Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Religiösa friskolor gör barnen trygga

I samma sekund som samhället slutar ge ekonomiska bidrag till religiösa friskolor upphör också samhällets insyn.

Därför är det bättre att skärpa kontrollen och ge skolverket möjlighet att utdöma vite till de skolor som inte sköter sig.

Det skriver i dag miljöpartisterna Mikaela Valtersson, Yvonne Ruwaida och Mats Pertoft.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den politiska debatten om religiösa friskolor är ofta het och känsloladdad, krav väcks om såväl totalförbud som indragna offentliga bidrag. Anklagelser om hjärntvätt, indoktrinering och segregerande effekter duggar tätt. Vad handlar det hela om, egentligen? För oss handlar det om mångfald, tolerans och fakta. Det handlar om några tusen elever som i dag, med stöd av Europakonventionens rätt och i enlighet med internationella konventioner, går i friskolor som drivs av religiösa huvudmän. Dessa friskolors existens är, vad än vissa debattörer låter påskina, ingenting som vi politiskt kan förbjuda. Vi kan bara välja om vi ska låta staten kontrollera dem eller inte och om de skall ha rätt till offentliga bidrag. De religiösa friskolorna finns och kommer att fortsätta finnas.

I vårt samhälle är religion

 en rättighet. Den svenska religionsfriheten är progressiv, men landets sekulära praktik får inte bli religionsfientlig. Är det så att en icke-religiös livsåskådning alltid är "neutral", "objektiv" och "naturlig"? Religion i vårt land behandlas som något apart och avskiljt från resten av samhället, en hemlig last, lika privat som ett toalettbesök. I ett internationellt perspektiv är dagens svenska debatt om religiösa friskolor unik och upplevs av många som egendomlig. Att anse att de konfessionella friskolorna har en plats i vårt skolväsende är inte en extrem ståndpunkt. Det är ett sätt att fullfölja religionsfriheten, att låta de barn och familjer som valt att leva med en tro få samma rättigheter som de barn och familjer som vill satsa på fotboll, franska, musik eller Montessoris pedagogik.

I dag måste alla skolor ha

 en neutral och allsidig undervisning. Ingen skola får indoktrinera eleverna och alla måste följa den värdegrund som finns i läroplanen. Detta gäller också skolorna med religiös inriktning. I samma sekund som samhället slutar ge sitt ekonomiska bidrag till dessa skolor upphör också samhällets kontroll och risken ökar för att barnen utsätts för godtycke. Med andra bidragsgivare än staten mister vi mycket av den kontroll och de krav vi kan ställa från statens sida. Det är viktigt att skolverket kan knacka på oanmälda och kontrollera undervisningens innehåll. Om vi slutar ge dessa skolor samma ekonomiska stöd som andra skolor förlorar vi dem bara ur sikte. Därför är det bättre att skärpa kontrollen, ge skolverket större befogenheter och exempelvis möjlighet att utdöma vite till de skolor som inte sköter sig. Alla skolor även de religiösa måste följa de regler och lagar vi har. De religiösa inslagen måste ligga utanför själva undervisningen.

Enligt FN:s barnkonvention

 har barn rätt att utöva religion, det ingår i deras mänskliga rättigheter som individer. Denna aspekt glöms ofta bort i en vulgärdebatt där religion oftast verkar handla om extremer som Usama bin Ladin, pastorer i Knutby och hjärntvätt av små barn. En flicka med sjal kan uppleva större trygghet, få bättre arbetsro och mer tid att ägna sig åt studier på en skola med muslimsk inriktning än på en icke-muslimsk skola där hon kanske anses udda och utsätts för ständiga ifrågasättanden och misstro. En bra skola föds när eleverna är delaktiga och trygga, inte när de är anpassade efter en förmodat svensk och sekulär mall. En muslimsk skola som medvetet har en svensk icke-muslimsk lärare i varje klass gör mer för integrationen och mångfalden än en kommunal skola utan någon muslimsk lärare.

Att ropa på förbud

 och förpassa saker utanför vårt synfält är en aggressiv taktik som resulterar i utanförskap, fientlighet och konfrontation. Förbud och utvisning har aldrig löst några konflikter, bara skapat dem. Skolan ska vara byggd för alla individer, oavsett om man gillar fotboll, waldorf-pedagogik, katolicism eller islam. Den viktigaste integrationsprocessen är inte den mellan skolan och samhället, utan den mellan skolan och elevens eget liv. Vi tror att friheten att få packa ner sin religion i ryggsäcken när man går till plugget skapar trygga och lyckliga elever som tycker om att gå till skolan och som blir trygga vuxna.

MIKAELA VALTERSSON YVONNE RUWAIDA MATS PERTOFT

FAKTA

Mikaela Valtersson (mp) har gått i Hägerstens skola, Västberga hög-stadium och på komvux.
Yvonne Ruwaida (mp) har gått på privata American Oil Company School i Libyen, kommunalt gymnasium i Tyskland kommunal och Katedralskolan i Lund.
Mats Pertoft (mp) har gått på svensk och tysk skola i Hamburg och på det stiftelseägda gymnasiet Gränna-internatet i Sverige.