Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rasismen är ditt ansvar nu, Juholt

Den som just nu bär ansvaret för att främlingsfientlighet fått en plats i politikens finrum är Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt, skriver Hanif Bali.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

HANIF BALI
Hanif Bali (M) är riksdagsledamot. Vid tre års ålder kom han till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.

Mitt hår är mörkt. Min hud är solbränd också på vintern. Mina föräldrar är muslimer. Jag har fått åka hem när mina vänner blivit insläppta på krogen. Jag talar persiska. Sökte jag ett jobb skulle jag göra det som Karl för att inte bli nekad intervju. Jag väljer plats längst fram i flyg­- planet för att slippa möta alla ängsliga blickar. Den 24 ­december firar jag Kristi födelse med en glöggfylla och fejkat uppskattande av Kalle Ankas urgamla jul. När jag ensam på väg hem möter gäng med rakade huvuden fryser jag till is.
Att betraktas som främling i sitt eget land är olika svårt olika dagar. Olika svårt för olika personer. En del ger upp, några får aldrig chansen. Vissa försöker inte ens. Men de flesta av oss försöker - och som vi gör det.
För att lyckas bättre själva, och för att hedra och förbättra den fristad vi har fått i Sverige. För många är utmaningen stor. Språket är svårt, åldern kanske hög och blygheten finns där. ­Rädslan gnager, bryta med de traditioner man ­faktiskt kan samtidigt som man oroar sig för att inte bli ­välkomnad in i de nya?
Ängslan över att inte riktigt kunna vägleda eller hjälpa sina barn gör att man drar sig undan. Skammen för att göra fel gör att man ibland inte gör något alls.

Till de problemen kommer fördomar, rasism och att skuldbeläggas. Att bli berövad sin person och få den ersatt med en fiktion. "Juden", "­turken", "zigenaren", "albanen", "­muslimen": De främlingsmyter som fått bära skuld för allt dåligt i samhället har genom historien varit många - och konsekvenserna av den retoriken mer eller mindre förkrossande.
I den offentliga debatten är Sverigedemokraterna relativt subtila. På nätet blir bilden en annan. Här ges hatet och skuldbeläggandet fritt spelrum. Sättet att organisera sig har varit likadant överallt och i alla tider - eliten tänjer på gränserna men håller sig inom dem medan anhängarskaran rättframt sprider propagandan.
Plötsligt, en dag, har gränserna sprängts eller suddats ut. Plötsligt har humanismens ­fördämningar brustit.

Jag vet att jag i följande stycken argumenterar i egen sak. Jag vet också att sådant sällan uppskattas. Ändå måste jag göra ett försök. För många har tyst sett på när främlingshat och extremism ­normaliserats i Sverige.
För sommaren 2011 heter ­förgrundsfiguren för denna normaliseringsprocess inte ­Jimmie ­Åkesson. Den som just nu bär det yttersta ­ansvaret för att främlingsfientlighet fått en plats i svensk politiks finrum är Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt.
I valet var alliansens budskap tydligt: Låt det största blocket styra. De rödgröna var ännu tydligare och lovade: Aldrig någonsin, aldrig någonstans, samarbeta med Sverige demokraterna.
Varför? Vanliga partier kan göra upp i sak­frågor och behålla sin ideologi, men uppgörelser med sverigedemokrater bidrar till att normalisera deras människosyn.

En reglering, ett bidrag, en skattehöjning i utbyte mot förlorad humansim. Lite energi åt det egna partiet i utbyte mot en brusten fördämning.
I många av våra grannländer har rasistiska ­partier blivit rumsrena med hjälp av förhandlingsutbyten med de etablerade partierna. I Sverige hävdar Håkan Juholt att de rödgröna bara ­driver oppositionspolitik. I själva verket förbereder han en kupp som ger makten över ekonomin till Sverige­demokraterna.
Håkan Juholt har fortfarande chansen att stå emot. S-ledaren kan acceptera att hans förslag att rösta ner det femte jobbskatte avdraget bara kan vinna majoritet om han gör gemensam sak med Sverige demokraterna - och samtidigt säljer ut anständigheten.

Än finns tid att agera. Ännu har det islamofoba hatet inte blivit ­normalt. Vi kan fortfarande ta tillbaka det offentliga samtalet. Men då måste Juholt vakna och leva upp till Mona Sahlins löfte efter valet: "Aldrig någonsin, någonstans, någon gång samarbeta med Sverigedemokraterna".
Vem väcker honom? SSU, som drivit ett ­antirasistiskt arbete i årtionden? Liza Marklund, som så gärna ville att S skulle vinna valet? Jonas Gardell, jag gråter och skrattar till dina mästerverk, är det verkligen meningen att ditt parti ska göra upp med SD?
Ni som tillsammans med Olof Palme gjorde Sverige känt som toleransens land. Ni som, när andra var fega, bekämpade apartheid. Ni måste finnas.

HANIF BALI

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!