DEBATT. Nyligen slöt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna en överenskommelse om pensioner och rundade därmed riksdagens blocköverskridande pensionsgrupp. Men dessa partier är inte de första att göra utspel om pensioner för att positionera sig i ett politisk spel. Pensionspopulismen har nått nya höjder och med respekt för det generationsavtal som slöts på 1990-talet efterfrågar vi nu fler statsmannamässiga politiker.
Höjda pensioner kommer med största sannolikhet bli en het valfråga. Samtidigt som det är bra att pensionsfrågan kommer upp för diskussion är det skrämmande få som framhäver betydelsen av att systemet är ekonomiskt hållbart och långsiktigt.
Beklaglig kortsiktighet
Statligt höjda pensioner som frångår principen om ett autonomt inkomstrelaterat pensionssystem kräver mer eftertanke. Ursprungstanken med vårt pensionssystem var att åtskilja det från statsbudgeten och på så vis undvika pensionsnivån som slagträ i budgetförhandlingar, vilket tyvärr nu är ett minne blott. Det är beklagligt att ledande politiker utgår ifrån det kortsiktiga utan att värna om alla generationers intressen, samtidens såväl som framtidens.
Förhoppningsvis kan alla enas om att målet i frågan är ett samhälle utan äldre under fattigdomsgränsen, däremot skiljs många av oss åt i arbetet på vägen dit. För någon ska ju trots allt bekosta höjningarna. Med tanke på det allt senare inträdet på arbetsmarknaden, vårt demografiska läge med en allt större andel äldre och dagens arbetslöshet skjuts bördan över på dagens yrkesverksamma, ännu inte röstberättigade och ännu inte födda generationer.
Myten om de låga pensionerna
Den politiska instabiliteten i frågan gör att vi andra tvingas ta makthavarnas ansvar och lyfta fram den faktabaserade helheten med generationsrättvisan till grund innan pensionspopulismen gått för långt.
Skapar vi ett oproportionerligt dyrt pensionssystem begränsar det i sin tur dagens, såväl som kommande generationers, konsumtionsmöjligheter och välfärdsförmåner.
Att äldre med låga inkomster är mer behövande än andra ekonomiskt utsatta grupper i samhället är inte givet. Idag är försörjningsstödet lägre än garantipensionen vilket innebär att någon som arbetat lite eller inte alls under livets gång får en höjd levnadsstandard när hen går i pension.
Över tid har dessutom andelen fattigpensionärer minskat och pensionerna ökat där trenden påvisar att pensionärerna får det allt bättre ställt. Att låta en ögonblicksbild styra politiken utan hänsyn till utvecklingen över tid är därför både oansvarigt och skadligt, särskilt i proportion till konsekvenserna.
Främja kunskap och sparande
Med den faktiska utvecklingen i beaktning ser man klart och tydligt att stora framsteg har nåtts. Framgångarna bör således ha en central plats i debatten, även om det självklart finns aspekter av systemet som kan förbättras. Istället för pensionspopulism krävs förslag på åtgärder som främjar ökad kunskap om pensionssystemet, det egna sparandets roll och nya sparformer.
Generationsrättvisan får nämligen inte glömmas bort. Skapar vi ett oproportionerligt dyrt pensionssystem begränsar det i sin tur dagens, såväl som kommande generationers, konsumtionsmöjligheter och välfärdsförmåner. Antingen genom höjda skatter och/eller nedskärningar i offentlig sektor. Eftersom det senare inte rimmar väl med vänsterpartistisk och socialdemokratisk politik blir utfallet, om de får bestämma, lätt att förutspå.
Stå emot populismen
Vi efterfrågar politiker som inte bara bryr sig om potentiella röster inför kommande val. Det behövs politiker som orkar stå emot pensionspopulismen och värnar om framtida generationers intressen. Detta till skillnad från dagens politiker som lovar guld och gröna skogar i en form som är helt ohållbar.
Av Réka Tolnai
Förbundsordförande
Emelie Nyman
Arbetsmarknadspolitisk talesperson i förbundsstyrelsen
Nils Nilsson Puronen
Socialpolitisk talesperson i förbundsstyrelsen