Jag växte upp med en ensamstående mor som levde på existensminimum. Jag hade det jag behövde; mat på bordet, kläder på kroppen, tak över huvudet. Men spelkonsoler, mobiltelefoner, stora resor och dylikt hade jag inte. Jag fick ta över saker av storasyskon och släktingar, exempelvis mobiler eller mitt gamla Nintendo. Bio gick vi nästan aldrig på. Jag åkte aldrig utomlands med min mor. Jag hade aldrig de senaste sakerna.
Låter det negativt? Tvärtom, det var helt otroligt. I stället för bio så kunde min mor köpa hem lite lördagsgodis och spendera riktig kvalitetstid med mig och en tecknad film. I stället för dyra resor var hon ofta med ute och lekte när jag var liten och i stället för nästa generations spelkonsol spelade vi olika brädspel och umgicks. Pengar är inte allt.
Tack vare min uppväxt så lärde jag mig att respektera pengar och att sköta min ekonomi. Jag lärde mig av min mor att man får jobba för det man vill ha, att det inte är realistiskt att man vid barnaålder kan få allting som man vill ha.
Jag lärde mig vad som är lyx och vad man ska vara tacksam för, att inte ta något för givet. Jag lärde mig att uppskatta tiden jag får med de jag älskar, inte sakerna som jag får.
LÄS MER: Få vet hur dyrt det är att vara fattig
Något som är otroligt viktigt att minnas är att ni i slutändan inte uppfostrar ett lyckligt barn, utan ni uppfostrar en ansvarsfull, vuxen människa.
Ni uppfostrar en person som ska kunna prioritera i sitt eget liv, en vuxen som ska kunna se värdet av pengar och därför kunna skilja på nödvändigt och lyx, skilja på ”behöver” och ”vill” ha. Ett barn kan inte vara glatt hela tiden, och det är okej.
I dag är jag 25 år gammal. Jag har jobbat sedan jag gick ut ur gymnasiet för sju år sen och jag äger en bostadsrätt. Jag har inte alltid trivts med de jobb jag har haft, men det har gett mig en ekonomi så att jag har kunnat stå på mina egna ben. De jobben har fått duga fram tills att jag fann ett bättre arbete. I dag har jag ett jobb som jag trivs med, men jag har fått jobba mig hit genom att ha flertalet jobb som jag inte direkt gillade, men som ledde mig hit. Jag fick kämpa. Något som jag lärde mig av min mor.
Jag ser verkligen upp till er föräldrar som kämpar med att ta hand om era barn, det finns inga som jag respekterar så mycket som ni. Men jag blir orolig när jag ser så många be om pengar för att ge sina barn saker som de kanske inte behöver lika mycket som kärleken och närheten.
Jag förstår att man ibland vill ge sitt barn allt, men kom ihåg att ni också måste lära dem att man inte alltid kan få allt. Kom ihåg att lära era barn att jobba hårt och ta ansvar, och inte att man får allting som man ber om för att någon annan magiskt fixar fram det. Jag vet att ni gör det för att ni älskar era barn så mycket, och för det älskar jag er, men ni måste minnas att det också är ert ansvar att ge dem en realistisk syn på livet. För hur underbart det än kan vara att skämma bort sitt barn med lyx så är det just det; lyx. Det finns mycket viktigare saker än att ge barnen resor, den senaste Iphone eller ett nytt Xbox. Kom ihåg det.
Tack för att ni tar hand om era barn. Jag har själv inga, men jag har sett hur mycket min mor kämpade och slet för att ta hand om mig och mina syskon, så till alla er som kämpar för att ta hand om era barn; tack. Ni är underbara.
Martin Möller
Väktare
