Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rätten till assistans angrips från flera håll

Rätten till personlig assistans har varit hårt ansatt och många har uppmärksammat detta. Men parallellt med detta sker en smygavveckling genom den låga ersättningen, skriver Henrik Petrén på KFO. Foto: Janerik Henriksson/TT

Assistansersättningen är nu så låg att det inte ens är säkert att den räcker för att anordna assistans i verkligheten. Den måste räknas upp i nivå med löne- och kostnadsökningarna – och det är bråttom, skriver Henrik Petrén på  Arbetsgivarföreningen KFO.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Att rätten till personlig assistans har urholkats är väl känt. Men även för den som beviljas assistans är rättigheten i fara. Ersättningen är nu så låg att ett assistansbeslut riskerar att bli en pappersprodukt – det är inte säkert att den räcker för att faktiskt också anordna assistans i verkligheten. En ny enkätundersökning av Branschorganisationen KFO Personlig Assistans visar på ett akut läge.

Rätten till personlig assistans fyller 25 år i år. Det är en fantastisk serviceform som har gjort en avgörande skillnad i många tusentals människors liv. Men det är också en skadskjuten och misshandlad reform i akut behov av upprustning.

Hot från flera håll

De senaste åren har rätten till personlig assistans varit hårt ansatt. Medierna har fyllts av berättelserna om hur barn och vuxna med stora behov genom nya beslut från Försäkringskassan har blivit fråntagna sin personliga assistans. På bara tre år har antalet personer som har rätt till assistans minskat med mer än 10 procent. Det är en katastrofal utveckling som snarast måste få en politisk lösning.

Men i skuggan av frågan om vem ska ha rätt till personlig assistans finns en annan fråga som i högsta grad påverkar möjligheten för personer med omfattande funktionsnedsättningar att få sina behov tillgodosedda. Det handlar om urholkningen av den ersättning som ges till den assistansberättigade för att själv kunna anställa personliga assistenter eller köpa tjänsten av en assistansanordnare. Vi menar att denna fråga är lika akut att lösa.

Ersättningen räcker inte till 

Varje beviljad assistanstimme ersätts med ett kontantbelopp som bestäms av regeringen, för närvarande 299:80 kronor. Det ska räcka till assistentens lön, sociala avgifter, försäkringar, pension, kostnader för rekrytering, introduktion, utbildning, arbetsmiljöarbete, administration och omkostnader etc.

Assistansanordnarnas marginaler nu är nere på kritiska nivåer för att överhuvudtaget kunna bedriva verksamhet.

Inte nog med att ersättningen på knappt 300 kronor per timme är låg i förhållande till andra jämförbara tjänster. Den har dessutom varje år sedan 2014 utarmats genom en alltför låg uppräkning i relation till ökade kostnader för löner och annat.

Tvingas till neddragningar

I dag presenterar Branschorganisationen KFO Personlig Assistans en ny enkätundersökning som visar att assistansanordnarnas marginaler nu är nere på kritiska nivåer för att överhuvudtaget kunna bedriva verksamhet. 70 procent av assistansanordnarna uppger att verksamheten är satt under ekonomisk press och 75 procent har redan tvingats göra neddragningar på grund av den tuffa ekonomiska situationen. Det handlar om färre tjänstemän (hos 14 procent av assistansanordnarna), men framför allt minskade resurser till utbildning (49 procent) eller att man anställer personliga assistenter till lägre ingångslöner (43 procent). Konsekvensen blir förstås lägre kvalitet på assistansen och stora rekryteringssvårigheter. För assistansanvändare med kvalificerade behov är läget mycket kritiskt – inga anordnare kan längre verkställa deras rättighet.

Även Sveriges kommuner vittnar om att ersättningen inte räcker till. När kommunerna utför personlig assistans ligger kostnaderna minst 10-12 procent över den statliga ersättningsnivån enligt uppgift från SKL.

I KFO samlas assistansanordnare som har kvalitet och inte vinst som högsta mål. Det är alltså inte rätten att göra stora vinster vi slåss för. Men det är inte möjligt att bedriva personlig assistans med kvalitet utan rimliga ekonomiska förutsättningar. I KFO:s medlemsundersökning uppger så många som 15 procent av anordnarna att man ser en påtaglig risk att behöva avveckla verksamheten redan under det närmaste året.

Regeringen måste förstå att situationen ohållbar och att en förändring brådskar. Vi behöver ett tydligt besked om att det är slut med smygavvecklingen av personlig assistans. Assistansersättningen måste räknas upp minst i nivå med kollektivavtalade löneökningar och andra kostnadsökningar med start i årets höstbudget. Annars ser vi en överhängande risk att många seriösa anordnare tvingas ge upp med följden att assistansberättigade berövas möjligheten att välja personlig assistans med såväl hög kvalitet som goda villkor för de anställda. Vi tror inte att det är regeringens vilja.

 

Av Henrik Petrén

Branschansvarig personlig assistans, arbetsgivarföreningen KFO