Tvärt om vad försvarsminister Peter Hultqvist (S) hävdade i Aftonbladet (11/4) har den svenska positionen till Nato inte varit tydlig under ett antal år. I olika avtal, övningar och konflikter, som i Afghanistan och Libyen, har Sverige knutits allt närmre Nato.
Men allvarligast är värdlandsavtalet som skapar möjligheter för vapen och trupp från Nato på svenskt territorium.
Peter Hultqvist säger att kärnvapen inte får placeras på svenskt territorium, men någon lag som förbjuder detta har inte Sverige, i motsats till Nya Zeeland och Finland.
Vi förutsätter att Peter Hultqvist medverkar till att regeringen snabbt lägger fram en sådan förbudslag. Det skulle skingra mångas farhågor.
Inte heller bemöter Peter Hultqvist i sak de artiklar i värdlandsavtalet som riksdagen skall godkänna där kärnvapen och Natobaser finns med. I olika paragrafer i avtalet stadgas att värdlandet skall kunna upplåta "baseringsområden" och "flygplan samt hamnar, handelsfartyg och militära stödfartyg" till stöd för Natoledda militära aktiviteter.
I paragraf 3.3 berörs kärnvapen i samband med Natos strategi och politik. Detta avtal som under sekretess senare skall preciseras i detalj.
LÄS MER: Vi behöver fördjupa vår relation med Nato
Försvarsministern talar om felinformation, det förekommer väl, men viktigare är vad socialdemokrater och fredsrörelsen ifrågasätter i värdlandsavtalet, motståndet är massivt i hela landet.
I helgen beslutade partidistriktet i Göteborg mot sin styrelse att värdlandsavtalet bör bordläggas ett år tills en seriös debatt fått föras om konsekvenserna. Ett liknande beslut har fattats av Skånes partidristrikt. Den kommande helgen är det partidistriktet i Stockholm som ställer en serie krav om vad regeringen måste föra in i propositionen; om bl a kärnvapen, Nato-baser på svensk mark och den militära "solidaritetsförklaringen". Fredsrörelsen har också ställt samma krav.
Utan dessa krav kan en hågad borgerlig regering använda värdlandsavtalet som de vill, vilket är en uppenbar risk med tanke på hur de i riksdagen röstade bort den allmänna värnplikten med 153 röster mot 150.
Alla borgerliga partier är dessutom för Natomedlemskap och den förra försvarsministern Karin Enström var ärlig då hon i juni 2014 fick frågan om värdlandsavtalet innebar att Natos vapen och bomber skulle kunna komma att förvaras på svensk mark: "Naturligt nog kan det bli så, både vid övningar och vid för beredelser för gemensamma insatser."
LÄS MER: Nej tack till Nato-smyganslutning
Finland har i motsatts till Sverige tydligt markerat ett nej till en militär "solidaritetsförklaring". Den finske presidenten som är ansvarig för landets säkerhetspolitik uttryckte sig så här:
"Då och då får vi höra tankar som skisserar upp något slags delansvar för Finland när det gäller försvaret av Baltikum. Jag har dock varit tvungen att vara ganska precis i denna fråga. Av den enkla anledningen att Finland inte befinner sig i en sådan ställning där det kan ge andra sådana militära säkerhetsgarantier som det inte ens själv har. Vi är inte heller en stormakt som har "ammunition" till övers att dela ut."
Också på detta område borde vi lära oss av Finland.
Det svenska försvarets uppgift måste vara att försvara Sverige – inte att upplåta Gotland till baser för Nato att försvara Baltikum.
Samarbetet med Finland betonas nu för att undvika kriser och konflikter. Det är bra. Att undanröja kriser och konflikter är viktigare än att utkämpa dem.
En lärdom vore att göra som Finland gör dvs återta den dialog med Ryssland på alla nivåer från regering, riksdag, myndigheter och institutioner och folkrörelser vi tidigare hade. Mellanfolkliga vänortsavtal är bättre än militära värdlandsavtal.
Maj Britt Theorin
Före detta nedrustningsambassadör och riksdagsledamot
Pierre Schori
Initiativtagare med Stina Oscarson till Natoutredningen
