Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Professorn: Var öppen för det okända

Adrian Parker Foto: Privat
Foto: Shutterstock

Ska paranormala fenomen tas på allvar får de demonstreras i labbet, skriver professorn och psykologen Adrian Parker.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Jag kan göra anspråk att vara en av de få akademiker som medvetet har satt sin karriär på spel genom att studera de mest förbjuda inom vetenskap: paranormala fenomen. Anledningen till detta är att jag huvudsakligen utbildades på Edinburghs universitet, ett av de dussintals universitet som sysslar med forskning om dessa fenomen. Om bara en liten bråkdel av publicerade rapporter av välkvalificerade forskare är sanna, så är landvinningen stor för denna vetenskap. I vårt land är dock attityderna polariserade. Patrik Lindenfors, som är representant för Vetenskap och Folkbildning och för en grupp så kallade ”humanister”, vill införa ett förbjud mot att drottningen (Expressen, 9/1), på grund av sin auktoritets ställning, uttalar sig om sina upplevelser av att spöken finns.

 

LÄS MER: Sprid inte villfarelsen om att spöken finns

 

Jag har dock en viss medkänsla för Lindenförs åsikt. Med utgångspunkten i biologisk och neurovetenskap ville jag avfärda spöken som exempel på hjärnans förmåga att bli duperat av tvetydiga sinnesintryck: Ska paranormala fenomen tas på allvar får de demonstreras i labbet. Däremot så tillbringade jag ett flertal fridfulla nätter på landets mest illaberyktade spökhus, för att bevisa att jag minsann var öppen i sinnet.

Under åren har dock naturvetenskapens beskrivning av verkligheten ändrats för att omfatta processer som processer som verkar kräva medvetandets inverkan. Modern fysik representeras inte längre av vare sig Lindenfors, eller mina tidigare förutfattade meningar, utan snarare av Max Tegmarks värld av svarta hål, multiverser, och andra effekter som är främmande för vår sinnesförmedlade verklighet.

 

LÄS MER: Drottningens kontakt med andar är naturlig

 

Samtidig vill jag gärna tro att jag själv har ändrats och har fått ett "yngre" mer ödmjukt synsätt - en process som så lysande beskrivs av Dylan's "My Back Pages".

 

A self-ordained professor's tongue

Too serious to fool....

In a soldier's stance, I aimed my hand

At the mongrel dogs who teach

Fearing not I'd become my enemy

In the instant that I preach

Yes, my guard stood hard when abstract threats

Too noble to neglect

Deceived me into thinking

I had something to protect

Good and bad, I define these terms

Quite clear, no doubt, somehow.

Ah, but I was so much older then,

I'm younger than that now.

 

En mängd "normala" förklaringar finns förstås till spökeri. Ingenting talar för att de upplevelser har en fysisk form (trots tillgång till kameror saknas det enda foto som inte har en rimlig normal förklaring). Däremot efter alla de normala förklaringar sorteras bort finns det några få dokumenterade fall - särskilt de uppenbarelser som inträffa i samband med någons död - som jag inte sitter med någon förklaring till och i bristen på något intresse bland forskare lär vi inte få någon förklaring till heller.

Humanism behöver inte inta den militanta inställning som Lindenfors förespråkar. Förra året samarbetade jag med den tyske filosof och humanist dr Annekatrin Puhle om att skriva en bok om dessa svårförklarliga fall. Den är en bok som har utgångspunkten i William Shakespeares texter om spöken och heter därför "Shakespeare's Ghosts Live". Jag upptäckte att Shakespeares insikter fortfarande har en aktualitet. Det finns 14 spöken i Shakespeares pjäser och i flera uppkommer scener om hur huvudpersonernas förändrade medvetandetillstånd är delaktiga i att skapa uppenbarelser, men det riktigt intressanta är hur dessa uppenbarelser får sedan i slutänden sin egen oberoende kraft och vilja. Detta kan ju verka främmande för dagens svenska läsare men tron på sådant förekommer hos många kulturer under benämningarna "thoughtforms", pukas, djiins, tulpas. Ska vi hålla oss öppna eller avfärda allt som verkar främmande till vår tidsbundna och kulturbundna förutfattade mening om verklighet? Shakespeares berömde citat i form av Hamlets replik till dåtidens Lindefors (Haratio) påminner oss om hur viktigt det är med öppenhet och nyfikenhet: "Mer finns i himmel och på jord, Horatio, än någonsin filosofin har drömt om."

 

Adrian Parker

Professor i psykologi, leg psykolog, leg psykoterapeut

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!