Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regeringens förslag drabbar de svagaste

Den 1 januari 2016 slopar regeringen skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer. Förslaget slår hårt mot välgörenheten när en kvarts miljard kronor ska tas från människor som ger, skriver Rasmus Törnblom, förbundsordförande Muf.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I världen är Sverige på många håll närvarande som en humanitär stormakt med bistånd och viktiga insatser för demokrati och utbildning. Samtidigt har också en modern solidaritetsrörelse vuxit fram. Allt fler ger till välgörenhet och engagerar sig ideellt som volontärer. När regeringen nu drar tillbaka skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer slår det direkt mot dem som utgör grunden för välgörenheten – människorna som ger.

Den tillbakadragna skattereduktionen är bara ett av flera förslag som flyttar inflytande och ansvarskänsla från människor till staten.

Kraftiga skattehöjningar på jobb ger färre jobb. Kraftiga skattehöjningar på välgörenhet ger mindre välgörenhet. Det blir ett samhälle där det som blivit brett och folkligt i stället bara blir för några få som fortfarande har råd. En kapitulation för en växande statsapparat med utbyggda bidragssystem och illusioner om sin ställning som världsförbättrande.

Den växande välgörenheten är möjlig genom att fler kunnat behålla mer i plånboken, både från lönen och av gåvorna till välgörenhet. Sedan skattereduktionen infördes 2012 har över 130 000 fler människor börjat ge, enligt regeringens egna beräkningar. Det är en viktig rörelse som förankrar solidaritet till något bredare än att svenska staten ska lösa alla världens problem. Den svenska välgörenheten gör att vi såväl i Sverige som på många platser i världen kan påverka, driva samhällsutvecklingen i rätt riktning och bli en stark röst för humanitet.

Just därför är det oförklarligt varför Stefan Löfven, Socialdemokraterna och Miljöpartiet går fram med att dra tillbaka skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer.

 Det är ingen nyhet att regeringen ställde ut stora och kostsamma löften som många undrade hur de skulle finansieras. Skatteretoriken kläddes in i att det alltid var någon annan som skulle drabbas av skattehöjningarna. Någon höginkomsttagare som ”har råd med skattehöjningarna”. Någon så rik ”att några kronor hit eller dit inte skulle göra någon skillnad”. I valrörelsen gick det att svagt och målande beskriva dem som skulle betala löftena om utbyggda bidrag och överbudspolitik. Den tiden är nu förbi.

När förslag efter förslag presenteras får vi nu ett ansikte på de som ska betala. I det här fallet är det ofta människor med små – och medelstora inkomster som regeringen väljer att plundra på över en kvartsmiljard kronor.

Det är pengar som vanliga människor i Sverige arbetat ihop, skattat på och sedan valt att skänka till bland annat katastrofhjälp, cancerforskning eller medicinering.

En kvarts miljard gör hos välgörenhetsorganisationerna stor skillnad. Det motsvarar i välgörenhet rent vatten till 12,5 miljoner människor, cancerforskning i nära två års tid och nästan 50 miljoner vaccinationer.

Konflikten mellan offentligt bistånd och välgörenhet är omodern. Istället för att svartmåla välgörenhetsorganisationerna som en modern form av avlatsbrev för dåligt samvete borde diskussionen handla om hur skattereduktionen kan riktas för att förstärka viktiga och allmängoda områden som utbildning, demokratiarbete, mänskliga rättigheter och forskning.

Regeringens anspråk på att vara en humanitär stormakt kan inte innebära stormaktsanspråk på människor och organisationer som hjälper. I en orolig värld behöver breda yttringar för medmänsklighet stärkas. Tyvärr är regeringens inställning här tydlig: Människors egen ansvarskänsla och solidaritet ska inte stärkas – den ska beskattas.

 

Rasmus Törnblom

Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet