Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pseudovetenskap är inget för landslaget

Magnus Lindwall, idrottspsykolog. Foto: Privat
Foto: Johanna Lundberg

Svenska U21-landslaget använder sig av mental träning – det vill säga pseudovetenskap.

Kanske vore det värt att föra in lite kritiskt tänkande i stället för personlig utveckling vid nästa tränarutbildning? skriver Magnus Lindwall, professor i idrottsvetenskap.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Fakta sparkar, hävdade Gunnar Myrdal. Men det finns fakta med vetenskapligt stöd och så finns det fakta förklädd till fakta som egentligen inte är fakta utan mer likt myter.

Detta har varit ett tydligt inslag i den aktuella debatten på sistone om pseudovetenskap, mental träning och NLP (Neurolingvistisk Programmering), vilken i grund och botten handlar om kunskapssyn och evidens. Istället för att luta sig mot de kunskapsbyggen som är dokumenterade, granskade och mer tillförlitliga (det vill säga de som representerar ”best evidence”), så har man valt att chansa och använda ett icke kvalitetssäkrat nybygge som byggts ihop lite på känsla och god intention utan att förhålla sig till de kunskapsmässiga byggstenar och verktyg vi redan känner till.

Även om det senaste exemplet är fotbollsandslaget, så visar granskningen tidigare i år av kommunikologi att trenden att välja pseudovetenskap före vetenskapliga baserade metoder även gäller fackförbund, företag och skolor.

Att ta in kompetens med liknande premisser gällande fysiologi, medicin och kost i idrott, eller ekonomi i ett företag hade varit otänkbart. Eller vad sägs om en sjukgymnast eller läkare som lite på känsla och egen skadeerfarenhet hanterar ett korsband som gått av, en dietist som använder sin egen matpreferens och smaklökar för att sätta ihop en väl balanserad kost, eller en ekonom som lite på magkänsla leker runt med siffrorna i budgeten utan ett system att luta sig mot?

 

Innehållet i dessa pseudovetenskapliga surdegar som varit uppe i debatten är ofta svår att tränga igenom. Detta beror bland annat på att degen inte är helt enkel att avfärda rakt av då den innehåller en klurig blandning av granskad och okej forskning, medioker forskning tagen ur sin kontext (som inte stöder det man säger) och fullständigt nonsens eller strunt.

Likt ett hus eller lägenhet som pimpats upp och snyggats till inför en visning, ser det yttre i pseudovetenskapliga metoder och modeller som till exempel NLP och mental träning och HRV (heart rate variability) mycket snyggt och lovande ut, och attraherar bevisligen därmed nyfikna köpare med ett öppet sinne som gärna går med magkänslan först inom fackförbund, företag, skolor och landslag. Det fläckfria yttre kan dock inte ändra på faktumet att grunden i dessa pseudovetenskapliga byggnader står på väldigt skakig mark, i vissa fall kunskapsmässig sankmark. Utan logisk teoretisk karta och kompass flyter de fritt runt, vind för våg, och är hala att komma åt.

 

Problemet är dock inte så mycket de pseudovetenskapliga försäljarna själva. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Intentionen är säkerligen god och förmodligen tror de själva blint på sin metod och vill verkligen hjälpa andra. Det som saknas är uppdaterad kunskap, och en medvetenhet om den okunskap man sitter på.

Det stora problemet ligger snarare på beställarsidan. Inte bara inom idrotten på landslagsnivå utan även inom företag, fackförbund och skolor, där man uppenbarligen inte har kompetensen (eller ens är medveten om att man saknar den) att kunna kritiskt granska den gris i säcken man i god tro köper in, innan grisen kravlar ut ur säcken och hypnotiserar alla med sin vältalighet, värme och charm. Priset man betalar är inte bara kraftigt minskat sannolikhet att uppnå det man vill, utan även ett allmänt fördummande och en kraftigt höjd ribba för kunskapsutveckling.

 

Kanske vore det värt att föra in lite kritiskt tänkande i stället för personlig utveckling vid nästa tränarutbildning eller kompetensutvecklingsdag?

För 30-40 år sedan, när många av de mentala teknikerna i pseudovetenskapen kom fram, fanns de förmildrande omständigheterna att man inte hade några alternativ och gick på det som då fanns. I dag finns inga sådana alibin att gömma sig bakom. Utvecklingen har gått framåt, vi vet bättre och har mer tillförlitliga alternativ, som i dag även är tämligen lättillgängliga via böcker, utbildningar och vetenskapligt utbildade praktiker på fältet.

Det är dags att till slut öppna skåpsluckorna inom idrotten, i fackförbund, i företag och på skolor, granska den pseudovetenskapliga surdegen, ta med det som inte är helt ruttet, och lämna resten bakom oss.

 

Magnus Lindwall

Professor i idrottsvetenskap med inriktning idrottspsykologi, Göteborgs universitet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!