Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Replik: "Fel siffror om Serbien"

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Expressen publicerade en artikel av Avni Dervishi som till synes har budskapet om att konst och musik inte ska förknippas med politik, men som vid en närmare analys förvandlar sig till sin absoluta motsats. Artikeln innehåller ett stort antal grovt felaktiga uppgifter av vilka de grövsta måste bemötas.
Dervishi tycker inte om att ”det första två av körtjejerna i Helsingfors gjorde, att visa tre fingrar”. Enligt honom är detta ”ett tecken som den ökända krigsförbrytaren och före detta presidenten i Serbien lanserade”. Som det redan har påpekats i en artikel som SVT publicerade på sin webbsida (Se SVT opinion) har nämnda ”nationalistiska fingertecknet” ingenting med Serbiens forna president att göra. Det är bara en variant av ”V-tecknet” (victory), som i Serbien är modifierat så att man visar tre i stället för två fingrar. På så sätt har det blivit ett tecken som också betyder ”vi är serber”. Tecknet är mycket populärt, folkligt, används ofta och spontant, och som sagt, betyder ”victory” och ”vi är serber”, varken mer eller mindre. Till exempel används tecknet av den av väst hyllade demokratiska oppositionen i Serbien och i sportsammanhang. För övrigt är det inte bara två körtjejer som har visat tre fingrar utan även sångerskan Marija Serifovic, redan under själva omröstningen.
Vidare påstår Dervishi att ”250 000 i Bosnien” fick sätta livet till. Enligt det bosniska Research and documentation center uppgår det totala antalet (alla sidor) dödade och saknade i Bosnien till 93 482 och enligt en norsk undersökning 102 622 dödsoffer. (Se Folkmord som metafor, Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord, Uppsala universitetet, 2006, s 83-85.)
Dervishi säger också att ”hundratals våldtäktsläger inrättades och över 40 000 kvinnor, flickor och pojkar krigsvåldtogs av mestadels serbiska milismän, poliser och soldater, under de väpnade konflikterna i Bosnien och Kosovo.” I människorättsorganisationen Human rights watch rapport från 2000 står att ”in total, Human Rights Watch found credible accounts of ninety-six cases of sexual assault by Yugoslav soldiers, Serbian police, or paramilitaries during the period of Nato bombing”.
Dervishi påstår vidare att ”krigsförbrytare [GÅR] fria i Belgrad och andra serbiska städer” trots att man i svenska medier uppmärksammat att den specialinrättade domstolen för krigsförbrytelser i Belgrad jobbar för fullt, vilket berömts av internationella juridiska experter.

Dervishi hävdar också att det serbiska Radikala partiets ledare, som för övrigt inte är talman i parlamentet (han var det i fem dagar), ”tycker att judar och albaner ska förintas”. För det första är det påståendet en grov osanning, oavsett vad man tycker om det radikala partiet. För det andra finns det starka band mellan det serbiska och judiska folket som bottnar i det gemensamma lidandet under andra världskriget då båda folken var utsatta för stora nazistiska förbrytelser. Serbiens president Boris Tadic, som är vald i direkta val, är för övrigt av judisk härkomst.
Sammantaget innehåller artikeln grovt felaktiga uppgifter som en statsvetare som har jobbat för FN i Kosovo inte kan vara omedveten om.

BOJAN BRSTINA
Serbiska ungdomsorganisationen. Flydde undan kriget i Bosnien-Hercegovina.

Svar direkt: Slutliga siffran inte klar


Först måste jag säga att jag välkomnar de kommentarer som representanten för serbiska ungdomsorganisationen framlägger. Bättre att föra en debatt i sann demokratisk anda än att skicka in hot och svordomar, vilka har skickats till mig de
föregående dagarna.
Angående siffror om folkmord, etniska rensningar med mera: Som statsvetare har jag använt mig av siffror från både FN:s flyktingkommissariat UNHCR och ICRC, det internationella Röda korset. Och varken den ena eller den andra myndigheten kan inräknas som jäviga.
Dessutom, kan någon som är insatt i efterkrigsperioder påstå att den slutgiltiga siffran över antalet offer från krigen på Balkan redan är klar?
Enligt många internationella arbetare på plats, men även Natasa Kandic som är chef för Centrumet för humanitär rätt i Belgrad, är svaret nej.
Enligt bosnier, moderata serber, albaner, kroater och även tidigare FN-anställda på Balkan kan tre fingrar-tecknet mycket väl jämföras med nazi-hälsningen.

För att summera det hela, jag är glad att Serbien vann schlager-finalen, av en tydlig anledning: Serbien och framförallt en stor majoritet av dess politiker måste inse att enskildhet genom att inte acceptera sitt mörka politiska förflutna och offermentalitet inte är vägen framåt, utan samhörighet med resten av Europa och världssamfundet leder mot en demokratisk utveckling och integration i EU, i början separat för Serbien och Kosovo, men gemensamt när de båda länderna blir en del av EU i en snar framtid hoppas man. Den politiska gruppen LDP i Serbiens parlament har insett detta. När ska resten av landet göra det samma? Snart hoppas vi. Europa är trött på alla krig och konflikter. Vi behöver fred och demokratisk framgång.
Som sagt: Vägen är framåt Serbien. Ta chansen och lycka till.

AVNI DERVISHI
Statsvetare och f d FN-arbetare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!