Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Public Service för Janne Josefsson

"En halv sanning är också en lögn." Janne Josefsson och Nils Hanson hävdar att Hanne Kjöller har fel i sin bok. Foto: Robin Aron, Anna-Karin Nilsson och Karina Ljungdahl

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag visste att det skulle ta hus i helvete när jag skrev en bok om min egen kår och hur journalister emellanåt, av tidsbrist, okunskap eller för att få en bättre story, väljer bort information så att helheten blir skev. Manipulerad rent av.

Inför publiceringen var det två saker jag fruktade. Dels att något faktafel trots noggrann kontroll smugit sig in. Dels att kritikerna skulle rikta in sig på min person och inte vad som stod i boken. Båda farhågorna besannades.

Jag beskrev felaktigt en hyresrätt som en bostadsrätt, vilket jag djupt beklagar. Inget avgörande fel för stommen i berättelsen. Men förstås allvarligt ändå. När förlaget och jag blev varse misstaget stämde vi omedelbart träff med den berörda, bad om ursäkt och frågade vad vi kunde göra för att rätta till felet. Vi beslöt i samförstånd att skriva en rättelselapp som tillfogades varje bok. Vi kontaktade alla bokhandlare. Jag förklarade att jag självklart skulle inleda alla mina seminarier, debatter och intervjuer kring boken med att berätta om felet. Jag klargjorde att jag självklart var villig att gå ut i alla de forum han önskade och jag kunde.

Att medierna var mer intresserade av detta misstag, som nu när jag korrigerat det omfattar totalt ett par meningar, än alla de manipulationer som jag redovisar på de andra 200 sidorna är beklagligt, men inte oväntat. Det är en del av medielogiken.

 

Men det som sedan sker har ingenting med logik att göra. Uppdrag Gransknings Janne Josefsson kontaktar mig. Han hävdar först att han är felciterad i boken i ett avsnitt där jag refererar till en nästan tio år gammal debatt på Publicistklubben. Men en bandinspelning visar att han de facto säger: "Vi tar fram det som stärker de teser vi driver och trycker undan det andra."

Under de kommande mejlvändorna övergår Janne Josefsson till att i stället hävda att citatet är taget ur sitt sammanhang, att jag inte citerar tillräckligt mycket före och efter och att han inte pratade om vad Uppdrag Granskning gör och inte, utan att han varnat för vad som KAN hända.

Det sammanhang som Janne Josefsson däremot inte nämner är varför vi samlats på Publicistklubben. Det var för att Mediemagasinet hade avslöjat hur Uppdrag Granskning i tre program, just det, tar fram det som stärker tesen och undertryckt det andra så att helheten manipuleras.

Det är i detta läge som Janne Josefsson hävdar att han inte pratar om detta, utan för ett rent hypotetiskt resonemang. Verkligen? På en debatt som initierats just för att Mediemagasinet visat att det HAR hänt? Detta tangerar onekligen Tage Danielssons sannolikhetsmonolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg. Typ: om det som har hänt, inte hade hänt, så är sannolikheten nästan 100 procent att det skulle kunna hända igen om det inte vore för att det hade hänt och då sjunker ju sannolikheten för att det som inte hände skulle kunna hända igen.

I samma - enligt Josefsson rent hypotetiska - resonemang fortsätter han: "Det är min erfarenhet också som reporter att det är i det goda syftet som de värsta övergreppen sker". Josefsson har alltså egna erfarenheter som reporter av någonting som enligt honom inte HAR hänt - men som rent hypotetiskt alltså skulle kunna hända. Intressant.

 

Intressant är också hur Josefssons ständiga vapendragare, Uppdrag Gransknings projektledare och ansvarige utgivare, Nils Hanson beskriver avslöjandet. I boken "Vem granskar granskarna?" skriver han att Mediemagasinet påvisade "allvarliga brister i det program som har att avslöja missförhållanden, inte att själva skapa dem genom att vilseleda sin publik och utsätta personer för omotiverade anklagelser." Alltså ungefär samma sak som Josefsson säger, men hävdar att han inte menade.

Men den här gången visar Hanson varken självinsikt eller respekt för ens de mest grundläggande journalistiska principerna. Han använder SVT:s nyhetswebb för att skjuta min trovärdighet i sank. I en nyhetsartikel på Uppdrag Gransknings hemsida som handlar om Janne Josefsson och Nils Hanson får läsarna veta att - kan man tänka sig - Janne Josefsson och Nils Hanson har rätt i sin tolkning av citatet. Och att Hanne Kjöller har fel. Att som varje anständig journalist låta den andra parten, det vill säga jag, komma till tals brydde sig Nils Hansson inte om. Nämnde jag förresten att artikeln om detta en mening långa citat är två sidor långt. Och att det är Nils Hanson som spökskrivit artikeln om sig själv (eller "i samarbete med mig" som reportern Gunnar Rensfeldt uttrycker det när jag ringer och frågar").

Detta är inte journalistik. Det är maktmissbruk. Och det visar att jag med min bok är på helt rätt spår när jag beskriver maktfullkomliga och manipulerande prinsessan-på-ärten-journalister som inte står ut med vare sig kritik eller med att inte få sista ordet.

 

Hanne Kjöller

Ledarskribent på Dagens Nyheter och författare aktuell med boken "En halv sanning är också en lögn".