Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pengar gödslas på projekt som skapar segregation

Integrationsprojektet med fotbollslaget blev en katalysator för segregation. I decennier har mängder projekt startas – utan närmare eftertanke, skriver Alireza Akhondi. Foto: SHUTTERSTOCK
Alireza Akhondi är riksdagsledamot för Centerpartiet. Foto: RIKSDAGEN

Det måste bli ett slut på bidrag till verksamheter som under integrationsflagg snarare bidrar till ökad segregation. 

Varför är det ingen som ifrågasatt att vi inte har kvalitetssäkrat all statlig bidragsgivning kring integration? skriver Alireza Akhondi (C).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | INTEGRATION. Integrationsprojekt slutade med att laget försvann. Det är rubriken på en artikel i Dagens nyheter häromveckan (Aftonbladet rapporterade redan i maj förra året). En rubrik som har flera bottnar i några få ord och som förtjänar mer än en flash i våra mobiler. I åratal har politiker av alla dess kulörer, av gammal vana trott att integrationsprojekt är en självklar sluss in i samhället för invandrare – utan närmare eftertanke. Men frågan är om vi någonsin har ställt oss frågan om dessa integrationsprojekt verkligen leder till inkludering eller om det snarare skapar än mer segregation? Varför är det ingen som ifrågasatt, trots att invandringen till Sverige pågått i decennier, att vi inte har samordnat, effektiviserat, systematiserat och kvalitetssäkrat all statlig bidragsgivning kring integration? 

Var finns systematiken?

I samband med infrastrukturinvesteringar är det en självklarhet att använda samhällsekonomiska analyser för att prioritera mellan olika alternativ. Ska man döma av retorik och debatt åtnjuter samhällsekonomiska analyser i transportsektorn hög status bland många beslutsfattare, planerare och debattörer. Men när det kommer till integrationssatsningar lyser systematiken med sin frånvaro, trots att vi årligen satsar många miljarder för att komma tillrätta med frågan. Istället, eller kanske just på grund av bristen på systematik, har vi fortsatt att gödsla pengar på kortsiktiga projekt utan att ge förutsättningar att kvalitetssäkra och ge långsiktiga förutsättningar för det som faktiskt fungerar.

Offentliga integrationsmedel finansierar tvivelaktig verksamhet i föreningar som enbart bygger på etnisk och religiös grund. Vad är rimligheten i detta?

Det finns fler frågor som borde ha ställts för länge sedan. Varför finns inte mätbarhet och skalbarhet som ett kriterium i statlig bidragsgivning och hur får en tydligare koppling till beprövad forskning och vetenskap? 

Orimligt med bidrag till etniska föreningar

Fördomar, attityder och diskriminering är ett stort hinder för invandrare på arbetsmarknaden. Därför satsar vi stora resurser på att förebygga särbehandling och främja tolerans, öppenhet och demokratiska värderingar. Samtidigt som vi med andra offentliga integrationsmedel finansierar tvivelaktig verksamhet i föreningar som enbart bygger på etnisk och religiös grund. Vad är rimligheten i detta? Det måste bli ett slut på bidrag till verksamheter som under integrationsflagg snarare bidrar till ökad segregation. 

Delmos ett steg i rätt riktning

För några år sedan togs dock, i medial skugga, steg i en annan i min mening positiv riktning. Om den var genomtänkt fullt ut låter jag vara osagd. Regeringen bildade då en ny myndighet med det smoothieklingande namnet Delmos, Delegationen mot segregation. Myndigheten fick ett fluffigt uppdrag; ”att bidra till att minska och motverka segregation i samhället och förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden.” 

Men i potten låg också ett mer avgränsat och viktigt uppdrag, nämligen att hitta ett nytt nationellt sätt att följa upp och mäta segregation samt dokumentera verkningsfulla, kunskapsbaserade metoder att bekämpa detta. Segregationen, som i någon mening bör anses vara resultatet av en icke fungerande integrationsprocess, påverkar inte enbart individens förutsättningar för självförverkligande utan även dennes barns livschanser. På samhällsnivå leder denna segregation till minskad känsla av gemenskap, trygghet och framför allt tillit, den tillit som byggt Sverige starkt. 

30 myndigheter har i dag integrationsmedel

Så vad vill jag i stället? Svaret är lika enkelt som det är komplext. Ge Delmos, ett breddat uppdrag, att samordna, systematisera, kvalitetssäkra all statlig bidragsgivning kring integrationen. I dag finns integrationsmedel på kostnadsställen i ett trettiotal myndigheters verksamheter. Med mitt förslag skulle medel behöva flyttas över från dessa myndigheter och samhällsaktörers verksamheter. Kritiker kommer se detta som en inskränkning i Myndighetssveriges självständighet. Det finns absolut svårigheter med avgränsningar, det medger jag. Men det skulle också innebära mindre dubbelfinansiering och projektifiering till förmån för en mer kunskapsbaserad och effektiv användning av skattemedel. 

 

Av Alireza Akhondi

Riksdagsledamot (C)

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!