Politikerna ser på när pensionssystemet kollapsar

Jöran Rubensson.
Foto: PRIVAT
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis 600 kronor är en klen tröst för landets pensionärer, menar Jöran Rubensson.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Ett pensionssystem som inte håller vad det lovar och som ständigt måste lappas och lagas riskerar förr eller senare att kollapsa.

I avvaktan på en revidering av systemet borde en del av AP-fondernas tillgångar användas för att höja samtliga inkomstpensioner, skriver Jöran Rubensson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. För många politiker är vårt pensionssystem från 1990-talet fortfarande det gyllene snitt som man ömt värnar. Men när den allmänna pensionen inte längre ger utlovade cirka 60 procent av tidigare lön utan snarare 50 procent, halkar det svenska pensionssystemet allt längre ner i världsrankingen efter att ha befunnit sig på en fjärdeplats. 

När den globala kapitalförvaltaren Natixis rankar villkoren för vad olika pensionssystem i dag levererar till pensionärerna, hamnar Sverige först på elfte plats bland drygt fyrtio av världens utvecklade ekonomier. I världstoppen ligger Island, Schweiz och Norge. 

Över hälften ligger under gränsen

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi beklagar naturligtvis pensionssystemets brister när så många på ålderns höst drabbas av låga pensioner. Som kompensation har riksdagen därför beslutat att personer som arbetat hela livet, men har låg pension, ska få ett tillfälligt ”inkomstpensionstillägg” på högst 600 kr per månad eller högst cirka 5 procent från september 2021. Drygt hälften av landets pensionärer över 65 år beräknas ha rätt till tillägget, vilket i sig är en svidande kritik mot vårt underpresterande pensionssystem.

Drygt hälften av landets pensionärer över 65 år beräknas ha rätt till tillägget på 600 kr, vilket i sig är en svidande kritik mot vårt underpresterande pensionssystem, skriver Jöran Rubensson.
Foto: Amir Nabizadeh/TT

Nu ska alltså ett redan sargat pensionssystem kompletteras med ett tillägg som inte ens hör hemma i systemet och som årligen kommer att belasta statskassan med cirka sex miljarder kronor (mdkr), exklusive höga kostnader för att administrera tillägget. Därmed avskaffas i ett slag två grundbultar i nuvarande pensionssystem, livsinkomst- och avgiftsprinciperna. 

Ta från AP-fonderna

Att en redan ansträngd statsbudget ska användas för att via inkomstpensionstillägget stärka pensionerna är obegripligt. I AP-fonderna fanns cirka 1 600 mdkr vid utgången av år 2019. Det motsvarar minst fyra års utbetalningar av inkomstpensionerna och den genomsnittliga avkastningen på fonderna var under senaste tioårsperioden cirka 100 mdkr per år. 

I avvaktan på en revidering av pensionssystemet borde en del av dessa tillgångar användas för att höja samtliga inkomstpensioner. Syftet med AP-fonderna är ju att de ska användas som buffert vid olika variationer i pensionssystemet.

Pensionärernas konsumtion behövs

AP-fonderna bidrar årligen med närmare 40 mdr till inkomstpensionssystemet. Ett ökat bidrag med cirka 17 mdr skulle höja inkomstpensionerna med 5 procent för samtliga inkomstpensionärer. Samtidigt som systemets struktur då bibehålls. Höjningen skulle även bidra till den ekonomiska återhämtningen efter pandemin. Ty flertalet pensionärer spenderar sina pengar på konsumtion, till skillnad från många andra åldersgrupper som sparar för framtiden.

Ett pensionssystem som inte håller vad det lovar och som ständigt måste lappas och lagas riskerar förr eller senare att kollapsa. Om det ska undvikas är det hög tid att sätta rimliga pensioner i centrum för den politiska debatten och låta alla partier behandla frågan i riksdagen. Pensionsgruppen med sex riksdagspartier bör därmed avskaffas och en utredning tillsättas med uppgift att göra en genomgripande översyn av det allmänna pensionssystemet. 

Utgångspunkten måste då vara att skapa ett pensionssystem som kan leverera pensioner som det går att leva på, utan att ge avkall på kravet om långsiktig hållbarhet. 


Av Jöran Rubensson

Tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.