DEBATT. Torsdagen den 27 oktober kl 08.00 hölls en presskonferens där socialminister Lena Hallengren tillkännagav att en statlig utredning skulle tillsättas för att ”undersöka förekomsten av eventuella oegentligheter i förhållande till dels de ursprungsländer varifrån flest adoptioner till Sverige skett och dels de ursprungsländer där det finns starka misstankar om att det förekommit oegentligheter”. Utredningen kommer att pågå under två års tid, och syftar utöver undersökningen av oegentligheter till att klargöra vilket ansvar olika aktörer har haft.
Ställt bortom allt tvivel
Hallengrens uttalande blir ytterligare en besvikelse för de som hoppats på upprättelse. Föräldrar från ett flertal länder har under det gångna året vittnat i såväl nyhetsreportage som dokumentärer och polisutredningar om att deras barn har blivit stulna ifrån dem, eller att de på olika sätt har pressats till att lämna ifrån sig sina barn. Det handlar inte om ”eventuella oegentligheter”. Det är ställt bortom allt tvivel att oegentligheter har förekommit.
I regeringens direktiv står bland annat att utredningen ska utreda ”behov av adoptionsspecifikt stöd” till adopterade. Detta trots att överrepresentationen av psykisk ohälsa bland transnationellt adopterade har varit känd i decennier. Hittills har inga andra åtgärder vidtagits än att ett digitalt samtalsstöd upphandlades av Myndigheten för familjerätt och föräldrastöd år 2020, från ett privat centrum i Dalarna utan specialistkompetens.
I direktiven framgår att ekonomisk kompensation eller stöd inte kommer att utgå till de som drabbats – varken till adopterade eller till deras förstaföräldrar. Hjälp för exempelvis återresor eller DNA-testning, något som många adopterade i dagsläget inte har råd med.
Enorma resurser har lagts på adoptioner
Under mer än 50 års tid har det lagts enorma resurser på att söka upp och transportera barn till Sverige, upprättats adoptionscentrum i många länder, betalats löner för en stor mängd anställda, givits adoptionsbidrag till föräldrar som vill bilda familj genom adoption, och finansierats såväl utredningar som föräldrautbildningar. Att lägga tid och arbete på att de 60 000 individer som förts till Sverige ska få tillgång till sina grundläggande rättigheter, anses däremot orealistiskt. Det illustrerar vems behov som står i centrum i den kommande utredningen.
Att skylla på tidsandan är ett sätt att rättfärdiga det förflutna i stället för att ta ansvar, och vi är trötta på det.
I direktiven står också att utredningen ska ”utgå från tidens rådande regelverk och organisering samt beakta de attityder och normer som fanns i samhället vid den aktuella tiden”. Vi tycker att det är problematiskt att utredningen ska ta hänsyn till dåtidens normer och attityder. Att skylla på tidsandan är ett sätt att rättfärdiga det förflutna i stället för att ta ansvar, och vi är trötta på det. Sverige, som är det land som adopterat flest barn per capita, kan inte avskriva sig ansvaret på grund av dåtidens ”attityder och normer”.
Ingen från utredningen har hört av sig
Utredningen har tillkommit först efter decennier av passivitet och tystnad, och det är bekymmersamt att transnationellt adopterade, som under så lång tid kämpat för rätten till sin sanning, på nytt förnekas detta med Hallengrens uttalande och regeringens direktiv.
Direktiven för utredningen är inte utformade tillsammans med de som berörs. Utredningen bör genomföras i nära samarbete med transnationellt adopterade och deras förstafamiljer. Vi i Transnationellt Adopterades Riksorganisation har framfört en önskan till socialdepartementet om att bli involverade som referensgrupp.
Trots detta har ingen från vare sig socialdepartementet eller någon anknuten till den kommande utredningen hört av sig till oss. Vi menar att det minsta Sverige som nation kan göra, efter att i decennier ha medverkat till de oegentligheter som Hallengren beskriver som ”eventuella”, är att lyssna på oss.
För Transnationellt adopterades riksorganisation (TAR):
Maria Dexborg
Ordförande i TAR, socialsekreterare i Malmö Stad
Bonnie Berggren
Vice ordförande i TAR, lärare
Paulina Hansson
Kassör i TAR, Socialpsykiatrin i Nacka kommun
Rebecka Folkesten
Ledamot i TAR, präst i Svenska kyrkan
Sara Qick
Ledamot i TAR, pedagog
Deepati Forsberg
Ledamot i TAR, Utredare
Natalie Elena Gordin
Suppleant i TAR, socionom
Natte Hillerberg
Stödmedlem i TAR, ST-läkare i psykiatri
