Piratmoderaterna förstör vårt arbete

Riksdagsledamoten Karl Sigfrid går till hårt angrepp mot oss som lever av vårt skapande. 

 Hans mål tycks vara att förhindra en saklig debatt om hur vi ska kunna få en fungerande upphovsrätt även på nätet. Nu måste de myter han sprider avlivas. 

 Enligt välkänd piratretorik försöker Karl Sigfrid slå in en kil mellan oss och de organisationer som för vår talan. Låt oss därför få vara tydliga: det kreativa Sverige – författare, manusskribenter, skådespelare, animatörer, musiker – står enat. Vi kommer aldrig att ge upp rätten att förfoga över våra egna verk. Om de moderata riksdagsledamöterna kallar stödet för upphovsrätten för ett särintresse så är den anklagelsen inte i första hand ett angrepp på våra organisationer utan på oss. 

De moderata ledamöterna berömmer sig av att vara insatta i fildelningsfrågan. Då använder man en väl generös måttstock för att värdera sin egen kunskap. För det första handlar debatten inte om att vara för eller emot fildelning. Genom att propagera för att avkriminalisera fildelning försöker Karl Sigfrid och andra piratanhängare skapa en skendebatt. Fildelning är inte olagligt i Sverige och ingen vill se ett förbud, allra minst vi. Det som däremot är olagligt och som vi inte kan acceptera är den illegala fildelningen; nämligen det faktum att man använder tekniken till att sprida och förfoga över musik, film och litterära texter utan ersättning till upphovsmännen. Det är en grundläggande distinktion. De entreprenörer som skapar nya tjänster för kultur på nätet förtjänar dessutom rimliga villkor, inte misstänkliggöranden.

Karl Sigfrid skriver att internetoperatörerna inte ska tvingas vara poliser. Det är återigen att skapa en skendebatt. Ingen har föreslagit att internetoperatörerna ska ha i uppgift att bevaka sina kunder eller att det ska införas någon generell övervakning av internet för att komma åt illegal fildelning. Det ska ankomma på oss upphovsmän, eller våra representanter, att presentera bevis för att en upphovsrättskränkning har begåtts. Det handlar om att samla in spår när individer helt öppet genom olaglig fildelning, tillskansar sig och sprider upphovsrättsskyddat material. På samma sätt som vem som helst kan notera registreringsnumret på den som kör för fort i trafiken eller gatuadressen för den som säljer stöldgods.

De förslag som nu är på väg att införas, som gör det möjligt att skicka en varning eller stänga av notoriska pirater, är i själva verket mjukare än den möjlighet till polisanmälan som finns i dag. Förslagen är därmed i linje med det vallöfte som Reinfeldt gav om att inte använda samhällets resurser i onödan för att lösa piratproblemet.

Sverige är i dag ett av få länder i Europa där dessa verktyg inte finns. Det har bidragit till att vårt land betraktas som ett paradis för internationella ligor som gör piratkopior tillgängliga på stora servrar. De är dessa kriminella nätverks syn på upphovsrätt som Sigfrid och hans tolv moderata kollegor nu försvarar.  

 Genom att missleda debatten förhalar man inte bara möjligheterna till väl avvägda konkreta lösningar på piratproblemet i Sverige. Man kletar också fast åsikter på människor på ett sätt som är direkt osmakligt. Att anklaga Svenska Akademiens ständige sekreterare för att vara emot yttrandefrihet är bara ytterligare ett bevis på hur man tappat fotfästet i verkligheten. Vi försöker inte stoppa någon människas fria tankar. Tvärtom är den fria tanken grunden för allt skapande och väl så viktigt som upphovsrätten. Det vi vill stoppa är olagliga versioner av våra egna verk.

 Nu efterlyser vi svenska politiker som vågar visa kurage. Var är svenska ledande politiker när deras kollegor i andra länder försvarar författares, manusskribenters, skådespelares, animatörers och musikers rätt att få betalt för sitt jobb? Hur tänker de skapa konkreta lösningar?

 Vi anser att piratfrågan i all sin komplexitet samtidigt är väldigt enkel: det handlar om rätten att förfoga över sitt eget verk och möjligheten att leva som professionell kulturskapare i Sverige. Luras aldrig att tro något annat.

Peter Englund, författare

Majgull Axelsson, författare och journalist

Kjell-Åke Andersson, regissör

Fredrik Heing, filmproducent

Johan Kling, regissör och filmförfattare

Johan Andersson, spelproducent

Christofer Sundberg, kreativ chef 

Anders Nilsson, filmproducent

Fronda, musikartist

Harald Hamrell, regissör

Tomas Michaelsson, filmproducent

Lars Blomgren, filmproducent

Björn Ranelid, författare

Katarina Ewerlöf, skådespelare och ljudboksinläsare

Patrick Ryborn, filmproducent

Hannes Holm, regissör 

Ulf Malmros, regissör

Sharon Bezaly, flöjtist

Jan Blomgren, filmproducent

Mikael Nord Andersson, musiker och musikproducent