Historiskt har Sverige varit världsmästare på att odla fram globala exportföretag - sett till folkmängd. Det finns många förklaringar till det, som duktiga ingenjörer och en liten hemmamarknad som tvingat företagen att växa utomlands. Men helt säkert har även storbolagens känsla för olika kulturer varit en viktig framgångsfaktor. Tidigt förstod globala pionjärer som Volvo, Asea, Atlas Copco och Ericsson värdet av att vara ödmjuka, lyssna, anpassa sig till olika kulturer och att ta tillvara lokala människors kompetens. Kort sagt, de har varit duktiga på mångfald.
Kontrasten till det mångfaldsarbete vi ser inom storbolagen i dag på hemmaplan kunde inte vara större. Sysselsättningsgraden bland infödda svenskar var vid årsskiftet 74 procent medan motsvarande siffra för utrikes födda var 62 procent. Den här skillnaden mellan utrikes och inrikes födda på arbetsmarknaden är Sverige tillsammans med Holland sämst i OECD.
Invandrare har också svårt att klättra i hierarkin och bli chefer. Precis som kvinnor är bäst på att anställa andra kvinnor är invandrare bäst på att anställa invandrare. De har fler kontakter med och lättare att bedöma och uppskatta personer som liknar dem själva. Men i Sverige har få människor med utländsk bakgrund nått chefsnivå, enligt en forskningsrapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.
Veckans Affärer har för tredje året i rad gått igenom styrelserna och ledningsgrupperna för Stockholmsbörsens 50 största bolag, sammanlagt 888 personer. Ungefär en fjärdedel av de här personerna är utlänningar, varav den absolut största delen kommer från USA, Storbritannien och Norden. Men bland svenskarna fann vi en enda person med utländsk bakgrund. Det är den polskfödde Pavel Hajman, ansvarig för affärsutveckling i Seco Tools ledningsgrupp.
Många företag har blivit provocerade av genomgången och pekar mycket riktigt på att de visst har utlänningar i ledningsgruppen eller i styrelsen. "Men ni är väl bara intresserade av någon med skägg från mellanöstern?", sa en informationschef upprört. Svaret blir lika provocerande: "ja, faktiskt".
När jag tar upp frågan med svenska företag heter det ofta att de endast går på kompetens när de rekryterar och ingenting annat. Det är säkert ambitionen men verkligheten säger något annat. Flera forskningsrapporter med fejkade anställningsansökningar har slagit fast att det är mellan 1,04 och 2,54 gånger svårare för en person med ett utländskt klingande namn att komma på en anställningsintervju än en person med svenskt namn trots att meriterna är identiska. FN-organet ILO visar i en rapport att det är tuffare för en person med utländskt namn att komma till en intervju i Sverige, jämfört med andra europeiska länder.
På sikt kommer svenska bolag att stagnera om de inte förändras. Motsatsen till mångfald är enfald och man behöver inte vara managementkonsult för att inse att företag som inte släpper in människor från andra kulturer och med andra åsikter än den rådande normen kommer att tappa konkurrenskraft.
Stagnerande företag kommer förstås att drabba "AB Sverige". Precis som vi redan drabbats av att den ubredda segregationen på arbetsmarknaden lett till en "brain drain", där många välutbildade med utländsk bakgrund väljer att flytta till bland annat England eller USA för att göra karriär. Sverige ligger enligt statistiken i det internationella bottenskiktet i att sysselsätta utrikes födda människor med högre utbildning.
Men från migrations- och arbetsmarknadsminister Tobias Billström och övriga regeringen är det knäpptyst om diskriminering, brain drain och den misslyckade integrationen. Lika tyst är det från opposition, arbetsgivare och fackförbund.
I dag råder arbetslöshet men om bara ett par år blir pensionsavgångarna större än antalet nya på arbetsmarknaden. Det här gäller inte bara Sverige. Hela EU kommer att drabbas av arbetskraftsbrist och därmed en allt hårdare konkurrens om arbetskraften.
Vi behöver våra invandrare mer än någonsin.
Pontus Herin
Pontus Herinär reporter på Veckans Affärer. Han är uppvuxen i Djursholm och skildrade i boken "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" uppgörelsen med sina fördomar som bosatt i invandrartäta förorten Tensta.
