Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Putins giftstrategi är på god väg att lyckas

Storbritanniens premiärminister Theresa May är säker: Ryssland ligger bakom giftattacken mot den före detta spionen Sergej Skripal. Foto: POLARIS ANDY ADAMS
Syftet med Rysslands agerande kan vara att splittra västmakterna, skriver Stefan Hedlund. Foto: ALEXANDER ZEMLIANICHENKO/AP
Stefan Hedlund är professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.

Om det stämmer att giftgasattacken i England har den ryska staten som avsändare är läget mycket allvarligt.

Det i särklass mest oroväckande: Att återupprätta respekten kommer att kräva så hårda tag att vi kommer mycket nära ett öppet krig, skriver Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Om premiärminister Theresa May har rätt i sitt utpekande av den ryska staten som ansvarig för giftgasattacken i Salisbury kan det bara finnas en tolkning, och den består av två led. Det första är att man från Kremls sida måste ha utgått ifrån att det skulle bli fråga om omfattande repressalier, och det andra att man upplever att det finns vinster att göra som uppväger förväntade kostnader.

 

LÄS MER: Efter giftattacken: Storbritannien utvisar 23 ryska diplomater 

 

Det mest uppenbara motivet kan föras tillbaka på det ryska presidentvalet den 18 mars. Även om det inte har rått några som helst tvivel om vem som är utsedd vinnare, har det från Kremls sida funnits en växande oro för att valsegern inte skulle bli tillräckligt övertygande. Om Putin i sin valspurt kan visa att Ryssland befinner sig i något som närmast liknar krig med Storbritannien kan det inte undgå att främja hans profil som "stark man".

Samtidigt som man har frossat i förolämpningar och nedsättande uttalanden om både Putin och Ryssland, har man visat en påfallande ovilja att ta verkliga konfrontationer.

Klassiska ambitioner som ekar av kalla kriget

Det finns dock djupare liggande motiv, som går bortom att tillförsäkra Putin en avgörande valseger. De verkliga vinster man kan hoppas uppnå är de klassiska sovjetiska ambitionerna från det kalla kriget, nämligen att så split och visa på splittring inom den västliga alliansen. Tyvärr finns det mycket som pekar på att detta kan komma att lyckas över förväntan väl.

 

LÄS MER: Rysslands kärnvapenhot efter brittiskt ultimatum

 

Förutsättningarna för att May skall få stöd från sina allierade är inte goda. I Tyskland hoppas Angela Merkel på att omvalet av Putin skall leda till en nystart för Minsk-processen, och att hon därmed åter skall få en möjlighet att agera fredsmäklare i Ukraina. I Frankrike har Emmanuel Macron värjt sig emot kritik för sin politik i Syrien, genom att framhålla att strävan att isolera Ryssland inte har varit framgångsrik. I Italien har de högerpopulistiska partier som vann förra helgens val uttalade sympatier för Ryssland. 

Då EU redan tidigare haft allvarliga interna meningsskiljaktigheter rörande hur Ryssland bör bemötas, och då Storbritanniens ställning till följd av Brexit är kraftigt försvagad, kan en fördjupad kris inte leda till annat än vinster för Kreml.

Nu tvingas USA upp till bevis

Än viktigare än att så split inom EU är dock att ett så flagrant angrepp på Storbritannien kommer att tvinga USA upp till bevis. Utredningen om påstådd rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet har redan fått mycket omfattande konsekvenser för amerikansk politik, så allvarliga att man på goda grunder kan hysa oro över långsiktig skada på landets demokratiska institutioner.

Om angreppet på Storbritannien leder till en ytterligare fördjupad spricka mellan republikaner och demokrater, och mellan kongressen och Vita huset, har man från rysk sida gjort mycket stora vinster.

Det väst nu tvingas skörda är frukterna av en politik som länge har kombinerat det sämsta av två möjliga världar. Samtidigt som man har frossat i förolämpningar och nedsättande uttalanden om både Putin och Ryssland, har man visat en påfallande ovilja att ta verkliga konfrontationer. 

Inget görs för att avskräcka ryssarna

Från kriget i Georgien via kriget i Ukraina och fram till kriget i Syrien har det varit fråga om en flodvåg av moraliska fördömanden men aldrig om verkliga insatser för att avskräcka upprepningar. För varje gång en amerikansk president drar en "röd linje" som genast kan visas vara tomt prat har ytterligare ett stycke trovärdighet hackats bort. Det är uppenbart att Kreml inte längre uppfattar moraliska fördömanden från väst med annat än sublimt förakt.

Det i särklass mest oroväckande i denna utveckling är att det är mycket svårt att se hur respekt, och därmed avskräckning, skall kunna återupprättas – utan att ta till så hårda tag att vi kommer mycket nära ett öppet krig. 

 

Av Stefan Hedlund

Professor i öststatsforskning, Uppsala universitet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!