Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Regeringen har ingen lösning på bostadskrisen

Olle Wästberg, Medlem av Nybyggarekommissionen.

Foto: Anna Lena Ahlström

Det byggs för lite och det som byggs är för dyrt. Problemet är att de som mest behöver bostad – yngre och nyinflyttade – inte har råd med det som byggs, skriver Olle Wästberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu byggs så många bostäder i Stockholm att behovet är täckt, meddelade länsstyrelsen i en rapport för några veckor sedan. Bostadsbristen över? Hurra! Eller?

 

Problemet är att de som mest behöver bostad – yngre och nyinflyttade – inte har råd med det som byggs. Några kvarter från där jag bor, på Söder i Stockholm, flyttar hyresgäster nu in i ett nybyggt hus. Hyran för en trea på 77 kvm är 15 733 kr i månaden, nästan 189.000 kr per år. Det är ingen sniken privatvärd som byggt och äger huset, utan allmännyttiga Stockholmshem. Hyran är framförhandlad med Hyresgästföreningen. 2 454 kr per kvm i hyra är inte unikt. Även i rätt oattraktiva lägen i våra större städer kan nyproduktion ligga på över 2 000 kr. Vi har alltså redan marknadshyra för nyproducerat – reservationshyra kallas det på förhandlingsspråk. Att formellt slopande av hyresregleringen (bruksvärdeshyran) skulle inte skulle bygga en enda ny lägenhet.

De svenska byggkostnaderna är 72 procent högre än genomsnittet i EU, enligt EU:s statistikmyndighet. För två år sedan arbetade jag i Nybyggarkommissionen. Vi träffade alla aktörer på marknaden och lade fram 63 förslag mot krisen. Chefen för ett större byggföretag berättade för mig att de byggde samma hus till halva priset i Östeuropa i jämförelse med Sverige.

Lönekostnaderna var lägre, men viktigare är att svensk byråkrati och byggregleringar fördyrar och förhindrar det som pressar priserna – konkurrens.

Från ansökan om bygglov till färdigt hus måste man räkna med att det kan ta tio år. Då kan småföretag inte ta risken. Och att utländska företag förstår att det krävs skicklighet i korridorerna, som de inte har, för att få bygga.

 

Nyligen avslutades Almedalsveckan. Bygg- och fastighetsbranschen startade sina seminarier 07.30 varje dag och höll stundvis på till kl 22. Samt stod för generösa mingel. Vilket säger en sak: För byggarna är det centralt att hålla sig väl med politikerna. När sedan ett företag byggt färdigt har det legat ute med pengar så länge att de ofta inte vill vänta på att få igen dem genom att hyresintäkterna tickar in under många år, utan gör det omedelbara klippet genom att sälja huset som bostadsrätt. Detta tillsammans med den skattemässiga diskrimineringen av hyresrätter håller nere hyreshusbyggandet.

 

För en del år sedan förflyttades rätten att skapa naturreservat från regeringen till kommunerna. Vilket gör att kommuner som inte vill ha inflyttning generöst skapar naturreservat. Det är ett beslut som borde gå tillbaka till regeringen. Och kommunerna borde på ett helt annat sätt än idag ställa mark till förfogande. Dessutom är byggnormerna kommunala. Det som får byggas i en kommun kan vara omöjligt i en annan. Grannkommuner kan ha olika klimatbaserade regler.

Om vi fick gemensamma byggregler i hela Sverige - helst i hela Norden - skulle vi få en riktig marknad där företag av olika storlek och från olika länder vågade gå in och där ett mer industriellt byggande skulle kunna utvecklas. Nu försöker regeringen lösa problemet med bristen på billiga lägenheter genom att med särskilda subventioner, 3,2 miljarder, pula ner mer pengar i byggföretagens redan välfyllda fickor. Som om problemet vore att byggföretagen tjänar för lite.

Olle Wästberg,

medlem av Nybyggarekommissionen