Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rättslös häxjakt efter äldres körkort

Forskning intygar att det inte är äldre som äventyrar 0-visionen i trafiken, det är de yngre, skriver Bertil Torekull. Foto: Tomas Leprince och Shutterstock

En svensk myndighet ägnar sig åt att jaga äldre bilförare som det nya trafikhotet, trots att dessa statistiskt sett inte är någon riskgrupp bakom ratten.

Därmed undanröjs läkares tystnadsplikt, och vår patientsäkerhet, skriver Bertil Torekull.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I nya regler förvandlar Transportstyrelsen (TS) läkarna till lömska angivare i mötet med patienter som bara vill kolla glasögonen, men kan mista körkortet på kuppen.

Syftet är att drastiskt öka mängden återkallade körkort - Trafikmedicinska rådet (TMR) som arbetar för TS talar om 60 000 körkort.

Jag är en av dem som redan åkt dit.

Värst var förstås att som frisk ännu hårt arbetande berövas körkortet efter 62 års prickfri körning och detta fastän ärendet inte avgjorts, ett skamlöst sätt att verkställa straff före dom.

Men lika obehagligt var att se hur lätt den strikta patienthemligheten med en byråkratisk ukas kan undanröjas.

Min läkare är inte längre min, hen är statens!

En dag bad jag om ögonundersökning på mitt lokala sjukhus. Vågade inte lita på min optiker vilket jag borde, ty hon hade rätt, mina glasögon var OK.

Läkaren fann dock defekter i mitt synfält i sidled.

Efter – inte före - undersökningen fick jag veta att hen var skyldig anmäla att min syn inte motsvarade myndighetens krav.

 Det spelade ingen roll att min ordinarie läkare på min forna hemort i fem år funnit precis samma defekter men ändå ansett mig lämplig som förare.

 

Det förment oklanderliga tekniskt/medicinska testet handlar alltså om subjektivt tyckande.

Medan min tidigare läkare bedömde mig i min fysiska och mentala helhet och inte bara som ett ögonfall, såg mig den nye som en halvblind gubbe – ut och mata duvor, grabben, men ge mig lappen först!

Detta nya medicinska angiveri är bara en aspekt i denna äldrefråga. En annan heter diskriminering.

Politiker i flera länder vill höja pensionsåldern, i välfärden lever vi längre, är friskare och kan bidra mer till samhället.

Som jag själv fortsatt att arbeta (och därför behöver bil) bekräftar verkligheten hur mycket vi behövs - fråga om inte annat tiotusentals småbarnsföräldrar hur de får hjälp med sina barn!

Och köra bil, vilket 1,9 miljoner svenska pensionärer sysslar med, vill vi fortsätta med trots skröpligheter. Det finns nämligen goda skäl att ha oss i trafiken.

Vi talar om världens kanske bäst utbildade mest erfarna förare, uppvuxna i bilsamhället.


Som forskaren Carl Lagercrantz (KTH) påpekat utgör också äldre en större fara när de promenerar eller cyklar än när de sitter vid ratten.

Ska man skydda dem, ska man be dem köra bil, äldre kvinnor är allra bäst.

De trafikmedicinskt heliga värden som gäller synfältet skiftar från land till land, de är inga bibelord. I New Jersey (flera gånger större än Sverige och hårt trafikerat) mäts bara framåtseendet (själv ser jag knivskarpt Bornholm från mitt fönster, tio mil bort).  

Metoden att mäta synfält är bisarrt omodern.

När jag för att rädda mitt boende på Österlen ber få körkort åtminstone för att i dagsljus nå kritiska adresser i Simrishamn typ bibliotek, apotek, sjukhus, tanddoktor, bokhandel, system, blombutik mästras jag (gamling där!) av TS/TMR som förklarar att trafik i tätort minsann är extra farligt.

Att jag känner gränderna i denna lilla idyll sedan 45 års körning räknas inte.

Forskning intygar att det inte är äldre som äventyrar 0-visionen i trafiken, det är de yngre.

 

TS, en myndighet i Örebro med ett trafikmedicinskt råd (TMR) i Borlänge som också det tror sig veta bäst, klagar nu på att inte alla svenska läkare lockas av att bli angivare, de är olydiga.

Vissa tar läkareden på allvar och har förmågan att tala med sina grånade patienter om deras eget ansvar.

Men TS och TMR är ointresserade av individuella avvikelser, besatta av hotet från äldre bilförare går de på stumma teknikschabloner och har därför dröjt klandervärt länge att testa simulatorer av den typ som SAAB i åratal testat JAS-piloter i.

Äldre förare kör ofta långsamt, det är sant, men de kan i regel sin kropp.

Låt dem nu fortsätta köra bil tills det händer något och både anhöriga eller läkare kan säga till utan att vi ska ändra lagstiftning och döma ut tystnadsplikten eller utmåla miljoner människor som misstänkt dementa.

Sätt stopp för försöken från de övervakande Storebröderna i Örebro och Borlänge att hetsa mot och krångla till livet för världens mest suveräna äldre bilförare.

 

Bertil Torekull, publicist, snart 84.