Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Regeringen ger förtrycket legitimitet

Amineh Kakabaveh (V).
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Sveriges feministiska regering ska inte underkasta sig de iranska diskrimineringslagarna i förhandlingar. De iranska mullorna skulle knappast ha skakat hand med våra kvinnliga ministrar i Sverige, skriver Amineh Kakabaveh (V). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det finns all anledning att vara besviken på regeringens uppträdande, som rest till Iran tillsammans med representanter för svenska storföretag. På grund av brott mot mänskliga rättigheter och kvinnodiskriminering kritiserar man i hårda ordalag Iran här hemma i Sverige, men förhandlar alltså gärna med en diktatur och en regim som driver könsapartheid. 

Att svenska regeringsföreträdare plötsligt bär slöja under besöket rättfärdigar man med att slöjan är lag i Iran. Och visst är det sant när det gäller iranska medborgare, men den utgör samtidigt det vardagliga manifesterandet av den iranska regimens krav på kvinnornas underkastelse i det iranska samhället. 

Ska representanter för Sveriges feministiska regering och dess kvinnliga ministrar verkligen underkasta sig de iranska diskrimineringslagar och klädkoder i förhandlingar mellan jämbördiga parter? När det handlar om två stater som båda önskar bedriva handel med varandra ska väl inte den ena parten diktera villkoren under vilka förhandlingarna ska ske? 

Man vill också ha legitimitet för sin regim och sitt förtryck.

Då förhandlar man inte under ömsesidig respekt för varandra. För Irans del handlar det nämligen inte enbart om ekonomiska fördelar. Man vill också ha legitimitet för sin regim och sitt förtryck - för sin könsapartheid.

 

LÄS MER: Att vara feminist i vår riksdag kostar inget 

 

Som vanligt när regeringen förhandlat med diktaturer och kvinnoförtryckande regimer får vi sällan någon ordentlig redogörelse om vad man gjort eller hur samtalen förlöpt i frågor som mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, godtyckliga rättssystemet, fängslande av politiker och arbetareaktivister, om dödsstraff och så vidare. 

Hur trovärdigt är ett sådant uppträdande? Vi har i årtionden hört pratet om ”tyst diplomati” och ”kritisk dialog”. Men den har varit helt verkningslös. Man har i stället fört en dialog med en motpart som slår dövörat till. 

Samtidigt finns det iranska och kurdiska kvinnor och män som dagligen kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Så kallade "jämställdhetsavtal" med en islamisk, kapitalistisk regim stärker inte dessa människor. Men den iranska kapitalismen behöver just sådana avtal för att legitimera sitt förtryck - denna gång med stöd av Wallenberg och Sveriges regering. 

Under åtta år, på Mohammad Khatamis tid som president, trodde man i väst att regimen skulle ”liberaliseras”. Men ingenting förändrades. Den iranska regimen är till sitt väsen manipulativ. Handel och handelsrelationer är förvisso bra för utveckling och välstånd, men det ska i så fall vara på lika villkor. Sverige har tidigare vågat stå upp mot Apartheidregimen i Sydafrika. Det är inte värdigt Sverige att kvinnors rättigheter och andra demokratiska fri- och rättigheter nu ska behandlas med "tyst diplomati". 

 

LÄS MER: Beslöjad regering är ett slag i ansiktet

 

Det är inte alltid just ekonomiska resurser som saknas för att främja jämställdhet. I Irans fall handlar det snarare om attitydförändringar och värderingar, om demokratiska lagar som inte diskriminerar kvinnor, hbt-personer, kurder och andra minoriteter. 

Jag menar att statsministern bara skulle ha förhandlat om att hans kolleger i regeringen inte behövde ta del av den sed som ayatollorna satt upp för kvinnorna i Iran. För samma mullor skulle inte acceptera våra lagar vid besök. De skakar inte hand med kvinnliga ministrar om de är i Sverige.

 Det är inte värdigt Sverige.

Irans kvinnor ser knappast Wallenbergsfamiljen och den svenska regeringens handelspolitik som en väg bort från förtrycket. Det de förväntar sig av Sverige är däremot att man stöder deras kamp för mänskliga rättigheter – i stället för att berika redan stormrika ayatollor och mullor.

 

Amineh Kakabaveh

Före detta peshmerga med rötter från Iran, ordförande i "Varken hora eller kuvad" och utsedd till "Årets svensk" av Fokus. 

Amineh är även riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!