Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Porta identitetspolitiken från hela statsapparaten

Kvotering är redan i full gång på Sveriges radio. Det är uppseendeväckande, skriver Ilan Sadé.Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL
Ilan Sadé är partiledare för Medborgerlig samling.

Så snart ett upprop dyker upp som borde avfärdas all världens väg, böjer även påstått liberala debattörer genast på huvudet.

Identitetspolitikens gift söndrar och korrumperar. Den bäste släpps inte fram. Det är ett vilset samhälles självskadebeteende, skriver Ilan Sadé (MED).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I ett upprop hävdar ett antal anställda och före detta anställda på Sveriges Radio att företaget är genomsyrat av diskriminering och rasism, vilket de vill lösa genom bl a etnisk kvotering. Företagets vd, Cilla Benkö, har svarat på kritiken genom att i en intervju förklara att kvotering baserad på etnicitet och kön faktiskt redan försiggår. 

Det uppseendeväckande i den här historien är inte uppropet; att aktivister driver frågor av det här slaget är ingen nyhet. Däremot säger det ett och annat om hur allvarligt läget i Sverige är när Public service-företagets vd direkt meddelar att kvoteringen redan är i full gång. Uppropsskribenterna och Cilla Benkö har kanske olika syn på hur lyckosam kvoteringen hittills har varit, men i själva grundfrågan – att man ofta ska låta människors färg, födelseort och kön få avgörande betydelse – är de rörande överens.

Idéerna har präglat hela samhället

Identitetspolitiken som ligger bakom ett sådant synsätt har under årtionden fått stöd från etablissemanget och har satt sin prägel på hela samhället. Steg för steg har tanken befästs att människors tillhörighet till olika undergrupper i enlighet med kön, härkomst, hudfärg, religion, sexuella läggning mm är så viktig att personer främst ska ses som gruppföreträdare. 

Dessutom blir gruppernas ”rätta” representation ett överordnat mål. Man ska enligt denna lära inte lösa problem med diskriminering genom att fortsätta att kämpa för en än mer färgblind stat. Nej, i stället ska staten bara se färger, hela tiden.

Teatergruppen som söker ett statligt stipendium ska inte behöva förklara hur föreställningen främjar ”mångfald”.

Det har varit många diskussioner på sistone om hur klaner hotar samhället. Varsågoda, identitetspolitiken är en variant på samma tema – att undergrupper på olika sätt blir viktigare än den gemensamma, överbryggande, nationella identiteten och synen på människan och hennes identiteter som föränderliga. Identitetspolitikens gift söndrar och korrumperar. Människor bedöms inte efter sina gärningar. Den bäste släpps inte fram. Detta är ett vilset samhälles självskadebeteende.

Ingen har på riktigt tagit kampen

Ingen politisk kraft i Sverige har systematiskt tagit kampen mot giftet. De så kallat borgerliga partierna har delvis lämnat walk over, delvis själva anammat problemformuleringarna. Så snart ett upprop dyker upp som borde avfärdas all världens väg, böjer även påstått liberala debattörer genast på huvudet och mumlar i skägget. ”Vi tar allvarligt på uppgifterna och ska gå till botten med detta.”

Medborgerlig Samling gick i valrörelsen 2018 ut med att vi vill inrätta en statlig likabehandlingskommission. Kommissionens uppgift blir att på område efter område kartlägga vilka regelverk och vilken praxis som styrs eller påverkas av identitetspolitik – från regeringsformen till sökkriterier för aldrig så små offentliga bidrag. 

Sluta upp med raskvoter

Därefter ska vi systematiskt driva ut identitetspolitiken. Teatergruppen som söker ett statligt stipendium ska inte behöva förklara hur föreställningen främjar ”mångfald”. Studenten ska inte tvingas godta ideologiskt skruvat material från någon genusvetare som ”vetenskap”. Och uppropsskribenter som föreslår raskvoter ska mötas med förklaringen att vi inte ska hålla på med sådant på det här stället.

SR-uppropet och reaktionerna på detsamma sätter fingret på hur sjuk patienten har hunnit bli. Färg, form och födelseort ska inte vara betydelsefulla egenskaper när tjänster tillsätts, när utbildningsplatser fylls och när befordran ska ske. Vi ska främja kunskap, flit och skicklighet. Bara så skapar vi ett starkt och framgångsrikt samhälle.

 

Av Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig samling