Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Problemet är djupare än burkiniförbud

Maria Rashidi. Foto: Mikael Sjöberg
Foto: Frank Augstein / AP TT NYHETSBYRÅN

Min frihet från slöjtvång ledde till ett raseri över "försvenskningen" och en dag kom hämnden från min man: en svavelsyra-attack. I Sverige utmålas denna form av könsrasism till "mångkultur", skriver Maria Rashidi.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Maria Rashidi

Kvinnors Rätt

Året var 1979. Den islamiska kulturrevolutionen exploderade i Iran och som en knappt 20 år ung, gift kvinna ställdes jag inför slöjtvånget. Makten tyckte att slöjan skulle skydda oss flickor och kvinnor från västförgiftning - gharbzadegi - och vi matades med kyskhetsetikens religiösa moralkakor hela dagarna.

Också min man ville övertyga mig om att obeslöjade kvinnor är "smutsiga" och ute på gatorna skrek kvinnliga poliser åt mig: "syster, rätta till din slöja och bort med läppstiftet, annars...".

När jag såg en ung olydig flicka få sina läppar uppskurna med polisens kniv så att blodet forsade upphörde mina protester. Jag fick bära slöjan och slängde läppstiftet.

Här i Sverige upplevde jag frihet för första gången i livet, men min man trodde att vi kunde fortsätta att leva som i Iran.

Min frihet från slöjtvång och strävan efter jämlikhet ledde till ett raseri över "försvenskningen" och en dag kom hämnden; en svavelsyra-attack.

Jag överlevde helvetets plågor och fick ansiktet förstört för livet. Efter otaliga operationer och långa konvalescenter föddes jag på nytt, till en kvinnorättsaktivist som inte tycker att någon i Sverige ska utsättas för religioner och kulturers medeltida kyskhetsterror.

 

LÄS MER: Vi känner oss inte förtryckta i burkini

 

Meningen med slöja, niqab, burka och burkini är att gömma flickor och kvinnor ifrån världens syn. Flickors oskuld och kvinnors kyskhet måste skyddas ifrån alla män, vilka anses vara potentiella förförare eller våldtäktsmän.

Slöja, burka och i dag burkini blir ett debattämne eftersom det betraktas som ett oskyldigt plagg som man tar på sig frivilligt. Men dessa plagg är inte som bikini, som kan tas av och på när som helst. Det är religiösa markörer som representerar en religion och dess etiska regler som "välmenade" svenska debattörer aldrig skulle själva acceptera. Till exempel:

En troende muslimsk kvinna som bär slöja, burka eller burkini måste acceptera att hon inte får bli en religiös ledare för kvinnor och män. Hon får acceptera att mannen i många muslimska länder har laglig rätt till fyra fruar medan hon inte har rätt till fler än en man. Hon får acceptera, både i muslimska länder och här i väst, att hon ska bevara sin oskuld tills hon gifter sig. Annars kommer hon anses vara en hora med konsekvenser. Hon får också acceptera att hon inte får gifta sig med en ateist eller andra sorters kafirer som hinduer och buddhister; en form av religiös rasism som också understöds med olika mångkulturella bidrag. Ett förbud mot homosexualitet ingår så klart också i paketet.


LÄS MER: "I Sverige bär männen shorts på sommaren", sa de

 

Dessa frihetsbegränsningar finns invävda i slöja och burkini. Men denna form av könsrasism utmålas till "mångkultur" i stället för att se till att alla "invandrarflickor skall ha samma rättigheter som svenska flickor har" som Fadime Sahindal sade år 2001.

Jag anser att det är rätt att förbjuda burka och burkini, men att man gjort det på fel sätt i exempelvis Nice. För bakom varje kvinna i burka/burkini finns en man med taliban-etik. Denna etik, som grundas på hederskulturella oskuldsnormer, har programmerats in i flickor och pojkars hjärnor på ett liknade sätt som varje totalitärt system lyckats hjärntvätta stora delar av sitt folk med olika politiska ideologier.

Trots mina egna erfarenheter anser jag inte att "män är djur" som inte kan ändra attityder. Män som kommer till Sverige med taliban-etik i bagaget kan utan vidare "omprogrammeras" genom en gratis tioveckorskurs i kvinnors rätt till sin kropp, oskuld och kärleksrelationer. Därefter skall de skriva på ett samhällskontrakt om att kvinnors rättigheter ska respekteras i demokratiska länder. Skulle de vägra skriva på samhällskontraktet förbjuds båda burka, burkini och symboler för könsrasism. Hade min man fått denna "omprogrammering" hade jag kanske sluppit hämnden för min "försvenskning".

Jag tycker inte att polisen skall ägna sig åt att jaga de fåtal vilka trots nya kunskaperna och dialoger skulle bära burka. I stället borde de ägna sig åt att jaga terrorister och hatpredikanter som hatar väst och självständiga kvinnor.

Vi "debatterar" medan flickor utsätts för oskuldsterror, med eller utan burkini. Samtidigt blåser regeringens feminism förbi de manliga enklaverna på våra könssegregerade förorter. Men jag håller inte tyst.

 

Maria Rashidi

Kvinnors Rätt