Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politikerna ska inte styra sjukförsäkringen

Ruth Mannelqvist. Foto: Umeå universitet.
Foto: ALEWI/WIKIMEDIA COMMONS

Tillämpningen av sjukförsäkringen rimmar illa med våra demokratiska ideal och grundläggande principer om maktdelning mellan politik och offentlig förvaltning, skriver professorn Ruth Mannelqvist.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Avslagen och indragningar av sjukpenning ökar igen. Regelverket är detsamma, men tillämpningen har skärpts. Begränsningar i sjukförsäkringen är en utveckling som ligger väl i linje med såväl regeringens som oppositionens politik. 

Stark politisk styrning, som påverkat både reglering och tillämpning, har varit verkligheten i sjukförsäkringen under de senaste 20 åren. 

Det finns tydliga politiska krav och förväntningar på att Försäkringskassan ska sänka sjuktalen, och det framhålls att Sverige ska ha en sjukfrånvaro som ligger på en låg och stabil nivå. Man har därför slagit fast att en rimlig nivå är i genomsnitt 9 sjukdagar per år och försäkrad. Men när tolkning och tillämpning av försäkringen ändras, av framförallt statsfinansiella motiv, tycks försäkringens huvudsakliga syfte – att utifrån solidaritet och omfördelning fungera som ekonomisk trygghet för sjuka – fått en underordnad betydelse.  

 

LÄS MER: Det tar 180 dagar att bli fattiggjord i Sverige

 

Det finns tydliga politiska krav och förväntningar på att Försäkringskassan ska sänka sjuktalen.

Den politiska ambitionen att alla människor ska ges möjligheter att aktivt delta i samhällslivet, genom bland annat förvärvsarbete, är en självklar utgångspunkt i svensk välfärd. Och lika självklart har det varit att den som på grund av sjukdom har en nedsatt arbetsförmåga, och därmed helt eller delvis förlorat förmågan att försörja sig, ska omfattas av en jämlik sjukförsäkring. Sjukförsäkringen är därför en rättighet som tillkommer dem som arbetar, och som blir utkrävbar när förmågan att arbeta inskränks på grund av sjukdom. Lagen är tydlig och klar i detta avseende. Med hjälp av läkarintyg förväntas den försäkrade visa sin nedsatta arbetsförmåga, men i praktiken är den enskildes förutsättningar att påvisa detta både beskuren och i vissa avseenden ifrågasatt. Försäkringskassan styr hur läkarintygen ska vara utformade, och detaljkraven är många. Läkarnas bedömningar måste överensstämma med i förväg bestämda sjukskrivningstid för olika diagnoser. Uppfattningen om vilka krav som ställs i arbeten på arbetsmarknaden motsvarar i många avseenden inte verkliga och konkreta arbeten. I stället för reella prövningar av arbetsförmågan bedöms försäkrade kunna arbeta i hypotetiska arbeten som är lätta, omväxlande, utan stress och med möjlighet till pauser. 

 

LÄS MER: Min fina bror är ingen fuskare – han vet inte vad det är 

 

Det är lätt att sympatisera med de politiska målsättningarna om ett jämställt och hållbart arbetsliv, där människor med olika funktionsnedsättningar och sjukdomar ska ges samma möjlighet till delaktighet som andra. 

Sjukförsäkringen får således inte fungera som en parkeringsplats för dem som inte får plats i samhället. Samtidigt kan konstateras att det är en överrepresentation av kvinnor och dem som arbetar inom typiska låglöneyrken i försäkringen enligt Försäkringskassans statistik. Och forskning visar att med ökande klyftor, bristande jämställdhet, pressade arbetsvillkor, låga löner och små möjligheter att påverka sitt arbete följer stress, utmattning och sjukdom. Något som är en verklighet för många hårt pressade kvinnor inom hälso- och sjukvård, äldreomsorg, skola eller andra kontaktyrken. Kanske borde man adresserad dessa klass- och genusfrågor med konkreta åtgärder innan man stänger dörren till sjukförsäkringen? 

Tillämpningen av sjukförsäkringen rimmar illa med våra demokratiska ideal och grundläggande principer om maktdelning mellan politik och offentlig förvaltning. 

Tillämpningen måste ta sin utgångspunkt i försäkringens grundläggande syften, och baseras på rättsliga överväganden, för att vara rättssäker. Annars riskerar vi i förlängningen en bristande legitimitet för hela välfärdssystemet.     

 

Ruth Mannelqvist 

Professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!