. (Han har senare tagit avstånd från detta.)

Lars E O Svensson blir 66 år i år. Men åldersargumentet är ohållbart. Samhället vill att folk jobbar längre - och vill höja trygghetslagarnas verkan till 69 års ålder. Att inte ge Svensson förnyat förtroende vore att avstå kompetens för politiskt inflytande.

I jämförelse med USA och många andra länder mister Sverige ofta kompetens och erfarenhet, genom att tvinga ut folk ur arbetslivet, vid 67 års ålder. Det gäller läkare, domare, ämbetsmän och andra högutbildade utan fysiskt krävande arbete.

När jag sist var i USA läste jag om en domare i Kansas, som vid 101 års ålder fortfarande dömde i enklare mål. Han var försedd med en syrgastub och han bad parterna att fatta sig kort, ty, sa han, "vid min ålder köper jag inte gröna bananer längre". Vi kanske inte behöver gå så långt, men det gäller nu för Riksbanksfullmäktige att föregå med gott exempel.

Skulle Svensson nekas nytt förordnande av åldersskäl skulle det bli en pinsam sensation i USA med flera länder. Han är en av världens mest kända penningteoretiker, han har varit professor vid Princeton i USA, som han lämnade för uppdraget i Riksbanken, och har ett rykte som når längre än de flesta svenska ekonomers.

Åldersskäl framfördes mot nytt förordnande för mig, när jag var 63 år. Men de borgerliga gav mig stöd och då fick jag förordnande för ytterligare sju år av en enhälligt fullmäktige. Så prejudikatet finns där!


VILLY BERGSTRÖM

Nationalekonom och politiker. Under åren 1999 till 2005 var han vice riksbankschef.