Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Privat.Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Privat.
Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Privat.
Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Shutterstock.Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Shutterstock.
Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet". Foto: Shutterstock.

Psykisk ohälsa är meningen med livet

Publicerad

Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, utan snarare vad vi gör av dem. Det skriver Jessica Ekman, sjuksköterska och grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet".

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ingen har väl undgått att höra talas om hur den psykiska ohälsan sprider sig som en okontrollerbar löpeld i landet. Vi matas med nya rön, dystra prognoser och experternas utlåtande i frågan. Det levereras praktiska tips på hur vi ska bli lyckliga, harmoniska, tillfreds. You name it.

Trots år av forskning har vi inte hittat svaret på gåtan. Många får bra hjälp men trots dagens fruktsallad av behandlingsmetoder lyckas vi fortfarande inte hjälpa alla nå inre frid.

Men vi kämpar, oj vad vi kämpar. Vi kan bara inte acceptera olycka som ett vanligt förekommande fenomen.

Varför inte? Lek med tanken om att viss grad av psykisk ohälsa är en helt naturlig del av livet, till och med en förutsättning för vår överlevnad. Den amerikanska psykologen Tompkins menar att vi människor föds med nio basaffekter; två positiva (glädje och intresse), en neutral (förvåning) och sex negativa (ilska, rädsla, ledsnad, avsmak, avsky och skam). Halvrolig statistik.

 

Vad tänkte fru evolution när hon gav oss dessa usla förutsättningar? Trots en obalanserad känslorepertoar borde det väl vara mer ändamålsenligt att må bra? Nja. Svaret är överlevnad.

Evolution är lika med utveckling, vilket förutsätter överlevnad. Våra förfäder, jägarna, levde för omkring 180 000 år sedan. Då var hot och faror en del av vardagen. Genom att ständigt vara beredd på fajt fanns överlevnadschans. Beredskap alltså. Våra medfödda basaffekter står för denna kognitiva beredskap. ”Nåde de människor som kopplar av. De kanske inte kommer må psykiskt bra, men de kommer åtminstone överleva”, tänkte fru evolution.

I dag lever vi i Sverige inte med de hot och faror som jägarna brottades med, utan snarare i en skyddad verkstad utan krig och hungersnöd.

Fru evolution har dessvärre inte hunnit med människans snabba tempo vilket hjärnans anatomi vittnar om. Vår frontallob är förvisso större i dag, men våra djupare strukturer där våra affekter skapas har inte förändrats. Hjärnan har alltså inte anpassat sig till att leva i en trygg tillvaro. Vi har fortfarande ett enda biologiskt syfte: överlevnad.

 

Kan detta vara anledningen till att så många mår dåligt i dag? Jag tror det. Vi har jägarhjärnor som frenetiskt letar efter reella hot och faror i omgivningen. När den inte hittar ett livsfarligt lejon skapar den i stället faror i fantasin, i syfte att konstant hålla hjärnan alert. Våra affekter aktiveras på samma sätt som om dödshotet vore ett reellt faktum.

Vad skulle hända om vi inte försökte bekämpa all olycka utan accepterade en del av den? Missförstå mig rätt, jag menar inte att vi ska acceptera djup depression, dödslängtan eller ohanterbar ångestproblematik. Men att förstå evolutionens syfte med våra affekter och inse att våra larmsystem fungerar helt normalt kanske är ett första steg till att också bli trygg i att livet inte enbart innebär guld och gröna skogar. Livet måste få innehålla visst dåligt mående periodvis. Känslorna i sig är inte farliga, det är vad vi rent praktiskt gör på grund av känslorna som kan skada oss.

Tänk om vi slutade värdera våra känslor som bra eller dåliga? Om vi i stället tillät oss att uppleva en känsla så som den är och ställde oss frågan: vad vill den här känslan säga mig? Jag tror som med gulabananen-experimentet (du ombeds att absolut inte tänka på en gul banan) att ju mer vi förbjuder oss att uppleva skrämmande känslor, desto mer tar de över och desto sämre mår vi.

Jag tror att det som egentligen skrämmer oss är oförmågan att hantera obehaget. Okunskap är skrämmande och rädslan över att inte veta hur vi ska reagera gör oss livrädda. Men låt oss i stället våga känna efter och lär dig strategier för att hantera ångesten.

Att vinna över fru evolution är svårt, en kamp jag tror vi kommer förlora så länge vi väljer att leva.

 

Jessica Ekman

Grundare av podcasten "Jag är sjuk i huvudet"

Sjuksköterska och psykoterapeutstuderande

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag