Nina RungNina Rung
Nina Rung
Leif GW Persson Foto: Simon HastegårdLeif GW Persson Foto: Simon Hastegård
Leif GW Persson  Foto: Simon Hastegård

Polisens #tafsainte-kampanj är en succé

Publicerad

Att en av våra mest folkkära kriminologer, Leif GW Persson, säger att förebyggande arbete mot sexuellt våld saknar effekter är djupt beklagligt och helt felaktigt, skriver utredaren Nina Rung. 

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag har nu som representant för polisen bemött frågor kring vår informationskampanj #tafsainte i snart två veckor.

Den 10 juli kritiserades så kampanjen också av kriminologprofessorn Leif GW Persson. Kampanjen är skapad för att uppmärksamma brotten sexuellt ofredande mot unga, där armbandet är en del.

Men kampanjen har flera syften. Det handlar om att unga ska få kunskap om vad som är ett sexuellt ofredande. Att händelser som en hand mellan någons ben, ett kön tryckt mot någons rumpa eller bilder på kön som skickas via nätet är brottsliga handlingar.

På så vis upphör normaliserandet av sexuella ofredanden mot unga och fler utsatta kan få hjälp och stöd. Ett annat syfte är att få fler runtomkring att uppmärksamma brotten. Att få fler att se, höra och agera på vad de upplever. När fler vet vad som är ett brott kan polisen få bättre vittnesuppgifter, vilket leder till att vi också kan utreda brotten.

 

LÄS MER: Sluta klanka ner på #tafsainte-armbanden 

 

Att kriminologer inte förstå den kopplingen gör mig både förvånad och förundrad. Förvånande är också argumenten kritikerna framfört. Främst är det de som har missförstått kampanjen på grund av okunnighet eller lathet, men också de som med vilja har missförstått kampanjen.

Jag tänker att det i Leif GW Perssons fall varken kan handla om att vilja missförstå eller okunnighet och då återstår i bästa fall bara lathet.

Jag tar det igen: armbandet sätts inte enbart på tjejers armleder utan på allas armleder och är inte något skydd, inte ett alternativ till handfängsel eller en magisk åtgärd; utan en del av en kampanj för att uppmärksamma, skapa diskussion och arbeta förebyggande mot brott.

Att en av våra mest folkkära kriminologer säger att förebyggande arbete saknar effekter är djupt beklagligt och helt felaktigt.

 Att fler ingriper, agerar och kan vittna är en del av den kriminologiska teoribildningen om att färre brott begås om det finns kapabla väktare, det vill säga människor som kan och vill agera när brott sker.

 

LÄS MER: Jo, armbanden fyller visst en funktion

 

Att mena att handfängsel är de enda armbanden som ska användas är rent nonsens och tyder på okunskap kring frågan om sexualbrott mot unga.

För att kunna gripa, lagföra och döma gärningspersoner krävs att någon anmäler brott. Och anmälningar får vi genom att utsatta förstår att de utsatts för brott, att vittnen inser att det är ett brott de bevittnar och genom tillit till att rättsväsendet bemöter utsatta kompetent och schyst.

 

Nu när sexuella ofredanden är på allas läppar, när varje partiledare under sitt årliga tal i Almedalen tar upp sexualbrott mot unga, ja då är det också dags att agera.

 Nu behöver ni som kritiserar kampanjen se och förstå den som ett (av flera) medel till ett mål. Är det resultat ni vill se; kritisera inte kampanjen. Begär istället att polisen ska fördela om resurser, har kunskap nog att driva kvalitativa utredningar och kompetens att bemöta unga brottsutsatta.

Inte bara på festivaler en gång om året, utan varje dag. Inte bara de tre misstänka våldtäkterna på Power Meet, utan de andra 97 som skedde samma dygn på andra orter i Sverige.

Begär förebyggande åtgärder och resurser även för alla de som blir utsatta i sina hem. De som utsätts på nätet, framför webbkameror, i skolan och på privata fester. Så länge ni fortsätter kritisera kampanjen förskjuts frågan för att åter igen hamna i skymundan.

 

Så länge ni fortsätter kritisera kampanjen förskjuts frågan för att återigen hamna i skymundan.

Fokus hamnar kring ett armband istället för den livsviktiga diskussionen kampanjen medfört; nämligen unga tjejers vardag där de utsätts för sexuella ofredanden varje dag, överallt och är del av det globala folkhälsoproblem som mäns sexualiserade våld mot kvinnor utgör.

Jag menar att kampanjen #tafsainte är lyckad. En succè. När annars har frågan om unga tjejers utsatthet för sexualbrott i offentlig miljö fått sådant fokus?

 

Nina Rung

kriminolog och brottsutredare Polisen, Barnahus

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag