Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Räkna med att ta hem era gamla föräldrar

Amelia Adamo. Foto: Cornelia Nordström
Foto: Shutterstock.

Jag räknade med att det samhälle som jag betalar skatt till också skulle ta hand om min mamma när det blev akut. Jag kände mig lurad, skriver tidningsmakaren Amelia Adamo.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Amelia Adamo

Journalist, tidningsmakare

Nedkissade blöjor och gamlingar som glöms i sängar är nästan vardagsmat i medierna. Det är obehagligt och oacceptabelt, men det blir en helt annan sak när det plötsligt handlar om ens egen mamma.

– Va? sa jag till biståndsbedömaren, en ung flicka någonstans under 30. Får hon inte plats? Men hon klarar sig inte själv! Hon kan ju inte ta sig upp ur sängen.

Ja, det var så mitt möte började med äldrevården. Eller kanske anhörigvården, för det var så det blev.  

Mamma var för bra, tyckte man, hon kunde bo hemma och få besök av hemtjänsten. Mamma blev beroende av mig (enda barnet), mina barn och grannarna.

Den stackars hemtjänsten med tusen nycklar och en lång lista av gamlingar som skulle besökas sprang in och ut, dessutom var det väldigt många nya ansikten. Helt omöjligt att hålla koll på vem som kom och gick. De gjorde så gott de kunde. Deras ansträngda schema hade överordnade konstruerat.

Jag jobbade, mina barn jobbade och hade egna barn att ta hand om. Jag hade förstås både kvällar, lördag och söndag. Och mycket riktigt kan vi anhöriga (läs kvinnor) inte stå och blunda, utan vi rycker in.

 

LÄS MER: Det enda mormor vill ha är en boendeplats

 

Det tog cirka två år av fall och timmar på golvet (tack till grannarna under mamma, Carlo och Susanna, som hörde hennes dunkande) innan hon fick plats på ett boende.

I samhällen utan fina ord av politikerna om vård och omsorg vet man att gamla föräldrar är något släkten ska ta hand om. Man rustar för det.

Jag kände mig lurad. Ingen hade pratat med mig om att vi i dag i praktiken har anhörigvård. Jag räknade med att det samhälle som jag betalar skatt till och som lovar så mycket, särkskilt i debatter och valtider, också skulle ta hand om min mamma när det blev akut.

Jag talar inte om promenader eller annan stimulans för de gamla. Jag talar om basen, att tvingas bo hemma ensam, förvirrad, ångestladdad, att inte själv kunna gå på toaletten eller äta. En oavbruten plåga för henne och för oss anhöriga.

Det är dyrt att bo på ett äldreboende och även om det solklart för de flesta, att den gamla inte ska bo kvar hemma, så görs en annan bedömning av biståndsbedömaren. Den ligger till grund för fördelningen av kommunens platser.

Ett halvår tidigare fick min då 90-åriga moster en stroke. Jag är enda anhörig och fasade för vad som nu skulle komma. Ännu mer anhörigvård. Men där gick det snabbt. Moster fick en plats. Hon kunde ju inte gå på toaletten, rullstolen kom inte in i badrummet.

Mamma kunde inte heller gå på toa, hon kom inte ens ur sängen. Men det bedömdes då inte som tillräckligt.

 

LÄS MER: Till dig som finns där för de äldre

 

Mammas och min befrielse berodde på att hemtjänsten hade regelbundet ryckt ut cirka 14 gånger per dygn och då blir det nästan lika dyrt som att ha personen i fråga på ett boende.

Att bo på ett omsorgsboende kostar kommunen cirka 60 000 i månaden.

Ja, jag vet att det är dyrt. Men det kan knappat vara en överraskning för er, politiker. Det är ni som styr vården. Ni fördelar våra skattepengar. Ni måste ju kunna räkna. Men efter ett långt liv trodde både mamma och jag att Sverige som skryter så om vård och omsorg också skulle leva upp till de fina, slagkraftiga orden och erbjuda en gammal förvirrad människa de sista åren i lugn och trygghet.

Säg då att vi som går i pension ska räkna med att en del av den tiden ska gå till anhörigvård. Säg att vi ska räkna med att ta hem våra gamla föräldrar. Lura mig inte. Tala klarspråk. Och var snäll skyll inte på flyktingströmmen.

Jag är inte ensam. Jag har en armé av besvikna anhöriga bakom mig.

 

Amelia Adamo

Tidningsmakare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!