Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Populisternas skadliga idéer göds av härmapor

Valet av Donald Trump resulterade i en bred uppslutning bakom mänskliga rättigheter från medborgargrupper, journalister, advokater, domare och allmänheten. Det motståndet har begränsat skadan av hans politik, skriver Kenneth Roth. Foto: CAROLYN KASTER/AP
Amerikanen Kenneth Roth är vd för människorättsorganisationen Human Rights Watch. Foto: HUMAN RIGHTS WATCH

Traditionella politiker tro att de kan minska populisternas dragningskraft genom att apa efter deras retorik om hårdare tag. 

Exempel efter exempel visar att det inte fungerar – i stället krävs hårt motstånd, skriver Kenneth Roth, vd för Human Rights Watch.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | POPULISM. När Donald Trump tillträdde som president för ett år sedan verkade flodvågen av auktoritär populism omöjlig att stoppa. Politiker som påstod sig företräda "folket" byggde upp stöd genom att smutskasta minoriteter, attackera mänskliga rättigheter och underblåsa en misstro mot demokratiska institutioner. De reaktioner som följde i många länder har dock resulterat i att populisternas framtid i dag ter sig mer osäker. 

Där motståndet är starkt har deras framgångar varit begränsade, men när de etablerade partierna kapitulerar inför budskapet om hat och utestängning blomstrar populismen.

De hoppades kunna reducera populisternas dragningskraft, men förstärkte i stället deras budskap.

Presidentvalet i Frankrike den viktigaste vändpunkten

Den viktigaste vändpunkten kom i Frankrike: I europeiska länder som Österrike och Nederländerna tävlade politiker på och till höger om det politiska mittfältet med populisterna om väljarnas gunst genom att ställa sig bakom många av deras nativistiska ståndpunkter. De hoppades kunna reducera populisternas dragningskraft, men förstärkte i stället deras budskap.

Emmanuel Macron framhöll däremot under sin presidentkampanj vikten av att respektera demokratiska principer. 

Hans seger och hans partis framgångar i parlamentsvalet visade att de franska väljarna kan förmås att med stor kraft tillbakavisa Nationella frontens splittrande politik gentemot muslimer och invandrare.

https://youtu.be/fn9xasy4yS8

Motståndet mot Donald Trump har fungerat

Valet av Trump resulterade i en bred uppslutning bakom mänskliga rättigheter från medborgargrupper, journalister, advokater, domare och allmänheten i USA. Trump vidtog ändå en del åtgärder för att vrida utvecklingen tillbaka, men motståndet begränsade skadan, främst när det gäller hans ansträngningar att diskriminera muslimer som vill resa in i USA, underminera amerikanernas rätt till hälso- och sjukvård samt kasta ut transpersoner från militären.

I Tyskland visade sig principfast konfrontation vara effektivare än beräknande efterapning.

Tyskland hamnade i rampljuset när Alternativ för Tyskland (AfD) blev det första extremhögerparti på decennier som tog sig in i Bundestag. 

Men utanför de ekonomiskt eftersatta östra delarna av landet, där man inte har tagit itu med den utbredda rasismen och främlingsfientligheten efter Berlinmurens fall, fick AfD flest röster i det välmående Bayern, där Angela Merkels regeringspartner CSU anammade många fler av AfD:s nativistiska ståndpunkter än Merkels eget parti CDU. Principfast konfrontation visade sig vara effektivare än beräknande efterapning.

Demonstranter i Berlin protesterar mot extremhögerpartiet AfD. Foto: MARTIN MEISSNER/AP

I Centraleuropa stoppade hotet om rättsliga åtgärder från Europeiska unionens sida Ungerns planer på att stänga Centraleuropeiska universitetet, en bastion för den fria tanken som vände sig mot den "illiberala demokrati" som premiärminister Viktor Orbán förespråkade. 

I Polen resulterade angreppen på domstolarnas självständighet och rättsstatsprincipen till slut i att EU hotade med sanktioner.  

Protesterna i Venezuela påverkade regeringar i Latinamerika

I Venezuela, ett land som borde kunna leva gott på sina oljetillgångar men där president Nicolás Maduros inkompetenta autokratiska styre har raserat ekonomin, gav sig stora folkmassor ut på gatorna för att protestera. Många latinamerikanska regeringar gjorde avsteg ifrån sin invanda motvillighet att kritisera förtrycket i ett grannland och ställde sig bakom protesterna.

I Afrika åberopade flera ledare, varav en del hade blod på sina händer och fruktade åtal, afrikansk nationalism som skäl för att planera att kollektivt lämna den internationella brottmålsdomstolen ICC. Planerna gick emellertid i stöpet i och med att en våg av folkligt stöd för ICC från medborgargrupper i hela Afrika bidrog till att övertala de flesta afrikanska regeringarna att fortsätta att stödja domstolen.

Där det inhemska motståndet däremot trycks ned utan att världssamfundet bryr sig blomstrar populismen och andra former av rättighetsmotstånd.

Ibland har mindre länder gått i bräschen för det globala försvaret av rättigheter när de mäktigare staterna har försvårat arbetet eller varit till föga hjälp. FN:s människorättsråd inledde till exempel en undersökning om överträdelser från alla sidor i Jemen på initiativ av Nederländerna.

Liechtenstein lyckades få FN:s generalförsamling att kringgå Rysslands veto i säkerhetsrådet och utse en åklagare för krigsförbrytelser i Syrien, och Island tog upp frågan om Filippinernas president Rodrigo Dutertes summariska avrättningar av misstänkta narkotikahandlare i människorättsrådet.

Populismen blomstrar när världssamfundet inte bryr sig

Det finns emellertid inga garantier för att något av detta motstånd blir framgångsrikt. Autokrater i regeringsställning har fördelen av att kunna utnyttja statens makt. Motståndet visar dock att det pågår en verklig kamp.

Där det inhemska motståndet däremot trycks ned utan att världssamfundet bryr sig blomstrar populismen och andra former av rättighetsmotstånd. Medan president Recep Tayyip Erdoğan försvagade Turkiets demokratiska system valde EU att inrikta sig på att säkerställa hans stöd för ansträngningarna att stoppa flyktingströmmen till Europa.

President Abdel Fattah el-Sisi krossade de folkliga missnöjesyttringarna i Egypten samtidigt som han övertygade västregeringarna om att han bekämpade terrorism och skapade stabilitet. Saudiarabiens nye kronprins utnyttjade rädslan i Västländerna för iranskt inflytande och ledde en koalition av arabländer som bombade civila och blockerade stödet till Jemen.

Vladimir Putins hårdkokta politik i Ryssland fortgår utan motstånd från väst. Foto: KIRILL KUDRYAVTSEV/AP

Rysslands president Vladimir Putin och Kinas president Xi Jinping inledde sina länders hårdaste repressalier mot fredliga protester på decennier, utan något större motstånd från väst.

Värst är situationen för rohingya i Burma

Det kanske allra värsta var den ultranationalistiska retorik från buddhistiska extremister, höga militärer och en del civila potentater i Burma som bidrog till etniska rensningsaktioner mot rohingya-muslimer. Västmakterna var ovilliga att sätta press på den burmesiska militären, av missriktad vördnad för Aung San Suu Kyi och rädsla att knuffa Burma i knät på Kina.

Den viktigaste lärdomen är att det går att skydda mänskliga rättigheter mot populismens utmaning. Det som behövs är ett principfast försvar i stället för kapitulation, ett stridsrop i stället för ett desperat skrik.

 

Av Kenneth Roth

Verkställande direktör för Human Rights Watch

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!