Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rallarsvingarna sätts före sakargumenten

"Kjöller måste erkänna faktafelen", skriver Janne Josefsson och Nils Hanson.

Kjöller måste erkänna faktafelen - annars blir hon det ofrivilliga exemplet på det som hennes bok angriper, skriver Janne Josefsson och Nils Hanson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Anfall är bästa försvar. Rallarsvingar går före sakargument. Lögn staplas på lögn. Det är Hanne Kjöllers taktik för att avleda en seriös debatt. Nogsamt och ogenerat undviker hon alla de påpekanden om faktafel som de senaste dagarna har duggat tätt från olika journalister.

De faktafel vi har påpekat till Hanne Kjöller och hennes bokförlag Brombergs är följande:

1. Oskarshamnsfallet (2002)

Kjöller: "...de två begåvningshandikappade föräldrarna i Oskarshamn som påstods ha fått sin baby omhändertagen för att de inte kunde inte kunde namnet på Australiens huvudstad och för att de skakat vällingflaskan i stället för att vispa ihop innehållet."

Sanningen: Det framgår flera gånger och tydligt i programmet att ett begåvningstest, det så kallade WAIS-testet, var huvudorsaken till att föräldraparet fråntogs sin son. Frågan om Australien var en av många.

Socialstyrelsen slog fast att de slutsatser som drogs av testet stred mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

2. Sexuella övergrepp inom Jehovas vittnen (2003)

Kjöller: "I programmet kallas förövaren konsekvent för mannen. Inget sägs om att han när programmet gjordes nyss fyllt 18 och att han vid tillfället för övergreppen också var ett barn, och med sina åtta år bara obetydligt äldre än de två utsatta syskonen."

Sanningen: Förövaren var i 30-årsåldern när programmet gjordes. Däremot var han 18 år innan han upphörde med sina sexuella övergrepp mot barn.

3. Publicistklubbens debatt (2004)

Kjöller: "Janne Josefsson hymlade inte under debatten. Tvärtom sa han: 'Vi tar fram det som stärker de teser vi driver och trycker undan det andra'."

Sanningen: Josefsson varnade i själva verket för riskerna att arbeta på det sättet. Han sade följande, enligt en ljudupptagning från PK-debatten:

"Vi har de möjligheterna och det är därför det är så viktigt att det finns ett säkerhetssystem och att det finns djävulens advokat som verkligen går på oss och säger vad har du för belägg för det och vad har du inte för belägg för det. För att det är ju sällan vi journalister ljuger uppenbart genom att säga en direkt felaktig uppgift utan vi trycker väldigt hårt på det som är så att säga i linje med den teser vi driver och så trycker vi ner dom kanske uppgifter som talar emot det et där sker gradvis och i ett väldigt gott syfte. Det är min erfarenhet också som reporter att det är i det goda syftet som dom värsta övergreppen sker. Det kan gå över styr, det du kallar tunnelseende. Det här känner alla till - det handlar om att hitta ett instrument för att förhindra detta."

Genom Kjöllers vantolkning framstår således Janne Josefssons ståndpunkt som den motsatta, att "Uppdrag granskning" jobbar på det sättet och att han till och med förespråkar detta. Ståndpunkten är uppenbar för alla utom för Hanne Kjöller. Så här skriver exempelvis radioprogrammet Medierna på sin hemsida efter att ha tagit fram ljudfilen: "Plötsligt blir citatet helt missvisande om vad Janne Josefsson verkligen menade med det han sa i debatten. Och det måste rimligen vara meningen, inte de enskilda orden i utryckt mening, som är vad journalistik ska återge. Annars blir det inte ens en halv sanning."

Eftersom inspelningen är ett konkret bevis på Kjöllers vantolkning var det motiverat att publicera den på "Uppdrag gransknings" hemsida.

 

I en debatt på Bokmässan i fredags försvarade sig Hanne Kjöller med att hon har betalt för att vara subjektiv och att det snarare handlar om tolkningsfrågor än faktafel. Där fick vi förklaringen till de obegripliga faktafelen. För gemene man är en röd stol röd. I hennes värld, där även uppenbara fakta vantolkas, kan den lika väl vara blå.

Vi är de första att beklaga Hanne Kjöllers tillkortakommanden eftersom de inte bara drabbar henne själv utan även journalistiken. Hade Brombergs förlag gjort det de sagt, en noggrann faktakontroll, hade boken fått en viktig funktion. Vi delar Hanne Kjöllers uppfattning om att tunnelseende, utelämnande av relevanta fakta och viljan att okritiskt göra människor till offer är ett stort problem. Det gäller för all journalistik, inte minst för den granskande.

På vår redaktion är denna fråga ständigt återkommande. Inför starten av en granskning utses en "djävulens advokat" med uppgift att ifrågasätta reporterns hypotes. På ett uppföljande "mittmöte" ställs på nytt kritiska frågor. Före publicering genomförs en "linebyline" där reportern ska verifiera alla uppgifter och försvara sitt urval. Den kommande veckan introduceras "UG-referens" på redaktionens hemsida med länkar från manus till det källmaterial som reportern använt. Därmed blir det lättare att granska oss.

 

Självkritiken måste hållas levande. Men tyvärr är det märkligt tyst i den mediekritiska debatten om det som Hannes Kjöller vill peka på i sin bok: om hur journalistiken präglas av förutfattade meningar om vad som är rätt och fel. Istället för att debattera om detta får Hanne Kjöller nu slåss för sin egen heder. Om hon inte själv tar sina faktafel på allvar kommer hon att gå till historien som det egna ofrivilliga exemplet på det som hennes bok vill angripa.

 

Nils Hanson och Janne Josefsson är projektledare respektive programledare för "Uppdrag granskning" i Sveriges television.