Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pokémon Go är ett orättvist mobilspel

Robin Kaas Foto: Stefan Rylander
Foto: Kin Cheung / AP TT NYHETSBYRÅN

Pokémon Go har understrukit en redan existerande orättvisa, mellan de som bor på landsbygden och de som bor i städer, skriver gymnasieläraren Robin Kaas. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ingen med en internetuppkoppling och ett konto på någonting som liknar social medier kan ha undgått mobilspelet Pokémon Go.

Spelet har på alla tänkbara sätt blivit en succé som förvånar, även om vi pratar om Pokémon och något så alldagligt och lättillgängligt som en mobilapp.

Men en annan sak Pokémon Go har gjort är att understryka en redan existerande orättvisa, mellan de som bor på landsbygden och de som bor i städer.

I städer finns allt en Pokémon Go-spelare kan tänkas behöva: de flesta sällsynta pokémon uppenbarar sig där, det finns en uppsjö av platser spelaren kan besöka för att fylla på väskan med allt den behöver – så kallade pokéstops, och många platser där spelaren kan slåss mot andra spelares pokémon – så kallade gyms.

I samhället jag bor i finns två pokéstops och ett gym, men många andra spelare som bor i glesare områden har det ännu värre, i deras fall måste de resa en lång bit för att ens delta i spelet.

 

LÄS MER: Pokémon Go hjälper dem samhället glömt 


Pokémon Go är egentligen, om vi ska diskutera spelmekanik och innehåll, ganska fattigt. Mycket av det som kännetecknar pokémonspelserien i stort saknas fortfarande i den mobila versionen, och även innehåll som Pokémon Go stoltserade med i sin trailer från september i fjol lyser med sin frånvaro.Ovanpå det har spelets lansering kantats av stora tekniska bekymmer, några av dem är fortfarande inte lösta.

Med det sagt har Pokémon Go gjort någonting med de som spelar.

Spelare ser förbi frustrationerna med den klumpiga lanseringen och servrar som inte fungerar. De rör sig utomhus, i jakt efter pokémon.

  De interagerar, med anledning av spelet. De socialiserar. De stämmer träff i lokala parker, går ut tillsammans i klungor av pokémontränare, de umgås och samtalar. Allt tack vare ett spel. Något liknande exempel är svårt att hitta.

Utanför städerna, däremot, är såväl spelarna som träffpunkterna färre.

Till det finns logiska och tekniska förklaringar, Pokémon Go är byggt på ett tidigare mobilspel, Ingress.

 

LÄS MER: Pokémon Go är fullkomligt genialiskt 

 

Min poäng är dock att medan spelare i städer får ta del av ett socialt fenomen, spelar vi som bor utanför städerna ett helt annat spel. Det är banalt egentligen, och ingenting tvingar spelare från landsbygden att jämföra sina framsteg med spelare från städer, men spelet uppmuntrar till spelarinteraktion, och där kommer orättvisan in.

Spelsystemet privilegierar de som bor i städer, med råge.

Råkar du vara bosatt utanför åtminstone en liten stad måste du antingen ta dig till en stad eller förlika dig med att stå utanför detta sociala och kulturella fenomen, för även om du lyckas hitta en grupp spelare som spelar spelet ute på landsbygden har ni inte samma möjligheter som en grupp spelare i en stad.

Det kan tyckas tramsigt, men jag är säker på att om det hade gällt en annan sorts kulturyttring hade det varit annat ljud i skällan.

Om Netflix hade förvägrat den sista säsongen av Breaking Bad till alla som inte bor i städer hade inte argument som ”men åk till en stad då” varit fullgoda förklaringar till det.

Men det är där Pokémon Go står just nu. Ett kulturellt fenomen som förenar människor över alla sociala gränser pågår just i detta nu, men alla som inte bor i en stad exkluderas till del, och däri finns orättvisan i Pokémon Go.

 

Robin Kaas

landsbygdspokémontränare och gymnasielärare