Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Psykiatriska tillstånd ska inte klumpas ihop

Jessica Ericsson (L). Foto: Privat.
Cissi Wallin. Foto: Privat.
Foto: Björn Larsson Ask / Svd / Tt / SVENSKA DAGBLADET SVD

Det sura med förändringar är att det alltid tar tid innan de sätter sig. Är de ett skäl att låta bli? Nej, inte om de verkligen behövs, skriver Jessica Ericsson (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Cissi Wallin skriver den 21 april att vården för personer med psykisk ohälsa och sjukdom måste bli bättre. Jag håller med. Men det kräver förändringar i psykiatrin. Detta trots att vi vet att det, som det gjort för dig, kan leda till ökad stress, mer ångest och att man får byta bort behandlare som har blivit en del av ens trygghet.

När jag blir sjuk och behöver en mer specialiserad sjukvård än vad vårdcentralen kan erbjuda räknar jag med att få träffa någon som är riktigt bra på att behandla det problem just jag har, oavsett om det handlar om kroppslig eller psykisk ohälsa.

För mig är det självklart att vi ska ställa lika höga krav på vården oavsett om den sitter i kroppen eller själen, och vi skickar ju inte någon med ryggskott till en handkirurg.

 

LÄS MER: Psykvärden trasade sönder min värdighet

 

Jag tror det är lika ogörligt att klumpa ihop alla med psykiatriska tillstånd och låta dem behandlas på ungefär samma sätt av samma personal oavsett om de har bipolär sjukdom, schizofreni eller adhd. Ska vården vara riktigt bra måste personalen få möjlighet att bli riktigt bra på det de gör.

Informationen till dig har helt klart brustit på flera områden: förändringarna görs inte för att vi ska spara pengar – tvärtom, vi tillför mer varje år för att du ska kunna få en bättre vård. Har vi lyckats? Nej, inte än.

Det sura med förändringar är att det alltid tar tid innan de sätter sig. Är de ett skäl att låta bli? Nej, inte om de verkligen behövs. Jag förstår att 12 minuter kändes snöpligt, särskilt i kombination med att du varken fick det du ville ha, det du behövde eller någon vettig förklaring till varför. Jag tar gärna en fika där du kan berätta mer om hur du vill se psykiatrin och hur det utvecklas? Där kan jag garantera mer än 12 minuter.

Någon återgång till det som varit och kändes mer bekvämt varken kan eller vill jag däremot lova ut: att fortsätta göra som vi alltid gjort kommer inte förbättra någonting – och förändring behövs.

 

Jessica Ericsson (L)

Ordförande beredningen för folkhälsa och psykiatri

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!